Tankar och Vattenskvalp

Måndag.

2012-01-23T18:25:00.000+01:00

Och lite inspiration från Nalle Puh med polaren Nasse!

Måndagar är verkligen sega.

En präst utan gudstro, går det?

2012-01-17T22:28:00.000+01:00

En prästvigning i en stor domkyrka är en mäktig upplevelse för den som blir vigd till präst men även för den som sitter i bänken och med glädje får se hur nya krafter föds och ska ut i den kyrkliga världen för att förkunna om Guds ord. I söndags var det prästvigning i Västerås Domkyrka och två nya präster föddes. En av dessa ungdomar intervjuades i lokalnyheterna på SVT. Där fick han en fråga av journalisten ifall han trodde på Gud.

Tystnaden som uppstod gjorde mig förvånad. Vet inte varför han tystnade och jag blev mer förvånad när hans svar kom. Han har flera gånger försökt svara på den frågan men vill inte tala om sin tro. Och hade han svarat ja, så skulle detta ha bekräftat journalistens Gudsbild. Tycker att denna unga präst inte gav journalisten en chans att ställa en följdfråga i stil med hur ser din Gud ut och han gav inte heller en chans för den som satt i vardagsrummets soffa att få ta del av Guds mysterium.

Men han är inte ensam i att vara präst och svara nej på frågan ifall han tror på Gud. Vi minns säkerligen andra präster, bland annat i Danmark, som inte tror på Gud. Han blev suspenderad. Det är förståeligt att längs med vägen efter mången år i yrket som präst plötsligt känna att man har tappat sin tro eller börjar tvivla. För vem har inte tvivlat!? Men när en präst tvivlar så skulle jag vilja att denne präst då stannar upp och tänker varför och hur tvivlet har uppstått.

För mig är Gud större och absolut något att prata om – speciellt ifall du är präst. Och inte bara på Konsum. Och varför skulle svaret skilja sig så markant då han pratar med en journalist och då han pratar med en kund på Konsum? Vad säger han på frågan ifall han står i kyrkan och en församlingsbo kommer förbi? Eller är det så att prästyrket sakta men säkert börjar bli ett yrke, vilket som helst? Att även prästerna börjar tvivla på Guds befinnande och ser på Gud som något människan själv skapat? Att Gud skulle ses som något som gjorts i vår egen bild. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet, för jag vill inte ha en kyrka där grunden bara sitter i det du gör istället för det du tror på. Gärna både och!

Det är viktigt att prata om Gud och våga tala om sin tro som präst. Gud är summan av Svenska kyrkans ideal som de har ärvt från den långa och värdefulla kristna traditionen, där Gud är symbolen och fokuset för andligheten, handlingar och Gud blir ett sätt att uttrycka vördnad för andra människor. Låt inte Gud bli en typ av titel, för Gud är större än så.

Samtidigt vill jag påpeka det som står i Svenska kyrkans Trosbekännelse. Du behöver inte läsa många rader förrän du kommer till Vi tror på Gud Fader allsmäktig. Och att vara präst i Svenska kyrkan handlar om att hjälpa människor att upptäcka Gud och att få människor att växa i tro. I livets olika situationer. Hur blir det då med en präst som inte tror på Gud?

Vad ska han då förkunna om? Är detta Svenska kyrkan anno 2012, med präster som inte vill prata om sin tro, som är neutrala och är det här i linje med svenska kyrkans lära? Vart leder det, har kyrkans ledning tänkt på det? För mig leder det till en kyrka utan identitet.

Eller kanske är jag för troende. För Svenska kyrkan.

2012!

2012-01-03T23:12:00.000+01:00

Ja, då var året här. 2012. Vi har tagit det lugnt och firat det nya året med att äta gott och se på nyårsraketerna. Såg även på några intressanta program om Nostradamus, Maya-kalendern och andra profeter som spått framtiden och dess öde. Det var mycket prat om sista dagen och vad som skulle hände sedan - dagen efter eller året efter. Men om sista dagen är kommen, då är den kommen och då lär inte dagen efter eller året efter vara något att fundera på.

21 December 2012 sägs vara den där dagen som det är mest prat om. Den yttersta dagen. Vi ser framemot den, vi bävar för den, vi är nyfiket förväntansfulla eller så skiter vi i vilket. Det är väl grupperingarna, ifall man nu ska gruppera. Nyheter, media och internet är i full gång med information om detta och allt kretsar kring Maya - kalendern. Den tar slut vid den 21 december 2012 och det första som de flesta troligen tänker på är just att då är det slut. Men måste det vara slut? Kan det inte betyda något annat? En början till något, ett skifte...och allt fortsätter som vanligt.

Men en sak är säker. Vi kan bara spekulera och när vi ändå gör det, så är det bra ifall vi skaffar oss bra kunskap om Maya kulturen, religionen och hur deras kalender fungerar. Media spär bara på och baserar allt sitt på den vettskrämda människan, vilket är fel.

Och vad stod det i Bibeln?

Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

Klockan...

2011-12-30T00:25:00.000+01:00

...är mitt i natten och här sitter jag i min barndomssäng och funderar över livet. Har varit hos mina föräldrar under mellandagarna. Samtidigt åkte resten av familjen tåg ner till svärmor för att hälsa på henne. Här har det varit lugna dagar, då vi besök min mamma på äldreboendet, det tillfälliga som hon har till mitten av mars. Efter det så ska hon få ett eget fast boende, som vi förhoppningsvis kan göra mer personligt. Det är inget fel på stället hon är nu på, men det är lite kalt. Men så är det ju ett korttidsboende. Mamma mår bra efter omständigheterna. Hon har svårigheter med en del saker, men börjar sakta men säkert komma tillbaka och prata mer och även klara av enkla saker själv.

Julen firade vi i lugn och ro, så gott det gick med inlämningsuppgifter och hosta, hemma hos oss med familjen. Har varit lite ledigt nu under mellandagarna, från studier - men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på det. Är så skoj. Fast ibland inte...

Idag har det varit hårda vindar här i Göteborg. När jag och pappa skulle iväg till mamma, så var det väldigt tufft att ta sig emellan de höga husen då det blåste. Vinden var så hård, så vi fick kämpa. Gå framåtlutade. På nyheterna sa de att i Säve hade det blåst 26 m/s och vid kusten mer än så. Broarna stängdes och så även vissa båtleder. Var nog behövligt.

Imorgon ska jag åka tåg. Hem till Nora. Hoppas att tågen fungerar som de ska. Skulle vara soligt och fint, men halt uppåt landet till.

Gott Nytt 2012.

Tuff vecka och lite till...

2011-11-27T15:52:00.001+01:00

Sitter här vid min MacBook och känner att förkylningen som jag blivit av med är på gång tillbaka. Maken ser på ett historiskt program och barnen är ute med kompisar. Det har varit en fin första advent. Mysiga juleljus finns i fönstret, gudstjänsten i kyrkan var full med glädje och ena dotterns dansuppvisning var härlig att se på. Det känns bra att kunna sitta och njuta av livets små, små saker - för veckan som var, var tuff...

Var hemma hos mina föräldrar och tänkte hjälpa till med olika ärenden som pappa ville fixa och samtidigt skulle vi hälsa på mamma. I mitten av oktober hade hon fått stroke och åkte in akut till sjukhuset. Bara detta var en stor chock för oss alla. Vad hände? Varför? Skulle det bli bra sen? Och vad händer nu? Oron var stor.

De första dagarna gick bra och mamma var mer medveten än jag hoppades på, vilket kändes bra. Men sen, plötsligt, när vi kom på besök till äldreboendet så var det full rulle i hennes rum. Sjuksköterskor och en ambulans på väg. Mamma hade inte ätit, inte druckit, inte varit kontaktbar och sen hade hon svårigheter att andas. Det blev en akut tur till sjukhuset där prover togs och mitt i detta kaos ska jag och pappa plötsligt ta ett beslut om mammas liv, ett beslut som jag anser inte ligger i vare sig mina, pappas eller läkarens händer. Inga räddningsåtgärder ska göras ifall det blir såhär igen. Hörde vad läkaren sa, hörde mig själv översätta det till pappa, hörde honom och mig själv säga ja till det, men samtidigt hörde jag mig själv, mitt inre skrika högt NEJ. Det blir bäst så (läkarens ord) ekade länge i rummet, i huvudet, i själen. Det gjorde ont.

Mamma hade då hjärtflimmer och en del andra krämpor och i vissa lägen verkade andningen så tung att vi vaktade hennes bröstkorg. Ibland kändes det som om hon tog ett sista djupt andetag. Det var läskigt.

Nu har hon fått en tillfällig plats på ett äldreboende i väntan på nästa beslut om ett fast boende. Pappa orkar inte längre ta hand om henne på samma sätt som han gjort hittills. Det är dock inget som hindrar honom att besöka henne varje dag, ta ut henne, ta henne hem en stund och det känns bra, fast ändå inte. Ingen av oss tänkte oss att det skulle bli så här.

Just nu är det i balans. Inte bra. Inte dåligt. Hon kommer inte att bli sig själv, men vi hoppas att det bli värdigt och att hon mår bra.

Och en glad första advent vill jag önska dig....

Nya foton på Esther.

2011-11-16T13:21:00.001+01:00

Var ett tag sen sist, men här kommer foton jag har tagit innan frosten.

Som kvinna...

2011-11-14T19:56:00.001+01:00

Jag kan vara ganska hård mot mig själv. Och jag tror att även andra kvinnor känner att de kan vara ganska tuffa mot sig själva. Vi vårdar andra, men vi försummar våra egna behov och önskemål. Vi ger gärna av vår energi till andra, men fullföljer ytterst sällan våra egna drömmar och använder inte våra talanger, till det vi verkligen kan.

Jag kan verkligen känna så, just nu, just här. Jag är tuff mot mig själv och kan ibland köra hårdare krav på mig själv än behövligt. Andra säger att jag ska ta det lugnt, vila och bara låta någon ta hand om saker som behövs att ta hand om. Du behöver inte göra allt, säger de. Sedan min mor hamnade på sjukhuset har jag försökt att studera, hjälpa pappa, hjälpa svärmor, laga mat, städa, studera lite mer, handla mat igen och hjälpa till lite mer igen. Jag känner att mina axlar har blivit mina nya örhängen och det skulle vara så skönt med en massage på nacke, axlar och övre ryggen.

Mamma är på ett äldreboende, för två veckor och under dessa veckor planerar de vad som ska hända med henne. Pappa är nervös, eftersom han ser att han inte kan ta hand om henne som han gjort förut. Jag kommer att åka hem för att se vad jag kan hjälpa med och eventuellt vara med när de planerar. Ingen av oss tycker om tanken att ha henne på ett hem, speciellt vad som pågår just nu på olika ställen. Det är alltid tryggare att ha henne hemma, men samtidigt vet vi våra begränsningar och känner att det är dags för ett äldreboende, som finns där för ett syfte...eller? Och nu vet vi att mamma känner inte igen pappa när han besöker henne varje dag.

Det är svårt att acceptera denna situation och även att förstå hur vi hamnade här. Hur kan det komma sig att min mor helt plötsligt har blivit motsatsen av sig själv. Pappa undrade om detta igår, då vi pratade i telefon. Han kunde inte förstå hur det har blivit så här.

Jag hoppas bara att mamma mår bra, i sin egen värld. Och jag hoppas att hon kan uttrycka sig om hon behöver något. Samtidigt är jag rädd för att möta henne. Vem kommer jag att träffa? Känner hon mig?

Kommer hon att vara ”liten”?

Senaste nytt.

2011-10-25T19:47:00.001+02:00

Pratade för en stund sedan med pappa. Han hade varit på sjukhuset och hälsat på hos mamma och det verkade inte så bra. Hon var inte riktigt sig själv, bara låg där i sängen och sa inte något. Verkade som om hon även hade haft problem med hjärtat och hon hade svårt att andas. Hon hade varit bättre i förrgår, men igår kom febern. Pappa börjar bli lite orolig inför den kommande tiden när och om hon ska hem. Hennes ben fungerar inte som de ska och då lär han behöva hjälp att lyfta och annat som kan tänkas vara tungt. Det har talats om ett nytt tillfälle att prata kring detta då det ska bokas för en vårdplanering. Vi får se när det blir. Själv så har pappa problem med sin axel och ska in till sjukhuset han med för undersökningar. Känner bara att det här kommer inte att fungera.

Idag var det föräldramöte på skolan för minstingen. Allt var bra och hon är duktig i skolan. Hon visar energi och glädje att vilja vara där och tar verkligen tag i de uppgifter hon får. Även om det ibland blir lite på sparlåga ifall något annat fångar hennes intresse utanför skolans fönster.

Det har varit Världens barn-konsert i Nora kyrka. Våra tjejer sjöng tillsammans med de andra barnen i de olika körerna som finns här hos oss. Det var så mycket glädje och jag skrattade gott i kyrkbänken. Det behövdes.

Och så har jag blivit 40 år. I själen känner jag mig som 23. Vet inte varför. Fast ibland känner jag mig som 70 när jag är trött, seg och har ont. Men födelsedagen var fin. God mat, gulliga presenter, fina gratulationer och kärlek. Precis i min stil. Vi var på Maria Langs Krog och firade. Flera rätter och även en efterrätt.

