Jag kan vara ganska hård mot mig själv. Och jag tror att även andra kvinnor känner att de kan vara ganska tuffa mot sig själva. Vi vårdar andra, men vi försummar våra egna behov och önskemål. Vi ger gärna av vår energi till andra, men fullföljer ytterst sällan våra egna drömmar och använder inte våra talanger, till det vi verkligen kan.
Jag kan verkligen känna så, just nu, just här. Jag är tuff mot mig själv och kan ibland köra hårdare krav på mig själv än behövligt. Andra säger att jag ska ta det lugnt, vila och bara låta någon ta hand om saker som behövs att ta hand om. Du behöver inte göra allt, säger de. Sedan min mor hamnade på sjukhuset har jag försökt att studera, hjälpa pappa, hjälpa svärmor, laga mat, städa, studera lite mer, handla mat igen och hjälpa till lite mer igen. Jag känner att mina axlar har blivit mina nya örhängen och det skulle vara så skönt med en massage på nacke, axlar och övre ryggen.
Mamma är på ett äldreboende, för två veckor och under dessa veckor planerar de vad som ska hända med henne. Pappa är nervös, eftersom han ser att han inte kan ta hand om henne som han gjort förut. Jag kommer att åka hem för att se vad jag kan hjälpa med och eventuellt vara med när de planerar. Ingen av oss tycker om tanken att ha henne på ett hem, speciellt vad som pågår just nu på olika ställen. Det är alltid tryggare att ha henne hemma, men samtidigt vet vi våra begränsningar och känner att det är dags för ett äldreboende, som finns där för ett syfte...eller? Och nu vet vi att mamma känner inte igen pappa när han besöker henne varje dag.
Det är svårt att acceptera denna situation och även att förstå hur vi hamnade här. Hur kan det komma sig att min mor helt plötsligt har blivit motsatsen av sig själv. Pappa undrade om detta igår, då vi pratade i telefon. Han kunde inte förstå hur det har blivit så här.
Jag hoppas bara att mamma mår bra, i sin egen värld. Och jag hoppas att hon kan uttrycka sig om hon behöver något. Samtidigt är jag rädd för att möta henne. Vem kommer jag att träffa? Känner hon mig?
Kommer hon att vara ”liten”?
Hej goa rara Niina
SvaraRaderaJag skickar över en massa energi till dig och en varm lång omfamning!!
Tack kära du! =) Det behövs!
SvaraRaderaHej, "Lyktan" från Twitter här. Vilken fin blogg du har! Förstår att det känns tungt och jag hoppas att det snart lättar för dig. Ha en fin första advent och ta hand om dig!
SvaraRaderaHej där, vad roligt att du hittat hit, Lyktan! =) Och tack!
SvaraRaderaDet har varit många tunga dagar, men hoppas att balansen för mammas och vår del har kommit. Vi tar en dag i taget!
Ha en underbar första advent!