Betraktelse, Efterföljelse

EFTERFÖLJELSE, SILLHÖVDA KYRKA 31 JULI 2011

En betraktelse, som jag höll kring söndagens tema.

Sjätte söndagen efter trefaldighet

Lukasevangeliet 9:51-62

När jag var liten och firade somrarna hos farmor och farfar i Finland, så var jag den som umgicks med farfar ofta. Vart han än gick så var jag där med honom. Jag ville veta vart han skulle och vad han kunde. Ibland skuttade jag i hans fotspår längs med grusvägen ner till sjön och ibland höll jag hans hand, gick sida vid sida och tittade uppåt för att se vad han såg.

Jag följde efter.

Dagens tema är efterföljelse. I evangelietexten känns Jesus som en tuff vägledare som ber den som vill följa honom att lämna allt bakom sig. Den som ville begrava sin far och den som ville ta farväl av dem där hemma, fick höra att de skulle inte besvära sig med det utan bara följa Jesus. Utan återvändo.

Men menade Jesus det han sa – får man inte som Jesu efterföljare begrava sina anhöriga eller ta farväl av sina nära och kära innan man ger sig av? Och vad innebär det att följa Jesus? Jag tror att på den tiden, på Jesu tid, var det viktigt med plikten att begrava en anhörig, det var viktigt att studera lagen och att delta i tempelgudstjänsterna och att slakta påskalammet, men det som gällde gudsriket var ännu viktigare. Funderade mycket kring detta och jag tror att det handlar om överlåtelse, att lägga sitt liv i Guds händer och förlita sig på Guds kärlek och vishet.

Och efterföljelse är i sig själv en handling, ett verb – Vi följer mästaren men vi vet inte alltid vart vi är på väg och det kan vara både mörkt och kallt. På Jesu tid handlade det mer om att bokstavligen följa honom, då han gick från by till by, stad till stad. Man delade hans villkor och tjänade honom på det sätt man kunde. Jag tror att de som följde Jesus då, trodde på det de gjorde och gjorde vad de trodde på.

Att leva i Kristi efterföljelse är inte enkelt. Det är svårt, strapatsrikt och smutsigt. Tanken är att man ska gå nära sin mästare, så att dammet från hans sandaler skvätter upp på dig. Men vi vet vem vi följer, nämligen Jesus – världens ljus. Och den som följer honom kommer inte att vandra i mörkret utan ha livets ljus. Det handlar inte om en strålkastare, en stark lampa som vi kan stänga av eller slå på, utan ett milt ljus, en låga som vi ska vara rädda om. Och samtidigt så ställer inte Jesus några krav på oss. Att vara kristen innebär inte en lista med ”måsten”, för han älskar var och en av oss precis som vi är. Man ger bara det man har.

Det känns tryggt.

Vi är alla kallade att bli Jesu efterföljare. Det handlar om att finna sitt liv, att se möjligheterna, att våga drömma och att ha visioner. För livet är vackert. Det handlar om att tro på sig själv, att tro på det vi gör och göra det vi tror på. Att ta livet på allvar, att inte låta något ta makten över oss och att inte glömma vad som är värdefullt. Och att se medmänniskan! Se dennes inre låga och se din inre låga och vi ska göra det vi kan för att behålla lågan, ljuset brinnande. Det tror jag Jesus vill med våra liv.

Så känn er trygga, ta Gud i handen och ta en medmänniska i handen, så som jag tog farfar i handen och följ Jesus - tillsammans. För du och jag, vad vi än gör i våra liv, är kallade av Gud till ett liv i Jesu efterföljd.

Det är att vara kristen.

Amen.