Dagen efter kom åskan. Låg i sängen och hade släckt ner för natten och tittade på min iPhone i mörkret när jag plötsligt tyckte att allting lystes upp. Sen kom dova bullret och jag tänkte att det var underligt. Men det var åska. Den mullrade rätt så bra den kvällen, men inte så länge.

Nu had höstmörkret kommit och det är mycket med studierna. Och ibland känns inte tiden som om den räcker till. Men har hittills klarat mig och det är intressant och givande. Läser just nu om folkmord i Guds namn, In God's Name, och det känns lite läskigt. Uppgiften ska in på söndag. Så det är bara att läsa vidare...

Och en sak till. Fick in min insändare i tidningen NA om FN-dagen och Gandhi som tillämpade icke-våldsprincipen.

Ganna får stanna!

2011-10-18T16:43:00.002+02:00

Jag börjar detta inlägg med att berätta att jag fick ett samtal i morse från min pappa. Hörde direkt på hans röst att det inte var bra, något hade hänt. Han talade om att mamma, som igår kväll var precis som hon brukar – förvirrad med talig. Och även lite arg. Men hon var igång. Nu, denna dags morgon var hon motsatsen. Okontaktbar. Hon svarade inte på tilltal, vare sig när någon talade till henne, rörde vid henne eller viftade med handen framför ögonen. Inte ens när hon fick en lapp att läsa. Pappa fick ringa jouren som kom snabbt och just nu är de på sjukhuset och väntar på läkarens utlåtande. Troligen har är det nästa steg i demensen som gjort sig synlig.

Samtidigt som jag har försökt vara i kontakt med pappa, så gott det gått, så har jag följt Gannas öde. En gumma på 91 år, dement och med andra sjukdomar, skulle utvisas till Ukraina. Jag vet att det är ingen idé att ta min mamma ut på en kortare tur för hon blir alldeles förvirrad. Det går inte heller för mig att ta med mig hela familjen hem till henne, för det skulle göra henne förvirrad. Så hur skulle inte en 91-årig gumma med demens och hjärtproblem då reagera på en flygtur till Ukraina, en utvisning till ett land där hon inte har någon familj eller något som gör att hon skulle känna sig trygg. Migrationsverkets förtroendeläkare anser att det inte finns några medicinska hinder för att utvisa Ganna. Men har denna läkare specialkunskaper i demens?

Själv är jag av åsikten att detta verkligen är ”synnerligen ömmande skäl” och sedan får Billström säga vad han tycker om att resptektera sådana här beslut om utvisning. Dags att återinföra sista länken, lagen som togs bort 1997?Så tack för ett underbart besked.

Ganna ska få en ny prövning och det finns hopp!

Huvudvärk

2011-09-25T17:28:00.002+02:00

Här om morgonen vaknade jag med ett hejdlöst dunkande i huvudet. Det kändes som en storstad hade flyttat in och det var rena rama lördagskvällen. På extra hög volym och just runt ögonen och pannan. Det var skönast när det var tyst och mörkt. Hela dagen var sådan och det hjälpte inte med att ta en vanlig värktablett heller.

Och hur skulle jag klara av dagen nu då, när jag bara ville gömma mig under täcket. Ett tag gjorde jag det, men sen kände jag att det som måste göras, måste göras. Steg upp, studerade, åkte med barnen in till stora staden Örebro, handlade och på kvällen bakade jag långpannebröd och havreflarn som stora tjejens klass skulle sälja på bytardagarna och samla ihop pengar till en resa i 6:e klass.

Med huvudvärk.

Var helt slut på kvällen och det var otroligt skönt att gå och lägga sig. Somnade som en stock.

Diabeteskoll

2011-09-22T22:23:00.002+02:00

Var idag hos min diabetesläkare som jag har haft i 14 år. Det är nämligen hela 14 år sen jag fick diabetes. Tiden går fort då man har roligt var det jag sa till henne. Vi pratade en hel del om hur det har varit under dessa 14 år - allt från de där dumma kommentarerna (kunskapen är på så låg nivå, så att det är skrämmande) som haglade till alla upplevelser, både bu och bä, som jag har haft. Jag har lärt mig en del genom åren, genom känningarna, höga värden, vad som får saker och ting att bli som det blir. Det som varit jobbigast är dessa provtagningar och att inte minnas om man har tagit insulin. Ja, det handlar inte om att man inte minns, utan att man gör det av en gammal vana och det går ibland så fort att man inte hinner registrera intaget.

Men, som sagt. Allt är bra - men det kunde vara bättre. Men det ska vi nu ta tag i och göra så att vissa värden sänks och få igång mig lite. När det kommer till att äta, röra sig och sköta om sig - så har jag alltid varit noga, men nu ska det skruvas åt lite hårdare.

14 år. Under dessa år har jag långpromenerat (25 km), simmat, cyklat, rest, fött två barn, gift mig, arbetat, studerat, ätit gott, kört bil, njutit av livet och gjort sådant som jag vill. Och jag tänker att fortsätta göra sådant som jag njuter av. Diabetesen har fått hänga med, eftersom jag inte låter den styra livet.

Jag styr diabetesen.

Att leva med en dement mamma

2011-09-21T13:56:00.000+02:00

När mamma föll och slog sig illasommaren 2002, så var det ingen av oss som tänkte att det slagetmot marken skulle göra att det sakta men säkert skulle landa i detvi lever i nu. En dement mamma, med en helt annan verklighet än densom vi alla andra är vana vid. En dement mamma, som reser bakåt itiden, minns sådant som var förr men inte sådant som är nu. Endement mamma, som inte känner igen de närmaste.

Det är ingen barnlek. Åren efter 2002har varit annorlunda, fulla med hopp, förtvivlan, sorg, frustration,oro och hopp igen. Värst har det varit efter 2007, då det plötsligtblev fart på utvecklingen av demensen. Och värst var alla de läkaresom jag och pappa hoppades skulle lyssna och förstå och hjälpa.Allra värst var läkaren som skrattade när jag bad honom hjälpa.För han ansåg inte att det var demens, utan språkförbristning.Språkförbristning gör inte att du går vilse, inte vet var du är,inte hittar hem och slutligen hamnar på akuten med skador för attdu ramlat för att du var stressad och orolig. Men läkaren ansågdet för han hade utbildningen. Ville be honom stoppa upp denutbildningen.

Idag är det tuffare än någonsin att varadotter till min mamma. Hon vet inte vem jag är. Jag har förlorat min mamma. Det är verkligen tufft för pappa att ta handom henne. Han har förlorat sin fru. Han blir också sjuk av detta och åker in och ut ursjukhuset. Och jag känner mig som en dålig dotter som inte besökerdom oftare. Men det går inte. Hon vet inte vem jag är och kommerjag dit så skapar jag bara oro. Det blev så sist, då jag var hosdom i maj. Och demensen gör att oron inte kommer en gång, utanflera gånger. Om samma sak.

Och vill vi hjälpa henne, så måstehon godkänna den hjälpen, vilket inte alltid är det lättasteeftersom hon kanske inte vet vad det handlar om, inte minns det när detväl är dags och plötsligt tolkar situationen som en fara. Och blirorolig. Pappa får hjälp, men det skulle behövas mer. Sen tar detemot att placera henne på ett hem. Vad är det för liv, egentligen?

Artiklar om demens i media. Finns en del att läsa. Och det där med kaffe, tror inte på det. Mamma har alltid druckit mycket kaffe.

Ibland...

2011-09-15T00:14:00.000+02:00

...brukar jag fundera över livets gång. Eller rättare sagt så brukar jag fundera dagligen över livets gång. Varför sker vissa saker? Och varför sker dessa saker just då? Finns det en liten mening i det stora, som jag just nu inte ser? Eller är det ödet - att vissa inre och yttre orsaker händer som påverkar mig och mitt andliga och min kroppsliga natur, omständigheter som jag lever under - oavsett om jag kan styra det eller inte?

Vissa saker har jag styrt själv. Det vet jag. Har sökt kurser på heltid och deltid. Men andra saker kan jag inte styra, det händer ändå. I vår församling har vi nu endast en liten konfirmandgrupp på tisdagar med inriktning musik och den andra gruppen på onsdagar och den tredje gruppen i Järnboås blir inte av. Det kom helt enkelt inte någon. Jo, en. Föreslog att han kunde börja i tisdagsgruppen, men intresset fanns inte. Då kom jag på tanken om sommarkonfirmation. Några veckor intensivt och sen en konfirmation innan semestrarna drar igång. Nu är det bara att bearbeta tanken och låta den landa i knät hos resten av församlingen. Lär inte bli en lätt match.

"I ditt bröst är ditt ödes stjärnor" sa Friedrich von Schiller på sin tid. Sammanhanget mellan mig som individ och världsalltet som snurrar betonas, när våra öden bestäms enligt honom. Uppfattningarna om en förnuftig världsordning och den gudomliga försynen är i strid med varandra.

Förändringens vindar är på gång. Det känner jag. Om det är på gott eller på ont, det vet jag inte än. Tidigare kändes det lite skrämmande, men inte nu. Är redo. Låt det blåsa.

Men samtidigt så undrar jag varför detta sker just nu. Finns det en mening?

Guds vägar är underliga.

Ingen ersättning - inget avslut?

2011-09-10T15:11:00.001+02:00

Har nu på förmiddagen och eftermiddagen läst några artiklar som media har tagit upp - om att det blir ingen ersättning till de som vanvårdades under tiden 1920-1980.

Jag förstår inte riktigt varför man nu, efter att ha lovat, ändrat åsikt. Skulle vilja veta varför man inte kan:

1. Bredda på tiden

2. OM det är en ekonomisk fråga, minska lite på summan så att fler kan få ersättning

Vet att en ekonomisk ersättning inte tar bort de djupa sår som dessa människor fått. Men det skulle vara ett plåster, ett erkännande och på så vis kanske även ett sätt att stänga den dörren, lägga det hemska bakom sig och starta på nytt. Alltså göra en avslutning. Men nu blir det inget avslut för dessa människor.

Kanske får jag svar på mina funderingar. Så länge kan vi läsa om detta i media.

Och ja, det är tufft att ha till en början lovat, för att sedan leverera ett svar som kan liknas vid ett slag i ansiktet. Det krävs mod, men det lär inte vara så mycket kvar av det här med "hedern i behåll". Men visst, en ursäkt är ju alltid en ursäkt...hoppas att ni hör ironin.

Hittade några andra som tänker och skriver om detta. Och en sak är säker. Jag känner inte igen Kristdemokraterna. De far och hattar och vänder kappan lite hur som helst.

Tråkigt att se.

Draktränaren

2011-09-03T20:25:00.000+02:00

Det är vikingatid och Hicke bor i Berk, där det är en livsstil att döda drakar. Han är hövdingens son men ses som en riktig mes som bara ställer till det för alla andra. Ingen är stolt över honom, ingen bryr sig om honom och han är bara i vägen. Och varje gång han försöker att göra något, som till exempel döda en drake, så misslyckas han.

Men när Hicke väl lyckas fånga en drake, som dessutom anses vara den farligaste, så blir han och draken Tandlös bästa vänner. Hicke upptäcker att drakar är inte alls så farliga som alla tror. Byns vikingar har stora planer att anfalla drakarnas näste och Hicke försöker på många sätt få dom att förstå att drakar är inte farliga och att de bara försvarar sig för sin överlevnad. Men ingen lyssnar på honom.

Tycker själv att den här filmen var helt underbar. Ansiktsuttrycken på drakarna och vikingarna, de korta snitsiga kommentarerna och ordväxlingarna gjorde susen. Fnittrade många gånger och detta med budskapet "allt är inte som du tror" är super.

Men det finns många röster om denna film och jag tror att mycket beror på vem man är, vad det är för förväntningar man har när man tittar på filmen och om man tycker om fantasy-tanken om drakar, vikingar och om du är kille eller tjej....och var du har sett filmen. Vi såg den här hemma i lugn och ro, tyckte inte att det var så mycket vrål och skrik eller att det för den delen var mörkt i vissa scener.

Men tur är väl att smaken är som baken, delad. Jag gillade filmen och kan tänka mig att se den igen.

Hemma i verkligheten

2011-08-19T15:07:00.000+02:00

Då har vi varit hemma ett par dagar. Sommarlovet är över och det är nya tag som gäller. Barnen har börjat skolan i onsdags och maken sitt jobb, samma dag. Själv har jag packat upp alla våra saker som vi hade med oss från stugan. Vad grejer det blir. Kan inte begripa att allt detta hade vi behov av i stugan. Har några påsar kvar att packa upp.

Sen börjar studierna lite smått till veckan. Det är registrering, logga in och skaffa kurslitteratur som gäller. Redan nu känns det som om tentan vore imorgon. Tror att den känslan lättar när jag väl får hem kurslitteraturen och kan börja planera hur och när jag ska läsa.

Höstens konfirmandtermin börjar i september. Det blir spännande att se hur det blir. Blir Frälsarkrans, musik, läger och annat skoj.

Så nu är höstens verklighet här. Är bara att ta tag i den.

