Här om morgonen vaknade jag med ett hejdlöst dunkande i huvudet. Det kändes som en storstad hade flyttat in och det var rena rama lördagskvällen. På extra hög volym och just runt ögonen och pannan. Det var skönast när det var tyst och mörkt. Hela dagen var sådan och det hjälpte inte med att ta en vanlig värktablett heller.
Och hur skulle jag klara av dagen nu då, när jag bara ville gömma mig under täcket. Ett tag gjorde jag det, men sen kände jag att det som måste göras, måste göras. Steg upp, studerade, åkte med barnen in till stora staden Örebro, handlade och på kvällen bakade jag långpannebröd och havreflarn som stora tjejens klass skulle sälja på bytardagarna och samla ihop pengar till en resa i 6:e klass.
Med huvudvärk.
Var helt slut på kvällen och det var otroligt skönt att gå och lägga sig. Somnade som en stock.
0 lättade på hjärtat:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att lätta på hjärtat. Var ärlig, var dig själv och kom gärna tillbaka...