Beredelsen och kyrkans förbön

2011-08-19T14:57:00.000+02:00

BEREDELSEN OCH KYRKANS FÖRBÖN, FRIDLEVSTADS KYRKA 14 AUGUSTI 2011

ANDLIG KLARSYN

Höll beredelsen och kyrkans förbön i Fridlevstads kyrka

söndagen den 14:e augusti, 8:e sönd. efter tref.

BEREDELSEN

Människan är en fantastisk varelse. Hon har fått alla möjligheter att med hjälp av kropp och sinne skapa sig en god tillvaro. Människan är kreativ, ihärdig och intelligent. Hon utforskar och gör nya insikter varje dag. Och även om ”Gå in genom den trånga porten” låter som en riktig utmaning, så tror jag att det är en utmaning som människan klarar av – med Jesu hjälp. Så sök efter den trånga porten och den smala vägen som leder till livet. Jag tror att den porten och vägen är viktig och ger oss en möjlighet att justera synen på världen, på vår nästa och på Gud. När du får andlig klarsyn kommer världen att se annorlunda ut och du kommer att lära dig att se en chans till nåd istället för straff, för det är ju så att Jesus offrade sig själv för vår skull.

Så rikta hjärtats blick mot Jesus och evangeliet om honom.

Låt oss därför med öppet hjärta komma inför Gud och be och bekänna...

******

KYRKANS FÖRBÖN

Låt oss bli stilla och be kyrkans förbön.

Gud, du som kan ge helhet och mening åt våra liv,

vi ber för oss själva och för alla människor.

Tack för att du hör vår bön och möter oss med kärlek

Vi ber för kyrkan i hela världen, ge den kraft att vara sann och äkta, förlåtande och upprättande. Vi ber om tro på Jesus som kommit till oss och om hjälp att leva nära dig.

Vi ber om hjälp att se att Gud finns mitt i världen. Vi ber för alla länder och hela vår värld.

Vi ber för dem som törstar och hungrar. Vi ber för dom som söker kraft och behöver någon vid sin sida och om mod att be om hjälp när vi själva behöver stöd.

Vi ber för oss som du samlat här i kyrkan och för Fridlevstads församling, för stiftet och för biskopen. Skydda och bevara oss på alla våra vägar.

Gud, öppna våra ögon så att vi ser dig.

Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Grillfest och Biltur

2011-08-06T14:51:00.000+02:00

Igår vid lunchtid var vi hos min mans moster på en enkel grillfest. Det bjöds på tre sorters korvar, mos, sallad, bröd och annat tilltugg. Till efterrätt blev det rabarberpaj, sås och glass, kakor och annat mums. Kaffe och te att skölja ner det hela med. Gott. Det var bara släkt som var där. Några familjer hade kommit ner för att hälsa på alla här i Jakobstorp. Det var riktigt trevligt. Efteråt så tog grillfestens barn en sväng ner till sjön för att bada. Och idag leker de och matar fåren.

Tidigare i början av augusti så var jag och familjen tillsammans med svärmor på en tur till IKEA i Älmhult. Det var skoj att gå runt där och titta lite, äta gott och sen ta en solig tur längs med de små, små vägarna tillbaka till Karlshamn. Vi stannade till vid två kyrkor längs med vägen - Jät gamla kyrka bland annat.

Så den dagen kände vi vingslag från både det moderna med IKEA och historiska genom en medeltida kyrka. Hade det varit möjligt så hade jag kunnat sitta där inne hur länge som helst. Det doftade gott av det gamla trädet inne i kyrkan och det fanns så många vackra målningar där. Var fascinerad över de höga trösklarna och att de flesta väggarna var målade med biblisk konst. Taket med. Vackert. Stillsamt.

Sommaren och semestern är på väg mot sitt slut. Tiden går fort när man har roligt...

Betraktelse, Efterföljelse

2011-08-04T23:19:00.001+02:00

EFTERFÖLJELSE, SILLHÖVDA KYRKA 31 JULI 2011

En betraktelse, som jag höll kring söndagens tema.

Sjätte söndagen efter trefaldighet

Lukasevangeliet 9:51-62

När jag var liten och firade somrarna hos farmor och farfar i Finland, så var jag den som umgicks med farfar ofta. Vart han än gick så var jag där med honom. Jag ville veta vart han skulle och vad han kunde. Ibland skuttade jag i hans fotspår längs med grusvägen ner till sjön och ibland höll jag hans hand, gick sida vid sida och tittade uppåt för att se vad han såg.

Jag följde efter.

Dagens tema är efterföljelse. I evangelietexten känns Jesus som en tuff vägledare som ber den som vill följa honom att lämna allt bakom sig. Den som ville begrava sin far och den som ville ta farväl av dem där hemma, fick höra att de skulle inte besvära sig med det utan bara följa Jesus. Utan återvändo.

Men menade Jesus det han sa – får man inte som Jesu efterföljare begrava sina anhöriga eller ta farväl av sina nära och kära innan man ger sig av? Och vad innebär det att följa Jesus? Jag tror att på den tiden, på Jesu tid, var det viktigt med plikten att begrava en anhörig, det var viktigt att studera lagen och att delta i tempelgudstjänsterna och att slakta påskalammet, men det som gällde gudsriket var ännu viktigare. Funderade mycket kring detta och jag tror att det handlar om överlåtelse, att lägga sitt liv i Guds händer och förlita sig på Guds kärlek och vishet.

Och efterföljelse är i sig själv en handling, ett verb – Vi följer mästaren men vi vet inte alltid vart vi är på väg och det kan vara både mörkt och kallt. På Jesu tid handlade det mer om att bokstavligen följa honom, då han gick från by till by, stad till stad. Man delade hans villkor och tjänade honom på det sätt man kunde. Jag tror att de som följde Jesus då, trodde på det de gjorde och gjorde vad de trodde på.

Att leva i Kristi efterföljelse är inte enkelt. Det är svårt, strapatsrikt och smutsigt. Tanken är att man ska gå nära sin mästare, så att dammet från hans sandaler skvätter upp på dig. Men vi vet vem vi följer, nämligen Jesus – världens ljus. Och den som följer honom kommer inte att vandra i mörkret utan ha livets ljus. Det handlar inte om en strålkastare, en stark lampa som vi kan stänga av eller slå på, utan ett milt ljus, en låga som vi ska vara rädda om. Och samtidigt så ställer inte Jesus några krav på oss. Att vara kristen innebär inte en lista med ”måsten”, för han älskar var och en av oss precis som vi är. Man ger bara det man har.

Det känns tryggt.

Vi är alla kallade att bli Jesu efterföljare. Det handlar om att finna sitt liv, att se möjligheterna, att våga drömma och att ha visioner. För livet är vackert. Det handlar om att tro på sig själv, att tro på det vi gör och göra det vi tror på. Att ta livet på allvar, att inte låta något ta makten över oss och att inte glömma vad som är värdefullt. Och att se medmänniskan! Se dennes inre låga och se din inre låga och vi ska göra det vi kan för att behålla lågan, ljuset brinnande. Det tror jag Jesus vill med våra liv.

Så känn er trygga, ta Gud i handen och ta en medmänniska i handen, så som jag tog farfar i handen och följ Jesus - tillsammans. För du och jag, vad vi än gör i våra liv, är kallade av Gud till ett liv i Jesu efterföljd.

Det är att vara kristen.

Amen.

Ridning

2011-08-01T17:33:00.000+02:00

Den här sommaren har barnen fått en chans att rida lite extra utöver det de brukar under hösten och våren hemma i Nora. Vi har funderat länge på hur vi skulle ordna detta med ridning under sommaren, men så nämnde jag till en vi känner att barnen gillar att simma (pratade om märkestagning) och rida. Då kom damen igång och sa att hon kände några tjejer som hade hästar och kunde fråga dom ifall de kunde tänka sig att hjälpa till med ridning under sommaren för en betalning. Så denna sommar har barnen ridit runt 1-2 gånger i veckan. Det har varit både ridning i paddocken och ute i skogen.

Tycker att de har under dessa sommarveckor utvecklats och lärt sig en hel del nytt som kan vara nyttigt längre fram. De har även blivit mer modiga - inte bara i skritt, trav utan även i galopp.

Och framförallt - de har haft roligt!

Förra gången var de ute och red i skogen och gången innan blev det ridning i paddocken. Den gången föll äldsta dottern av den mindre hästen (flickorna hade bytt häst) och slog i huvudet och ena axeln. Men det gick bra. Hon var lite öm under kvällen och dagen efter. Inget sen efteråt. Skönt det.

Det är några veckor kvar av semestern, så det blir några ridningar till.

Fredagen den 22 Juli 2011

2011-07-30T20:38:00.000+02:00

Det var en vanlig dag för oss i familjen. Vi njöt av solsken och Östersjöfestivalen i Karlshamn. Vi tittade på allt som fanns på torget och gata upp och gata ner. Det fanns en hel del till salu och i varje hörn doftade det något gott. Piroger, sill, korv, munkar och annat mumsigt ätbart. Och sockervadd! Vi köpte oss lite sockervadd och det kletade ner både händer och ansikte. Men skoj hade vi.

Barnen köpte ballonger och åkte en del karuseller. Det var Remix som liknar Rainbow i Liseberg. Det var Spindelmannen som åkte lite hit och dit. Det var Pariserhjulet och en vildare version av den. De vart varma och lös som små solar, i kapp med den verkliga uppe i skyn.

Glädjestrålande gick vi hem för att berätta om allt vi sett och hört inne i stan för barnens farmor och pappa. Där möttes vi av allvarliga ansikten och nyheter.

Bombdåd i Oslo. Skjutna ungdomar i Utöya. Kaos.

Kändes overkligt och jag led med dem som var mitt i detta kaos. Vår verklighet och deras var som svart och vitt. Kontrast. Så olikt. Samtidigt som vi hade roligt inne i Karlshamn och haft roligt så kämpade norska ungdomar för livet. De sprang, skrek och simmade. Kände skräck. Gömde sig i förhoppning om att klara sig undan för en terrorist. Och inne i Oslo spred sig skräcken som en löpeld efter att man verkligen förstått vad som hade hänt. Många skadade och döda.

Verkligheten kommer inte att bli densamma. Inte för någon. Vi är sårbara. Vi vet aldrig när en vanlig dag vänds upp och ner till något overkligt och kaotiskt.

Gud håller Norge i sina händer.

Sommarfirande

2011-07-20T16:16:00.000+02:00

I måndags firade vi svärmor med en resa till Kristianopel och lunch på gästgiveriet där. Vi åkte på förmiddagen i regn och kom hem på sena eftermiddagen i sol. Det var en fin tur och maten var väldigt god på Gästgiveriet. Det kan du läsa om på min matblogg. Men innan det så gick barnen på muren i Kristianopel och sen så tittade vi in i kyrkan där. Det var fint och litet. Vi åkte även till Fredsstenen i Brömsebro. Där har stenen stått sen 1915, som ett minne för freden 1645. Det var en liten historisk lektion för barnen.

Har klippt gräset i stugan. Det var ett hejdlöst donande med detta. Första veckan tog jag gräset med trimmern och det var inget som mina handleder klarade av. Hade en del ont efteråt. Men det blev kortare iallafall. Sen ville inte min gamla klippare starta, även vid påfyllning av bensin, koll av olja och byte av tändstift. Så då la vi ner det och köpte en ny. Klippte gräset på en timme och det blev så fint. Är nöjd med den nya maskinen och det blir väl att klippa ett par gånger till innan vi åker tillbaka till Nora.

I vår sommarförsamling har vi fått en ny kyrkoherde. Hon välkomnades i Sillhövda kyrka med presenter, blommor och en god matstund i församlingshemmet den 10 juli. Det var även dop den dagen. Solen sken och det var riktigt skoj att få uppleva denna festlighet. Minns att hon liknade Guds rike vid kroppkakor - det blir godare ju längre in man kommer. Ler bara vid tanken. Kroppkakor är ju så gott!

Denna vecka har vi varit hos svärmor. Det blev att rensa vinden till en viss del och mer lär det bli längre fram under de veckor vi är kvar i Blekinge. Just nu är det Östersjöfestivalen som gäller och annat dunka-dunka. Igår så tog jag och familjen en snabb-vända till Malmö. Blev stående utanför Mörrum, då det hade hänt en singelolycka med en lastbil. Stod där i en timme. Men vi kom iväg och chauffören hade klarat sig, tack o lov. Vi gick på Build-a-Bear och en liten söt bokhandel inne på Triangeln. Tycker att det är ett gulligt ställe.

Just nu känner jag lite ont i vänster sida, i midjenivå. Vet inte vad det är. Funderar ifall jag har sträckt en muskel eller något, då jag klippte gräset. Eller vid kartongbärandet på vinden. Jaja, det går väl över förr eller senare.

Hoppas på förr.

Snart ska jag laga lite mat. Dagarna går fort undan.

Massa bad och märken.

2011-07-16T12:05:00.002+02:00

Igår, i det svenska lagom-vädret med lite sol och lite moln och lite blåst, så simmade jag och maken den sista kilometern för att sen kunna få det finfina märket för 5km simning. Det kändes bra, det var som en utmaning för både kropp och själ. Kropp av den anledningen att jag inte har rört mig på motionssättet sen operationen i höstas och de enerverande sårproblemen som gjort min vardag lite tuffare än vanligt. Under första vändorna i vattnet gick tankarna till skyddsplåstret och det inte så läkta ärret, men ju fler vändor desto mer gick tankarna till kroppen, rörelsen, vattnet och målet - 5 km. Det gick lättare och lättare att simma och när sista 10 tagen togs, så var det riktigt skönt att räkna ner och sen bara flyta där och känna segerns sötma.

Jag klarade det. Och de tre sista kilometrarna utan skyddsplåster. Under och även efter simning. Härligt. Nu har jag inget plåster alls, men det är viktigt, har jag märkt att hålla sårytan fuktig med salva.

Känns bra. Jag är stolt. Nu är jag igång.

Och barnen! Vilka duktiga barn! Det var 18 barn som hade under tre veckors tid tagit kandidaten och olika magistermärken. Sedan fanns det en grupp med säkerligen lika många barn som gått i simskolan. Våra två barn kämpade med sina märken. Stora tjejen tog järnmagistern och fick en eklövskrans och diplom. Lilla tjejen hade till en början tanken om att bara ta kandidaten, men så blev det även järnmagistern. Då blev det en pillövskrans och en eklövskrans. Såklart med tillhörande diplom till båda.

De är jätteglada och trötta. Somnade i bilen på väg till farmor för att visa märken, diplom och kransar.

Jag är stolt över dom. Och har snart simhud mellan tårna.

Simhud mellan tårna

2011-07-13T21:59:00.000+02:00

Semestern rullar på lugn takt och de senaste veckorna har varit fullmatade med barnens märkestagning i Rödeby. Där har den yngsta kämpat med kandidaten och järnmagistern och den äldsta med järnmagistern. De blev klara här om dagen och nu skulle de även försöka ta kilometermärket. Det var tuffast med längd- och djupdykning och livräddningen. Men de klarade av det. Tre gånger i veckan har de gått på tekniksim och lärt sig frisim och annat som gör att de simmar smidigare och fortare. De är trötta om kvällarna men samtidigt så tycker de att det är skoj och de ler hela tiden. Lyser som små stjärnor bland de andra barnen - även de lysande små stjärnor.

Själv har jag också efter den tuffa hösten och vintern börjat röra på mig. Först simborgarmärket med sina 200 meter och nu kilometermärket, som plötsligt blev 5 km-märket! Har simmat tre av dessa 5 och blir klar på fredag om jag är riktigt duktig. Ska simma 1000m i morgon och sen de resterande tusen på fredag. Kändes väldigt tufft med de första 1000 m och jag var hur trött som helst efteråt och kände i kroppen. Men sen har det blivit lättare och lättare. Det är skönt att röra på sig.

Har även tagit promenader i skogen och det senaste var på runt en timme i rask takt efter barnen som var på uteritt. Det gick undan och jag blev smått svettig med. Och mer rörelse blir det...klippa gräset!

Vår sommar-kyrkoherdes sista dag

2011-07-04T23:16:00.000+02:00

Som ni vet så är vi nere i Blekinge och njuter av sommarens alla ansikten. Här om dagen fick vi njuta av en festlighet av stora slag. Fast det var med blandade känslor, inte bara hos oss som familj som fått lära känna kyrkoherden Andrés på nära håll, utan även för hela församlingen. Det var skratt, leenden, snyft, tårar och många starka känslor som bubblade under gudstjänsten som var så teologiskt vacker och under samvaron efteråt. Det var många som kom för att dela denna stund med Andrés. Och många kramar blev det.

Kommer att sakna honom och hans härliga predikningar. I söndags sa han i sin predikning att han inte tror på en tråkig Jesus, utan en Jesus som verkligen förstår det roliga i livet. Det är vi människor som har gjort honom tråkig. Och nog är det så. När vi sa hejdå och kramades så tackade jag honom för allt - bönerna han bett och stödet han gett. Själv önskade han mig lycka till på min vandring och hoppades att vi någon dag skulle vara kolleger. Det betydde väldigt mycket och det är mer än någon annan i samma roll sagt till mig, någonsin. En av hans nära arbetskamrater sa att när Andrés säger något eller frågar hur du mår, så frågar han för att han vill veta, inte för att bara slänga ur sig en artighetsfras. Det kommer direkt från hjärtat. Jag tror att många fler av oss borde ha det med oss. Låt det vi säger komma från hjärtat.

Efter gudstjänsten var det kaffe, smörgåstårta och bärtårta i lilla sockenstugan. Det var mysigt att sitta där och prata med de andra i församlingen. Och damen mitt emot var en släkting långt bort i ledet. När vi suttit och pratat ett tag kände hon min svärmors släkt från den unga tiden. Världen är då liten. Och spännande....Och om en vecka kommer den nya kyrkoherden.

Det händer grejer i den nya församlingen. Härligt.

Skogsliv!

2011-06-26T19:51:00.000+02:00

Sitter här vid Skärsjöns badplats och njuter av livet en stund. Solen värmer, vinden smeker och det doftar sjövatten. Andas in och andas ut, det kan behövas efter dagens och gårdagens trädgårdsarbete. Trimmade hela vår gräsmatta. Det var så högt att ingen klippare hade klarat av det. Blir att ta gräsklipparen om någon dag för att jämna till gräsmattan. Men nog känner jag i kroppen nu. Öm i alla leder och vet att en trimmare och karpaltunneltjafs inte går ihop, men med lite finsk sisu så funkar allt.

Här om dagen var vi hos svärmor och firade midsommar med god mat och annat mumsigt. Mer mums blev det efter dagens kyrkstund i Sillhövda. Det var mässa och sen kaffe efteråt utanför kyrkan i solsken.

Imorgon blir det lite ärenden i Karlskrona och sen blir det barnens simskola. Ja, skola o skola. De ska ta märken. Blir spännande. Men nu sitter jag här vid sjökanten och ser barnen bada.

För nu är nu...

Orson Scott Card - Sjunde sonen

2011-06-22T23:13:00.000+02:00

Thrower tänkte på de svårbegripliga styckena i Gamla testamentet och bävade inför tanken att själv delta i liknande saker. Men Besökaren lät sig inte bevekas. ”Översteprästen Samuel beordrade kung Saul att döda alla Amalekiter, män, kvinnor och barn. Men Saul mäktade inte med det. Han räddade Amalekiternas kung och tog honom levande med sig tillbaka. Hur bestraffade Gud den olydnaden?”

”Han lät David bli kung istället för Saul”, mumlade Thrower. Besökaren stod tätt intill Thrower. Hans ögon var som flammande eldar. ”Men Samuel, översteprästen, Guds ödmjuke tjänare, vad gjorde han då?”

”Han befallde att Agag, Amalekiternas kung, skulle föras till honom.”

Besökaren lät sig fortfarande inte bevekas. ”Vad gjorde Samuel?”

”Dödade honom.”

”Vad står det i skriften att han gjorde?” vrålade Besökaren så att väggar och fönsterglas i kyrkan skakade.

Thrower grät av rädsla, men han lyckades få fram svaret som krävdes av honom. ”I Herrens närvaro lät Samuel stycka Agag i bitar.”

Detta stycke är taget från boken Sjunde sonen, skriven av Orson Scott Card. Det är ett samtal mellan en besökare i kyrkan där Thrower är pastor. Sjunde sonen är berättelsen om en familj som lämnar New England och beger sig västerut med allt de äger packat på en vagn. De slår sig ned i indianernas område tillsammans med andra nybyggarfamiljer där de sen röjer mark och bygger gårdar. Och försöker leva ett vanligt liv.

I den avlägsna vildmarken föds Alvin Miller junior. Han blir den sjunde sonen till en sjunde son. Alla vet att en sjunde son till en sjunde son är förutbestämd att bli något mycket speciellt - en påtaglig slagruteman, någon som botar sjuka eller kanske en fackla som kan se in i människors hjärtan.

Men Alvins krafter är större än någon kan ana, och förknippade med de fyra elementen - jord, vatten, luft och eld. Men vattnet och Alvin kommer inte överrens. Vattnet vill inte att Alvin ska leva, och längs de miljoner vägar som ligger öppna i Alvins framtid lurar död genom drunkning utmed nästan varenda en...

Boken handlar om många människoöden och människor som möter varandra längs med vägen och ibland sker vissa slitningar. Allt detta sker i nybbygartid och mitt i den folktro som dessa nybyggare förde med sig från Europa och den rödas naturmagi. Mitt i allt detta finns den kristna tron och vidskeplesen från alla håll mot varandras tro och kultur. Mitt bland dessa religiösa slitningar, svenska, irländska, tyska nybyggare....föds en magisk pojke som berör många på olika sätt.

God natt!

2011-06-21T23:33:00.000+02:00

Sitter här med Depeche Mode i öronen. Ja, kanske inte hela bandet! Lyssnar på listan med de 170 låtar jag har av dom på Spotify. Favoriterna. Det har varit en lugn och vanlig dag hos oss. Barnen har sommarlov och har varit hos en kompis och lekt. Själv har jag pysslat med småplock inför den kommande tiden i stugan och nu börjar det dra sig mot natten. Gäspar och gnuggar mig i ögonen, men skulle vilja läsa lite bok innan jag släcker ner helt och hållet för idag. Så jag avslutar detta korta inlägg med citat från psalm 791.

God natt och sov gott!

Lilla söta Esther...

2011-06-19T14:38:00.000+02:00

...som barnen säger, har fått lite nytt att visa upp.

Filmer och Serier!

2011-06-18T07:51:00.001+02:00

Det är rätt så skönt att sjunka ner i soffan eller fåtöljen med favoritgottiset och se på en film eller några avsnitt ur en serie. Under höstens och vårens gång har vi sett några filmer och en del serier.

Vi hade en period av krigstema då vi såg ”Hemliga armén”, ”Kessler” och ”Valkyria”. Dessa väcker tankar om hur det var under kriget, människornas öden och kampen för överlevnad. Hemliga armén är en brittisk dramaserie och jag minns att jag såg några avsnitt i början av 80-talet, då SVT visade serien. Serien om Kessler, som handlar om fd SS-Standartenführer Ludwig Kessler och hans liv och leverne som industrimannen Manfred Dorf. "Valkyria" i sin tur är en läskig thrillerfilm som handlar om attentatet mot Adolf Hitler. Tom Cruise spelar huvudrollen som Claus Schenk von Stauffenberg på ett trovärdigt sätt. Om jag inte minns fel så var det mycket diskussioner då filmen hade premiär, att många ville stoppa filmen, att Tom Cruise var läskigt mm. Och nog var han det. Som en mjuk avrundning så har vi sett ”'allå, 'allo 'emliga armén” som är en parodi på just serien Hemliga armén. Många goda skratt och samma stackars flygare som dyker upp där man minst anar. Hejdlöst egentligen.

Tim Burton diggar jag! Jag och barnen såg en film som heter kort och gott ”9”. Det är en djup film som jag tycker att man som förälder ska vara med och se, för att kunna förklara längs med vägen vad som händer och varför. Finns vissa stunder i filmen som kan upplevas läskiga och underliga, speciellt om man som barn hoppas på ett gott slut och inte riktigt förstår att slutet faktiskt är gott. För i vissa lägen är skillnaden stor då det kommer till goda slut i barnens värld och de vuxnas värld. En annan film som också kan te sig som lite läbbig är Henry Selicks ”Coraline”. Den handlar om en flicka och hennes familj som precis flyttat till ett hus. Hon önskar, drömmer och lever i två världar – och temat är lite av att man ska akta sig för vad man önskar, för det kan bli sant och så en liten twist till det hela. Filmen är bra och väcker många frågor. En annan läskig film är Lemony Snickets berättelse om syskonen "Baudelaires olycksaliga liv". Det är lite så att man håller andan och hoppas att inget tok ska ske i nästa scen. Såg denna film med barnen och tyckte att den var bra.

Choklad är gott, men efter Tim Burtons film ”Kalle och Chokladfabriken” ville nog ingen i familjen ha choklad. Filmen är jättebra och helt underbar i sig, men väldigt söt. Vi såg den som hel familj med mat och gottis till. En annan film som vi såg som hel familj är den tredje filmen om ”Narnia – Kung Caspian och skeppet Gryningen”. Genom en magisk tavla hamnar barnen och deras odrägliga kusin på äventyr. Fartfylld, småkul och härlig fantasy. Och en annan fantasyfilm som jag och maken såg är den senaste Harry Potter, nämligen ”Harry Potter och Dödsrelikerna, del 1”. Den var väl sådär. Kändes lite platt och jag tyckte inte att den kom upp i fart som de andra filmerna innan gjort.

Slutligen så har vi "Jurassic Park" – något som troligen kan pumpas på i all oändlighet. Det finns nämligen så många dinosaurier att göra en film om. Det är samma manus, spring och tugg i alla de tre vi såg. Troligen finns det en fjärde film på gång under detta år.

Ikväll blir det tacos och filmen ”Trassel”, som precis kommit ut på DVD. Vi såg den på bio och tyckte om den. Hoppas att den är lika rolig andra gången.

Sommar!

2011-06-14T16:38:00.001+02:00

Tiden går fort då man har roligt är väl en sådan där gammal "dänga" (även om det inte är en låt, så)...och tiden har gått fort och kanske har jag även haft roligt längs med vägen. Till en viss del i alla fall.

Efter konfirmationen så blev det ett möte då vi planerade inför hösten och det som komma skall. Annars så har jag även suttit här framför MacBook och funderat över höstens andra aktiviteter. Om allt klaffar så blir det heltidsstudier (kollade studera.nu och vet inte om jag klurade ut alla underliga tecken, men det verkar som om jag är DA - direkt-antagen, men det återstår att se), kanske en kurs på 25% och så lite konfirmandarbete. Utöver detta så ska även jag själv fungera och sköta om mig själv och familjen. Det blir full rulle till 200%. Härligt. Eller kanske inte. Lär väl växla mellan dessa lägen då det kör igång i september.

Har kollat lite på kurslitteratur för att se vad det är för böcker, priser och leveransstider. Kan vara bra att veta, så att jag inte sitter där någon dag innan kursstart och väntar.

Flickorna hade skolavslutning i torsdags. Det var fint i kyrkan då alla klasser från förskoleklass till 6:an fick sjunga, dansa och föra fram sina somriga hälsningar. Efter det blev det kramar, presenter, blommor, tårar och glad sommar-hälsningar utanför kyrkan innan alla gick åt sina håll. Vi åt lite gott på kvällen och bara mös.

Igår började barnens körläger. Det blir nästan hela veckan av sång, musik och skoj uppe i Järnboås. På torsdag är det konsert i kyrkan där uppe och det ska bli skoj att se resultatet.

Så långt det roliga....

Det mindre roliga är att jag här i fredags kväll, sent kände att något inte var som det skulle med såret. Gluttade och visst - det hade blött och fuktat igenom. Såret hade veckorna innan varit så torrt och fint och börjat bli som ett vanligt ärr - ja, likna resten av det långa ärret. Började slappna av och tänka att äntligen kan jag ta av mig plåstret och kanske även gå runt här hemma utan det. Men nä...Vi tog av plåstret och kollade läget. Det hade gått upp. Ville sparka, skrika, svära...men vad hjälper det. Var bara för maken att putsa och plåstra om. Ikväll blir det att kolla läget igen och se ifall det verkar bli någon bättring av detta. Tokig kan man bli av mindre. Men även detta kommer att passera....

...någon dag.

PS: Fotot är på barnen på skolavslutningen utanför kyrkan. Har gjort Happy Makers till dom, det är sådana de har i handen.

En award!

2011-06-02T23:30:00.000+02:00

Fick idag veta att jag har fått en award från Vocalissa. Det var skoj och jag tackar och bugar. Alltid kul att ha läsare som tittar in hos mig. Så nu skickar jag vidare denna award till dessa:

Allt mellan himmel och jord

Jag tittar in hos dessa och ibland blir det ett avtryck. Kanske skulle jag kunna bli bättre på att kommentera. Bör nog ta mig i kragen där. Sen har jag genom årens gång även följt andra bloggar, som tyvärr slutat slutat att blogga. Tankar i Haga, Giseluttan och Karamellobloggen. Kanske finns det en förhoppning att dessa tjejer börjar blogga igen någon dag!

Skicka gärna vidare denna award, om ni vill. Och är det ditt första besök här, så ta lilla bannern och ge den till någon bloggare som du gillar.

Det var det....

2011-05-23T10:44:00.000+02:00

...och nu då? Samma känsla som för ett år sen, då det var några dagar efter konfirmationen. Nu har vi ledare släppt ännu en grupp av nyfikna och goa ungdomar ut i den stora världen - att själva pröva sina vingar när det kommer till den kyrkliga sfären. Det var en bra konfirmationsdag och ungdomarna var så engagerade. Tänk om mikrofonerna hade varit likaså. Alltid, någonstans och plötsligt, la en mikrofon av. Bara så där. Frågan var om man hördes eller inte hördes. Min mygga strulade och det var bara att lita på rösten och höja tonen lite extra. Pratade om att vandra med Gud, hur de är älskade av Gud precis som de är och jag jag kommer att sakna dom men på samma sätt som Maria tog till sig det som hände henne, så tog jag till mig den här tiden med konfirmanderna till mitt hjärta och sparade det där. Att arbeta med konfirmander är faktiskt ögonblick i livet som man inte glömmer.

Hade sedan ansvaret för en nattvardsstation tillsammans med en kyrkvärd - min man. Prästen tyckte att det kunde vara lite roligt. Och det var det. Det var en känsla att först få dela ut vinet till konfirmanderna och sen dela ut brödet till församlingen. Nattvarden är den del i en mässa som jag gillar bäst. Det är något stort i det hela - något mystiskt. Samtidigt är det en gemenskap mellan de i församlingen och sen även med Jesus....och Gud i ett ännu större perspektiv!

Konfirmanderna redovisade delar av Kristens resa och hade texter att läsa och låtar att sjunga emellan all dans och pjäsen. Det gick jättebra och det var fina låtar de sjöng. Duktiga som skrutt.

Vädret var kanon! Solen sken, det var lagom varmt och vinden var mjuk. Till kvällen kom kylan, regnet och blåsten. Och tröttheten. Den kom också mot kvällen till. Jag var tvungen att luta mig i sängen ett tag innan kvällsmaten och det var riktigt skönt. Är fortfarande lite seg, men det är övergående.

På bilden är det jag iklädd i alba, halslin (huvudlin) och cingulum. Står utanför kyrkan i den där "lagoma" vinden... Förra året hade jag röcklin. Det var underbart att ta på sig lite prästerliga kläder.

Nu är det slut för den här gången. På onsdag har vi första mötet om nästa period och det ska bli spännande att se hur det blir.

I Göteborg

2011-05-16T22:56:00.001+02:00

Det är kväll och jag ligger i min säng hemma hos mina föräldrar. Kom hit igår efter två dagar av bus på konfirmandläger. Lägret vart bra med besök på Liseberg, Universeum och utställningen Gud har 99 namn. Intressant, spännande och äventyrligt. Kändes som att alla sinnen fick sitt.

Men nu är jag trött. Och det var jag även igår. Ögonen ville bara stängas och jag somnade snabbt både här hemma hos mamma o pappa, som på lägret. Och lär somna snabbt ikväll. Ja, nu.

Här hemma hos mamma o pappa är det väl som det brukar. Mammas demens spökar till det och pappa springer. Det har blivit värre. Nu vet hon verkligen inte vem jag är. Frågade efter namn och en förklaring till varför jag var här. När vi sen berättar att det är jag, dottern, så reagerar hon som om det var första gången hon får veta detta. Det blir en shock!! Jag kan inte ens ana hur det är att vara hon och leva i den verklighet som hon gör och tror att är den rätta. Efter shocken kom ångest och gråt. Fanns inget annat att göra än att hålla om, trösta och låta henne förstå att det inte är någon fara. Senare visste hon vem jag var...för att ännu senare uppleva shocken igen. Det är som att pendla mellan hopp och förtvivlan och tusen andra känslor. Stackars lilla mamma.

Imorgon far jag hem till Nora. Men nu ska jag sova. Tror att det har varit gott för oss att ses, mamma, pappa o jag. Vi följde hockeyn ihop!! Wohoo! Glädjerus!!! Samtidigt var det skönt att bara vara, med allt vad det innebär. Go'natt!

Lite nytt!

2011-05-10T09:00:00.000+02:00

Sitter här framför min MacBook och känner mig rätt bra trött. Även om jag sussade gott under natten så verkar det inte ha någon koppling till att vakna pigg och glad. Det hade varit skönt att sova en stund till. Men kanske piggnar jag till senare idag, kanske inte...

Här om dagen ville jag sy, så jag gjorde det. Tog fram Ester, mätte och skrev upp mått. Ritade mönster och resultatet blev en långkjol och en kort stickad tröja. Det var det första som jag sytt till henne. Har tidigare virkat en mössa och en halsduk, men det var under tiden jag väntade på att hon skulle landa här hemma. Tycker att det blev enkelt och fint. Har även letat efter nya mönster och hittade några som jag ska skriva ut och försöka hitta tid till att göra.

I helgen var det då dags. Konfirmanderna hade sitt avslut i projektet vi hållit på med under våren. En föreställning om Kristens resa i modern tappning. Kristens resa är en allegorisk roman skriven av John Bunyan år 1678 och ungdomarna har fått göra om en del av romanen till "idag". Med dans, sång och berättare fick de som kom till Nora Biograf följa Kristens resa genom många underliga ställen och uppleva de möten Kristen gjorde. Tycker att resultatet blev hur bra som helst och konfirmanderna var superduperduktiga. Bilden är tagen då Kristen mötte demonerna.

Det är inte länge kvar tills det är konfirmation. Tiden går fort.

Präster på semester.

2011-05-03T23:32:00.001+02:00

Två präster beslöt sig för att åka till Hawaii på semester.  De beslöt att få en "riktig" semester. De skulle inte ha på sig något som skulle antyda att de var präster. Så fort planet landat, skyndade de till en affär där de köpte alla typiska turistkläder. Shorts, T-shirts solglasögon och sandaler.

Nästa morgon gick de till stranden iförda sina inköpta turistkläder och parkerade sig i varsin strandstol. De njöt av en drink, solen och den vackra utsikten. Plötsligt kommer en vacker topless blondin gående. Hon styr sina steg mot de båda prästerna. De kunde inte hjälpas, de bara stirrade på blondinen. När blondinen just passerade, log hon och sade; "God morgon fader" till den ene och  "God morgon fader" även till den andre.

Prästerna bara stirrade på varandra. Hur i hela fridens dar kunde hon se att vi är präster? Så det gick till en annan affär och köpte ännu häftigare kläder. Nästa dag parkerade de sig i sina strandstolar igen. Bäst de sitter där och njuter av solen och värmen, kommer samma blondin som dagen innan, gående mot dem. Fast nu med en annan färg på underdelen. Även denna dag säger hon "God morgon fader" till de båda prästerna och fortsätter att gå.

Nu kan den ene prästen inte behärska sig längre, utan ropar efter henne: "Ett ögonblick min unga dam."  "Ja fader" svarar hon. "Vi är präster och stolta över det, men vi skulle väldigt gärna vilja veta hur i allsin dar ni kan se det när vi inte har nånting på oss som kan antyda det?"

Hon svarade: "Fader, det är jag, Syster Mary...."

Fick detta från maken, som fått det från en arbetskamrat, som i sin tur tyckte att detta skulle landa hos mig.

Hemma igen

2011-05-02T15:59:00.000+02:00

Då är jag och familjen hemma igen efter en skön men fullmatad vecka i Blekinge. Solen värmde, himlen var blå och vinden mjuk och varm. Det kändes lite underligt att komma hem och få uppleva kyla och hårda vindar. Var jättetrött efter att ha kört större delen av resan upp och rasade ihop i sängen och sussade gott tills klockan ringde. Sen så vet jag inte vad det var som gjorde att jag var svullen i lederna - anklar, knän, handleder, armbågarna och kände mig tung i benen. Det kom så plötsligt under veckan i Blekinge. Funderade på ifall det kunde vara pollen eftersom björken var i full gång. Efter en natts vila här hemma så var svullnaden borta i lederna och har ännu inte svullnat upp, turligen nog. Tar Clarityn och hoppas att det räcker. Annars så får jag öka på med något starkare eller fundera på ifall svullnaden beror på något annat.

-- * --

I morse så vaknade jag till nyheten om att Usama bin Ladin är död. Är lite kluven i detta. Är bra att han är borta, men vem kommer sen? Han hade säkerligen en plan om något sådant här skulle hända. Anser själv att riskerna är höjda och att det är bäst att skaffa sig ett par ögon i nacken med för att vara säker på att man inte missar något som kan ge stora verkningar världen över. Så visst kan man pusta ut, men sen är det dags att hålla andan igen.

-- * --

Annika Östberg blir en fri kvinna och ska njuta av livet i naturen, skaffa valp och ge ut en bok. Ser fram emot att läsa den. Hon har fått en andra chans, hoppas att hon stannar upp och njuter av den och tar verkligen en dag i taget.

-- * --

Carin Jämtin vill inför en muslimsk högtid. Hon höll sitt tal den 1 Maj i Örebro och pratade varmt om att införa en röd dag för den muslimska högtiden, Eid. Hon menar att Sverige är ett multikulturellt samhälle och många av de röda dagar som finns är redan religiöst betingade. Samtidigt så pekar hon på att man inte kan ta till flera lediga röda dagar eftersom det är en komplicerad fråga. Samtidigt kan man undra varför hon tar upp detta med Eid. Är det röstfiske? Är det att hon är mån om de muslimer som firar denna högtid och vill ge dom något att glädjas över? Eller är det just för att spegla det olika i vårt land?

-- * --

Cloetta ska lansera en ny choklad. En med hallon...eller var det utan hallon? Och utan banan och blåbär. Vill du ha frukten, så gå till fruktdisken! Jag har inte hunnit (läs: hittat i affären) smaka på den med blåbär. Skulle vara skoj. Banan och choklad tycker jag är en god blandning, men då oftast i blandningen vaniljglass, skivad banan och chokladsås. Ja, vi får väl se...

-- * --

Nu ska jag packa upp. Det är mer som ligger i påsar och resväskor...

Moln av ord.

2011-04-29T20:17:00.000+02:00

Det var ett tag sen sist jag gjorde ett moln av ord av min blogg, men här kommer en:

Vill du göra en egen så gå till hemsidan på Wordle - Beautiful Word Clouds och skapa en. Det är riktigt skoj att göra olika varianter av dessa moln. Och även se vilka ord som används som mest. Eller för den delen minst.

Sitter här hemma hos svärmor och det är Talang på. Barnen sitter och ser på detta program, själv så förundras jag av talangerna och deras talanger. Vissa imponerar och roar, medan andra får mig bara att blunda och ta mig för pannan.

Ute är det underbart väder. Har varit så hela veckan, så det kallar jag tur! Idag var vi på en tur ute i verkligheten och på eftermiddagen handlade vi lite saker. Köpte ett par tygskor till mig och även till svärmor. Sköna och mjuka. Kan inte bli bättre. Här om dagen var vi i stugan en sväng. Var skönt där borta och jag ville bara bli kvar och njuta. Men snart är vi i stugan igen och kan njuta av skogslivet.

Nu ska jag kolla läget med den där glassen jag köpte idag - punsch och russin!

Påsken...

2011-04-25T20:12:00.000+02:00

Fotot taget i Carl Gustav kyrka, Karlshamn.

...är snart slut och den har jag och familjen firat hos svärmor i Blekinge. Det har varit soliga och sköna dagar så här långt och några besök i kyrkan här i Karlshamn. Bland annat en gudstjänst full med glädje, sång och musik och en Emmausmässa då vi vandrade runt i kyrkan och mitt i vandringen blev det nattvard. Det var härliga upplevelser och predikningarna var teologiskt utvecklande för mig. Precis så som jag vill ha det.

Ute i den stora vida världen händer det en del saker. Kyrkligt sett. I Danmark är det protester mot en präst som döpt små barns nallar och gosedjur. Prästen förklarar gosedjursdopen som en pedagogisk del av kyrkans barnverksamhet. Det har kritiska reaktioner där de som är emot har påpekat att döpa nallar är en lite slarvig hantering av kyrkans sakrament. Biskopen för Helsingör stift ville ha en redogörelse från prästen och påpekade att ting inte döps i folkkyrkan. Den gosedjursdöpande prästen säger att hon är uppmärksam på att dopen inte ska gå emot kyrkan och Gud. Dopritualen liknar ett riktigt dop, men hon använder sina egna ord och minns hur hennes egen mamma döpte nallar i barndomshemmet. Skulle nu ett barn komma fram till mig i samband med ett dop eller i samband med en barnverksamhet i kyrkan, som tar upp dopet – och fråga ifall jag kunde döpa hennes/hans gosedjur, så skulle jag inte neka utan göra som prästen i Danmark. Jag ser detta som ett bra sätt att på ett pedagogiskt sätt visa och lära barnen hur det går till. Men jag tror inte att jag skulle gå så långt som att viga gosedjur.

En annan intressant artikel är den om hur nattvarden instiftades på en onsdag. Nya forskningsresultat visar att Jesus hade sin sista måltid tillsammans med lärjungarna på onsdagen och inte på skärtorsdagen. Det är en forskare vid Cambridge universitet som tagit fasta på skillnader i tidsangivelser mellan de fyra evangelierna. Och skulle forskaren ha rätt så skulle den sista måltiden ha hållits på en onsdag, med vårt sätt att räkna dagar står det i artikeln. Detta skulle påverka evangeliernas trovärdighet. De händelser som sker mellan sista måltiden och korsfästelsen är många och på ett sätt är det omöjligt att få in dessa mellan torsdag och fredag. Så på så vis skulle det kunna vara en onsdag. Dessa resultat har kommit fram genom bibliska, historiska och astronomiska efterforskningar och presenteras i en ny bok, The mystery of the last supper. Den boken vill jag gärna läsa och fördjupa mig i dessa resultat, för jag tycker det låter spännande.

Slutligen så har vi prästen som vill ta bort allt som har med blod, skuld och offer att göra i Svenska kyrkan. Min första tanke är, ifall hon nu verkligen menar det hon skriver, att vad ska hon sjunga om, vad ska hon predika om och vad är det hon bygger sin kristna tro på? Prästen är i alla fall anmäld till domkapitlet för sina åsikter. Själv säger prästen att nu vet hon vad som är tabu i kyrkan och att hon står för det som hon skrivit. Debatt är alltid bra, men samtidigt tycker jag inte att man kan ”bli tagen på sängen” av motståndet. För mig är kyrkan och kristendomen just byggd på det som denna kvinnliga präst är emot. Då blir det lite underligt att hon vill ta bort detta. Jag menar inte att allt handlar om blod, skuld och offer – måste erkänna att i en mening, så låter det väldigt negativt. Men ser man det i ett större sammanhang så handlar det mer om vad Jesus gjorde för oss! Men samtidigt håller jag med henne att det diskuteras väldigt lite trosfrågor och teologi inom kyrkan – både inom (de som jobbar i kyrkan) och utom (med människorna som besöker kyrkan). Jag vet själv att jag utvecklas av sådana samtal och möten. Att fundera för sig själv kan vara bra, men samtidigt skulle jag vilja vädra mina tankar och få tankar från andra. Det kan även behövas innan man basunerar ut sina egna åsikter, så att det inte behöver bli folkstormar och onödiga påhopp. Och visst blir Jesus kvar även med hennes tankar, men då bara som en historisk person! Som jag ser det. Kanske är det så här det skulle ske? Det handlar ju om profetior som ska gå i uppfyllelse. Jag ser inte Jesus blod och kropp som något kannibaliskt då jag tar emot nattvarden. För mig handlar det om så mycket mer än det som denna präst för fram. Det handlar om gemenskap. Mystik. Livets bröd. Livets vatten. För mig. Dig. Och känner man att många inte förstår Kristi kropp och blod – varför inte hålla studiecirklar, temastunder eller något liknande. Debatt är viktigt – även inom, som utom.

Reagerar också på hennes tankar om att skapelseberättelsen är en myt för henne och inte som en faktisk händelse. Det är ok att ha en åsikt och även jag tycker att vetenskap och religion kan gå hand i hand, speciellt i forskningssyfte för att få svar på de frågor många säkerligen funderar över. Det finns ett program som jag såg för länge sen, tror den hette ”Den första julen”. Där togs det upp tankar om stjärnan som de vise männan följde och hur denna stjärna faller samman med händelser på himlavalvet – vetenskapligt sett. Sådant är spännande, tycker jag. Men att slopa delar av bibeln och ersätta dessa med vetenskapliga tankar bara för att vi lever på Darwins tid, känns lite bakvänt.

Måste det ersättas – kan man inte leva sida vid sida? Religion och vetenskap. Och låta varandras vägar mötas?

Tankar inför hösten

2011-04-12T18:09:00.000+02:00

Ute är det full gång på våren. Fåglarna kvittrar, måsarna låter, det doftar tjära vid veteranjärnvägen, krokusarna tittar fram och solen värmer så skönt. Samtidigt sitter jag här och funderar på hösten - utbildningar och framtid. Det är dags att söka kurser och annat smått och gott nu inför hösten.

Satt här om dagen och bläddrade bland alla utbildningar som fanns och internet-flikarna var många. Allt från korta kurser till vidareutvecklande händelser till helt nya spår - fast ändå inte. Det slutade i två saker - en kurs och ett program.

Hej och hå.

Med skräckblandad förtjusning så sökte jag Masterprogram i religion i fred och konflikt, 120 hp, Uppsala. Programmet ska ge mig som student fördjupade kunskaper om religiöst och etiskt förankrad social aktivism i historia och nutid. Jag ska få en förmåga att analysera, presentera argument och diskurser, få en förmåga att delta i det offentliga samtalet i tal och skrift och även lära mig skriva längre vetenskaplig text och få färdigheter i projektutvärdering. Lyckas jag så blir det en teologie masterexamen.

Som sagt, skräckblandad förtjusning.

Den andra kursen som jag sökt är Religionsdidaktik med konfirmander som inriktning, i Gävle. Distans. Då får jag som student inblick i pedagogiken, teologin, ledarskap, kvalitetsutveckling och även lite fältstudier och möjlighet att studera konfirmandarbetet ur ett internationellt perspektiv. Ska bli spännande.

Och plötsligt börjar jag fundera på vad allt detta innebär när det gäller vägval....

I skolbänken...

2011-04-09T17:59:00.000+02:00

...var jag här om dagen då mina barns skola hade öppet hus. Föräldrarna kunde vara med en del eller en hel dag, köpa fika, se vad barnen lär sig och busa lite. Det var en solig torsdag och jag + maken följde med. Vi bytte vid lunch - så att vi kunde vara med i båda barnens klasser. Jag var först med tjejen i årskurs 3 där jag fick uppleva sagostund, matte, klassråd, rolig svenska och lunch. Den var god, lunchen. Burgare där du själv fick välja mellan kött eller fisk (tog fisk, mums) och det gröna saker du ville ha med. Mitt i rasten bytte jag till tjejen i årskurs 4. Där blev det att uppleva tyst läsning, informationsfilm om naturresurser och en tipspromenad med frågor anpassade till allt de hade lärt sig på sistone. Ja, blandade ämnen - mest matte och läsförståelse. Vi hade alla rätt i den gruppen jag gick med....Duktiga barn!

Efter det var det slut på skoldagen. Tyckte att det var skoj och lärorikt att få sitta med i skolbänken på detta vis. Då kan jag som förälder vara delaktig och få se hur det fungerar.

Den eftermiddagen och kvällen var det dags för tjejerna ridlektion. Det gick bra och det övades på att styra hästen i fart, i volter och runt, runt, runt. Barnen hade skoj och även jag. Kändes skönt att bara stå där och titta på. Tycker att hästar är intelligenta och vackra djur och jag har märkt att det finns även personligheter hos dom, samt känsliga punkter. Och vissa av hästarna pussas verkligen när jag säger "en puss".

Nu ska jag börjar fundera kring kvällens mat, köttfärssås. Vi ska även se en film, jag och flickorna. Tror att den heter så enkelt som "9". Handlar om ett gäng trasdockor....

Trevlig helg!

Är det inte det ena...

2011-04-06T08:19:00.000+02:00

...så är det det andra eller kanske till och med det 73:e! Sitter här framför datorn och hostar, nyser och snörvlar. Igår hade jag knappt någon röst på eftermiddagen och det lär väl inte bli bättre idag. Har även känt en viss ömhet i näsan. Märkte här om dagen att det var en liten spricka i ena näsborren och troligen är slemhinnorna torra.

Ja, vad roligt man kan ha det.

Frågade sköterskan jag var hos igår för plåsterbyte (såret är nu runt 1x0,6 cm) vad man kunde göra för att slippa nästäppa, ömhet och torra slemhinnor. Fick lite tips från Vicks salva, matolja, koksaltslösning, nässpray med sesamolja och även en salva som mjukar upp. Det blev en vända till apoteket och jag köpte Nozoil nässpray och sen en salva som heter Fenazon. Har salvat och sprayat lite och det fungerar väldans bra. Är lite öm, men inte så där torr som jag var innan. Känns bra. Nu är det bara att bli av med täppan och hostan.

Hej och hå!

Bild från Nästäppa.

Biskopar avråder...

2011-04-05T11:06:00.001+02:00

I Kyrkans Tidning från den 31 mars i år, står det på första sidan ”Biskopar avråder: Döp inte asylsökande”. Min första tanke var: Varför inte? Är det något som jag missat, som gör att asylsökande inte kan döpas? Finns det någon kristlig eller teologisk, om man så vill, anledning till att inte döpa asylsökande?

När jag läst artiklarna (SvD, GP, NA, NorraSkåne, Norran), så känner jag att jag inte blev ett dugg smartare utan känner mer ledsamhet. Tycker att de motiveringar som ges, ger en bild av en kyrka som hellre ska stänga dörrar, se människan som en individ med ful agenda och någon som ”snuvar”. För man vet ju inte ifall den asylsökanden kommer att stanna i Sverige och förbli en del i gemenskapen, som man blivit döpt i. Eller ifall den asylsökanden tänker använda dopet som motiv för att stanna i landet.

Jag förstår inte.

Ja, man döps in i en kristen gemenskap! Men jag trodde att den kristna gemenskapen var större än just församlingen och sen trodde jag att det handlade mer om en andlig gemenskap och inte en gemenskap i stil med ett lokalt litet förbund, som en förening eller liknande. För som jag ser det döps jag in i den kristna gemenskapen – i hela världen, andligt. Till nytt liv i Kristus.

Människor som Anna och Massoud (tack för länken Canute Ocean) ger hopp. Vet själv hur det kan gå med människor som konverterar, det kan vara förenat med livsfara. En av mina vänner i Egypten konverterade, fängslades och tynade sakta bort i fängelset. Tycker ändå inte att kyrkan ska fundera över motiv och vara misstänksam mot människan. Det är inte kyrkans roll – att döma, det får Gud göra när det väl är dags.

Kyrkans roll handlar mer om att gå ut och döpa alla folk (Matt 28:19-20).

Bilden är härifrån.

Filmtajm!

2011-04-04T07:58:00.000+02:00

Vem kommer ihåg när Trazan och Banarne ropade FILMTAJM? Jag tyckte det var en höjdare när jag hörde de underliga ljuden och det sas att det var filmtajm.

I helgen var det verkligen filmtajm. Vi såg först de 3 Göta kanal filmerna. Allt från klassikern från 1981 där vi kan få uppleva känslan av att ”skita i det blå skåpet”, genom uppföljaren där ”skit på dig” blir en vänlighetsfras och slutligen lite ”jävla capricciosa-cassanova” i tredje filmen. Kan bara säga att alla tre filmerna är småroliga men första filmen är en klassiker. Den kan man se om och om igen, vetandes vad som kommer att ske, men ändå skratta gott.

Sen avslutade vi vår filmtajm med ”De skoningslösa”, en så kalla revisionistisk (fina ord ska det vara) western, där vilda västern skildras som en oglamorös plats med våldet har huvudrollen. Filmen vann fyra Oscars och Gene Hackman vann en Oscar för bästa manliga biroll. Filmen börjar med att Delilah, prostituerad, blir knivskuren i ansiktet av en kund. Sheriffen ”Little Bill” Daggett utdömer böter i form av ett antal hästar men för de prostituerade är inte detta nog så de samlar sina tillgångar till en prissumma för cowboyens och hans polares huvud. William Munny, Ned Logan och Shofield Kid ställer upp för att skjuta cowboyen. Längs med vägen möter de även den råe sheriffen i staden Big Whiskey. Men det är ingen som ”mess with” Munny...i slutet får jag en känsla av ”go ahead, punk...make my day”.

Om du vill se någon av dessa filmer, så välj antingen klassikern från 1981 eller västern från 1992. Blir bäst valuta då.

Att missa målet.

2011-04-02T15:23:00.001+02:00

Men det är ju av kärlek detta hände. Det var min första tanke.

Jag har inte läst hela bibeln, men jag är på god väg. Är i Johannesevangeliet, kapitel 12. Har bearbetat en del kapitel och verser under studiernas gång i Bibelvetenskap och Nya Testamentets exegetik. Tufft. Men samtidigt har jag märkt att mycket av det som står i NT är ”uppfyllelse” av GT. Profetiorna i GT uppfylls genom de händelser som står i NT, för att uttrycka det lite bättre. Jag har många, många stunder kvar att läsa bibeln en, två, tre – ja, många gånger till och att fördjupa mig i innebörden. Jag är inte klar och är faktiskt väldigt glad för det. Har mycket att se framemot.

När en präst skriver ett inlägg om att ”plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm” och även ett inlägg om att ”kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer”, så börjar jag fundera. Har läst båda inläggen och den första viftade jag bort – ville inte riktigt ta i det då, men när artikeln (ett svar på kommentarerna hon fått) kommer, så måste jag reagera.

Det är tur att jag inte åt något då jag läste artikeln och det var tur att jag satt, för annars hade jag både ramlat och satt i halsen.

Det som fick mig att reagera var detta, som Ulla skrivit:

”Tanken att Jesus dog på korset för "våra synders skull", att "han har betalat skulden med sitt eget blod", är motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro.”

Men, det är ju hela grunden i den kristna tron! Att Jesus dog på korset för våra synders skull. Vi till och med lovsjunger om den underbara kärleken:

O vilken kärlek, underbar och sann!

Aldrig har någon älskat som Han.

Det var för mig som Han dog,

det var för mig som Han uppstod.

Jag blev frälst genom Honom,

lycklig och fri,

jag vill Hans egen evigt nu bli.

Jag vet inte vilken bild Ulla Karlsson har när det kommer till Jesus. Ute i konstvärlden finns många bilder på Jesus, vissa mer tilltalande än andra, beroende på smak och även vilken tid som var. Det utseende som troligen de flesta är vana vid är en man med skägg. Men oavsett hur han ser ut, så har vi också en bild av hans personlighet. I bibeln så kan man uttyda en bild av en förraktad man, läs bara Jesaja, kapitel 53. Tror att många av de ikoner, bilder och texter som beskriver Jesus, ger också en bild av den lidande, den segrande och vad du som individ kanske söker efter och vill se. Jag vill här påpeka att det oftast handlar om våra egna uppfattningar – de bilder vi har – om vem Gud och Jesus är. Viktigt är att förstå att vi inte har hela sanningen klar för oss.

Den bild som jag tolkar att Ulla Karlsson målar upp är att hon vill ha en Jesus som är storslagen och en andlig förebild. Men, är han inte det redan? För mig är han det, just på grund av att han led en förfärlig död. Och det är sant att han ”mördades” (tycker att ordet är lite hårt, men...) för att den tidens människor inte kunde förstå och ta emot hans budskap, men kanske är det så att detta var en händelse som skulle ske (med tanke på de profetior i GT). Och visst kan man trycka på att Jesus vill att vi ska älska varandra och utan våld. Kristendom är kärlek, men lidande på korset är grunden för kristendomen. Och som präst i svenska kyrkan är detta ett av de budskap som en präst ska förkunna, på ett sådant sätt att jag som församling förstår innebörden, och på ett pedagogiskt sätt beskriva de känslor som kunde uppkomma då och uppkommer idag, när vi tänker på vad Jesus gjorde.

För oss. För er. För dig. För mig.

Av Kärlek.

Esther

2011-03-31T10:05:00.001+02:00

Idag är det Esther som har namnsdag. Namnet anses vara av persiskt ursprung och har betydelsen stjärna. Namnet kan även ha sitt ursprung av den babyloniska kärleksgudinnan Ishtar. I bibeln kan vi läsa om Ester, en föräldrarlös judisk flicka som blev drottning. Esters bok är omtvistad när det kommer till den historiska tillförlitligheten och det finns funderingar kring vad bokens budskap är. Kanske är det en förklaring till judiska högtiden purim och dess ursprung. Kanske kan den ses som allegorisk, en berättelse där innehållet tolkas så att den passar den aktuella frågan. Här skulle det då vara en beskrivning över det äktenskapliga förbundet mellan Gud och människor, i form av Ester. Och i denna bok nämns inte Gud en enda gång.

Men Ester är en listig kvinna, ja kanske en av de listigaste. Först så gifter hon sig med perserkungen Ahasveros och sedan räddar hon sitt folk, judarna, undan ett hotande blodbad.

Min ball jointed doll heter Esther. Det var ett namn som kom upp då jag funderade på vad hon skulle heta. Det blev ett solklart val. En stark kvinna, en räddare i nöden.

PS: Har gjort några tossor till henne, enligt detta mönster. Och strumpor, utan mönster...och hårband...

Flaskpost!

2011-03-30T10:50:00.000+02:00

Året var 1987 och månaden var september. 5-årige Frank var på båtresa med sin far och de bestämde sig för att kasta iväg flaskpost från båten. Sagt och gjort. Flaskan flöt iväg. Den sjönk inte, den gick inte sönder och den försvann inte. Den dök upp! 24 år senare finner 13-årige Daniil flaskan och kontakt uppstår. Helt underbart tycker jag! Tänk att dessa två, Frank och Daniil, möts på detta sätt. Händelsen sprider solsken, tycker jag. Du kan läsa om det på finska och även se brevet här.

Det snöar!

2011-03-29T08:13:00.000+02:00

Och där försvann våren, igen! Blev rätt bra förvånad men kanske inte ändå, när jag tittade ut i morse. Snö. Stora och tjocka. Tunga och täckande. Snöflingor. De föll och föll. Och igår var det ju så fint väder med solsken och blå himmel. Vinden var kall men, det var vår i luften. Men nu känns det som ett minne blott.

I söndags fyllde min mamma år. Ringde och grattulerade. Hon lät glad och lycklig, men jag tror inte att hon riktigt visste vem jag var. Demensen har blivit värre, om man kan säga så. Hennes verklighet är inte som vår. Sist jag fråga henne vilket år det var, så svarade hon 1980. Nu känns det mer som 1960 med tanke på de personer hon frågar efter och hur hon pratar om omgivningen. Men jag är glad att hon mådde bra, för ibland kan det vara motsatsen och då får vi nära och kära ta emot en hel del duster.

Idag ska jag byta plåster. Känns inte skoj alls att på något sätt vara på ruta ett igen. Var så glad när såret hade läkt ihop och nu har jag samma procedur framför mig – att plåstra och hoppas att det inte blir infektioner. På fredag ska jag in till sköterskan för att plåstras om där. Sist jag var där, så sa hon att det är sånt här som händer. Inget att oroa sig för. Nä, kanske inte men det är inte skoj. Kände mig så nedslagen efter det hade gått upp. Men, det är bara att kämpa på.

I eftermiddag och kväll blir det att jobba. Det är tisdagsgruppen av konfirmander som ska få lära sig lite om Judas, ringkors och sen håller jag en andakt om Predikarens kloka ord - ”Om man inte slipar eggen när järnet har blivit slött, så måste man anstränga krafterna desto mer”.

Fast det är ikväll, nu sitter jag och väntar på ett samtal från min läkare så att vi kan reda ut vad det är Transportstyrelsen vill. Pratade med dom igår och det verkade vara ett kryss som saknades. Typiskt. Ett liknande intyg har skickats in i många år, som intygar att jag sköter om min diabetes och att jag kan köra bil, totalt medveten om att diabetesen måste vara under kontroll då. Men nu plötsligt, ska en ruta kryssas i utöver de två andra. Intyget ska visa att jag har en acceptabel hypoglykemifrekvens och vet vad som kan ske vid en känning och att jag motverkar detta. Och sen ska intyget även visa att mina ögon är ok. Ja, hoppas att detta ordnar sig och att Transporstyrelsen blir nöjd.

Nu ska jag vidare i mitt värv. Hoppas att våren är snart här. Längtar efter sol, värme och fågelkvitter. Och ett läkt sår...

I Shakespeares anda...

2011-03-26T15:20:00.003+01:00

... kan man fråga ifall det var rätt eller inte rätt att anställa en imam. Den som inte hänger med så handlar det om nyheten som skapade debatt i början av mars då Sofia församling i Stockholm anställde en imam för att arbeta i Fryshuskyrkan under en nio månaders period. Så, där kan vi först pricka av – det är inte en fast anställning, utan en projektanställning. Målet då? Han ska arbeta med ungdomar och mångfald. Enligt artikeln vill imamen föra dialog om hur vi ska leva i fredlig samlevnad utan hot och hat.

Skapa broar. Det är vad jag tolkar det handlar om. Är det fel? Nej. Jag tycker att det är inte bara modigt utan även ett steg i rätt riktning för att inte trampa i gamla spår och samtidigt kan kyrkan vidga sina ramar och det finns en möjlighet att lära sig av varandra. Okunnighet är det som oftast gör att vi reagerar genom att sparka bakut och skrika att saker och ting är fel.

Det är många röster som skriker. Det är en blandad kompott av både positiva och negativa åsikter kring detta att en församling anställer en imam, vilket i sig nu gjort att beslutet landat i en annan tanke när det kommer till anställningen. Vissa stödjer detta och pekar på att de finns islamfientliga vindar som blåser och anser att Svenska kyrkan ska vara en opinionsbildare som kan medverka till att stävja främlingsfientlighet och visa generositet mot andra. Det skrivs även att Nathan Söderblom samarbetade med en rabbin. Skapa dialog är inget fel och och det är viktigt att visa öppenhet och respekt mot varandra tycker jag. Andra skriker att vi ska inte bekosta en imam och på så vis göra sin egen roll mindre. Men jag tror inte rollen blir mindre. Jag tror att även den islamiska delen kan lära sig något av hur vi som svensk kyrka fungerar.

En viktig sak, som jag vill peka på, är att vi ber till samma Gud. Det finns inget deras och våran Gud. Vissa röster som jag hört handlar mycket om vi och dom. Skrämmande är också att de röster jag hört borde ha kunskapen om detta innan de kväljer och kräks över denna samverkan. Det är just detta – okunskapen – som är viktigt att komma över. Läs och lär. Konflikter uppstår inte på grund av religionen! Läs bara denna artikel. Och en annan sak. Gud har 99 namn. Att den kristna kyrkans Gud heter just Gud och den islamiska heter Allah – så är det samma Gud. Allah är det arabiska ordet för den Ende Guden, den som skapat människan och detta universum. Precis som inom kristendomen. Det är samma Gud som Noak, Abraham, Moser, David och Jesus bad till. Det som skiljer sig är uppfattningen om Gud. Muslimer ställer sig tillsammans med judar emot tanken om treenigheten och Gud som människa. Läs mer här, på enkel svenska.

Så, jag är för detta med att anställa en imam men respekterar dig som har en annan åsikt. Hoppas att du respekterar min innan du skriker.

Bygg broar! Inte murar.

Tillägg 2011-03-29: Debatt på en blogg, SLJ.

Äntligen!

2011-03-25T17:56:00.000+01:00

Väntan var lång på grund av att make up teamet hade fullt upp på grund av högtider. Hade kontakt med Dollmore vid ett par gånger och de lovade att allt skulle skickas inom en viss tid och att de skulle göra vad de kunde för att skicka tidigare. Och när paketet väl åkte iväg och jag fick ett kolli nr så gick resan på ett par dagar. Blev förvånad. Så jag hämtade henne här om dagen och jag är väldigt nöjd. Hon är välgjort och detaljerna är vackra. Fick dockan, enkla vita kläder, de strumpor och skor jag beställt och så några överraskningssaker. Håret är långt och blont och ögonen blå-gröna. Ansiktet är perfekt. Här ovan finns några foton, tagna på kvällen då jag öppnade paketet, så därför kan de vara lite suddiga. Mössan har jag virkat själv. I paketet fanns även ett certifikat och skötselråd - på koreanska. Hej-å-hå. Men tacka vet jag bilder och tolkningsförmågan!

Och vad heter hon? Jo, Esther.

Våra bästa år...

2011-03-21T22:35:00.000+01:00

...känns inte som något som vore sant just nu. Vet inte vad som är bäst just nu i all den här röran. Trodde här om dagen att nu, nu - verkligen nu var det dags att "reclaim my life" och börja leva som jag gjorde innan och försöka ta hand om mig själv och på så vis bli piggare och ta hand om de som är nära och kära. Men icke sa Nicke. Vem han nu är. Men här var han och sa nähädudu! Det där med att återta ditt liv, det får du börja med senare, liksom. Suck.

Allt var bra och jag var fri från sköterskan och dessa eviga besök för att försöka lappa ihop såret som inte ville läka och sen blir det som i reklamen för Trisslott. Plötsligt så händer det. Och det gjorde det. Såret var torrt, det var på väg att bli helt. Vilken lycka och vilken känsla. Nu kunde jag börja ha små plåster som skydd och sakta börja röra på mig igen som jag brukar utan att fundera på såret. Detta var i början av månaden.

Här om dagen, i lördags för att vara exakt, på kvällen så var jag på väg till toan för att göra mig redo för natt och tyckte att det inte riktigt var som det skulle. Och när jag såg blodfläcken på trosan och i nivå med såret, så visste jag. Livet vart slut. Där och då. Rusade till maken och sa att något är fel...eller sa och sa - tjoade, skrek, grät och skakade. Han fick lappa ihop mig både kroppsligt och själsligt. Var som ett känslopaket färdigt att explodera. Maken tvättade bort allt blod och tvättade såret, la ett tillfälligt skydd där och sen blev det att lappa ihop mig själsligt. Det tog en stund. Men när jag väl lugnat ner mig, så kollade han såret och det hade gått upp, men det var liksom ingen jättefara. Ja, ett steg bakåt, men inte katastrof. Han plåstrade om mig och sen blev det en lugn kväll.

Så här några dagar senare så mår jag rätt ok. Det är inte skoj att gå några steg bakåt och börja lappa ihop ett sår igen som hade läkt, men vad göra. Värre saker kan hända. Mår bra annars och har inte ont. På söndagen blev det kyrkan och bio på eftermiddagen. Vi såg Hotell Gyllene (Kn)Orren. Den var bra. Rolig och det var skoj att få sitta där och tänka på annat.

Och det där med att "reclaim my life" få ske lite senare bara....

God förmiddag!

2011-03-08T09:58:00.000+01:00

Sitter här vid min MacBook Pro och försöker piggna till. I helgen var det konfa-läger i tre dagar på Solliden. Något sena kvällar och tidiga mornar gjorde att jag var som en zombie igår. Det var ett bra och aktivt läger med musik, dans, etik, moral och allt om Jesus (så mycket jag hann pressa in i en timme). Sen firade vi några gudstjänster och en mässa. Hjälpte till att dela ut nattvarden. Sen så var det massa bus, god mat och en vända ute i det sköna vädret. Ikväll är det lektion för tisdagsgruppen och i morgon gäller onsdagsgruppen. Full rulle!

Ute skiner solen och himlen är vintrigt grå-blå. Ser skönt ut. Frös i morse och fick leta efter mina varma strumpor och en kofta av något slag för att inte huttra. Funderade ifall jag är på väg att bli förkyld. Har känt att näsan är täppt och halsen öm, men hoppas att jag har fel och det är något annat. Torr luft och snarkningar i värsta fall.

Tidigare i månaden firade vi vår stora tös som fyllde elva. Vi gick på bio och så på "Trassel". Det var en skojig film! Sen hämtade vi mat på Sweet Chili. Gott som skrutt! Snart är det dags att fira den yngre tjejen som blev nio i helgen. Hon vill se "Gnomeo och Julia". Låter som en rolig film.

God fortsättning på den nya veckan!

Ledig tjänst: Anställning som MOR

2011-02-23T19:53:00.000+01:00

Mor har en central roll i Familjens ledning

Du får ansvar för följande områden:

- Organisation och Ledning

- Transport

- Inköp

- Vård och Omsorg

- Verkstadstjänster

- Andra förekommande uppgifter

Lön : 0 kronor

Semester: Anställningen kräver att man är tillgänglig året om. Eventuell korttidsfrånvaro måste avtalas långt i förväg. Eventuella tilläggsjobb kan avtalas, om det förbättrar ekonomin i Familjen och inte kommer i konflikt med övriga uppgifter som Mor gör.

Avgörande krav: Honkön.

Önskvärt: Egen förmögenhet. Tillgång till semesterställe som kan passa för Familjen.

Kvalifikationer:

1. Körkort. Du ska kunna köra eget fordon med defekt klimatanläggning genom tät trafik, medan du lyssnar till spädbarnet (eller maken) som gallskriker i baksätet samtidigt som de äldre barnen bråkar högljutt. Du bör kunna koncentrera dig på att köra medan du sjunger 'Imse Vimse Spindel' och du måste veta var alla offentliga toaletter finns. Du bör ha erfarenhet av att vänta utanför stallar, ishockeyrinkar, klubblokaler och diskotek sena kvällar.

2. Inköpschef. Du ska göra inköp och planera menyer för envars aptit i minst 18 år framöver samt för makes smak i evighet. Det krävs produktion av egen mjölk till nyfödda, och det krävs ofta att det skall göras middag till många personer.

3. Administratör. Du blir direkt ansvarig för ekonomisk långsiktsplanering, budget och ekonomisk uppföljning, budgetkontroll, fakturakontroll, klagomål och förhandlingar. Hantering av festarrangemang och inköp till samtliga födelsedagar (inkl. egen) och jubiléer, skolavslutningar, begravningar o. dyl.

4. Vård och omsorg. Du ska kunna fungera utan sömn upp till sex dygn, samtidigt som annat arbete skall utföras som vanligt. Du måste vara duktig att vårda patienter tidiga morgnar och sena kvällar. Färdighet i fläckborttagning ses som extra merit i denna kategori.

5. Småbarnspedagog. Du måste kunna citera alla berättelser om Nalle Puh och Smurfarna samt ha kännedom om allt som är skrivet om dinosaurier, hästar och ABBA. Färdighet i att göra halskedjor av makaroner och tandtråd är ett krav.

6. Skräddare. Du ska kunna designa och sy kanindräkter och fantomdräkter till speciella tillfällen samt givetvis kunna sy i knappar, fålla, laga och stryka och pressa.

7. Frisör. Du ska kunna upptäcka och behandla huvudlöss, ta bort tuggummi från hår och klippa en rak pannlugg medan du får en ström av glåpord. Kännedom om flätning, hårfärgning och herrfrisering ses som en merit.

8. Cykelreparatör. Du måste vara förtrolig med alla aspekter av underhåll av cyklar, inkluderat montering och demontering av stödhjul. Du ska också kunna laga cykelslangar på en campingplats. Godkänd kurs i första hjälpen är obligatoriskt.

9. Veterinärassistent. Du ska kunna vakta och uppfostra ett varierat urval av husdjur (efter att ägarna har tröttnat på dom). Ofta förekommande utfodringar och rengöringar av burar ingår i de dagliga arbetsuppgifterna. Du måste vara duktig i att hantera djurrelaterade grannkonflikter och tidvis utföra begravningar.

10. Målare och Interiörarkitekt. Du bör vara van vid att ta bort klibbiga saker och klotter från dörrar och tapeter. Det är en stor fördel om du kan måla taket medan du gör middag.

11. Växeltelefonist. Du ska kunna hålla en diskussion i gång i telefonen medan ett barn klamrar sig fast i ditt ben och ett annat hamrar på en konservburk med en träslev. Du ska kunna utfodra tonåringar som mest pratar i telefonen med näringsrik mat så att de undviker total utmattning.

12. Trädgårdsmästare. Du bör kunna starta gräsklipparen, hantera trädgårdsredskap och hålla krukväxterna vid liv. Du ska kunna numret till giftinformationen, och du ska hålla dig uppdaterad på de nyaste metoderna inom kompostering, beskäring av buskar, förkultivering och kapning av träd. Du måste veta var varenda död mus ligger begravd.

13. Underhållningschef. Du ska kunna koordinera diverse sportarrangemang via telefon och ha en personlig kontakt med lärare och aktivitetsledare. Du kommer att bli uppmanad att träna lagspel i alla sorters väder, och uppmuntrad att gå in i häftiga diskussioner med motståndare. Inköp och underhåll av utrustning krävs. Sökanden måste också kunna arrangera fester, baka kakor och hitta på lekar där alla vinner.

Du får självklart ansvar för julfirandet.

Ring om du är intresserad!

Åh, fy...

2011-02-11T08:37:00.000+01:00

...vad det blåser där ute! På tvären och på längden. Hör hur vindspelet plingar och klingar i vindens takt. Samtidigt far snön runt som om det vore sista dagen är göra det. Blir vallar och underliga högar. Grannen var ute och skottade, men jag tänker då inte gå ut förrän det har lugnat ner sig lite. Skottade så det räckte igår, för även då föll snön. Men det är bara februari, så det lär komma mer snö.

Enligt SMHI är det klass 2 varning i stora delar av landet. Här hos oss är det klass 1 varning och så står det att snöfallet ska avta under dagen. Det är tur att man inte ska ut på några större äventyr under de närmaste dagarna. Jag tror inte ens barnen gillar detta väder, även om snö är skoj. Igår kväll var det väldigt vackert med fluffig snö och mörk himmel, men inte nu. Känns bara kallt.

Och igår var det även halt och moddigt. När vi skulle hem från stallet, så fastnade bilen i snömodden, mitt i backen. Däcken bara for runt. Så det blev för mig att stiga ut ur bilen, knuffa på och för maken att gasa. Men inte hände det något. Då dök två män upp, med spadar och sand och kraft. Tjoff, så lossnade bilen när vi alla knuffade på och då föll jag ner på trynet. Det blev lite skoj, faktiskt. Det är lite standard för den här frun att försvinna titt som tätt i hal snö. Även om situationen inte var så skoj, så fick vi oss ett gott skratt av bara tanken. Är lite öm i knäna och axlarna, känner jag nu - men det går över. Vi kom ju loss.

Spänningshuvudvärk.

2011-02-03T15:55:00.000+01:00

Så spännande. Och jag som inte ens har något att vara spänd över. Och sen finns det inget större på gång heller, som skulle kunna klassas som spännande. Så var av värken? Tröttsamt är det i alla fall. Det är som ett pannband tvärs över huvudet, ner till nacke och skulderblad och käken. Helt underbart...

...INTE! Det lustiga är att jag kommer på mig själv att sitta med axlarna uppe vid öronsnibbarna och tänker att det är ingen bekväm ställning. Då blir det att snurra huvud och axlar lite mjukt och hoppas att det släpper. Skönast är att lägga sig raklång på sängen och andas ut.

Inte har jag ens tenta-resultat att oroa mig för. Trodde att det var det, men fick resultatet igår och hade 22,5 av 30 möjliga i nytestamentlig grekiska, på c-nivå. Har haft otroliga problem att fatta grammatiken och alla böjningar och det jag präntat in i huvudet försvann i samma sekund. Det var ett evigt bläddrande i böckerna, då jag övade inför tentan. Och det som irriterar mig mest är att ett litet halvt poäng till hade gett mig VG. Men viktigast var ju att överleva. Klara tentan, lära sig något och gå vidare. Men de som känner mig vet att detta är störande. Är på någon sorts evig jakt efter VG för det ger mig lyckorus. Ibland känner jag mig som en överambitiös nörd som inte kan begripa att det räcker gott och väl med ett G. Så det är ok med ett G. Det är ju ändå nytestamentlig grekiska, hallå! Egentligen borde jag bara sjunga "Var glad, var glaaad....". Allvarligt talat - jag är nöjd.

Snart är det dags för stallet. Tjejerna började rida för en vecka sen och det fungerar bra. Så det är väl dags att börja förbereda sig. Men först ska jag bara luta mig på sängen i sju sekunder eller 10.

Det blev en liten...

2011-01-31T15:08:00.000+01:00

...hög med fjärilar. Sökte på virkade blommor och plötsligt fick jag en träff på fjärilar. Sökte även på Youtube efter olika tips och tankar. Där fanns en uppsjö med länkar och videon. Det var bara att välja den som passade och följa. Dessa små som jag gjorde tog inte så många minuter per fjäril. Skoj var det också. Använde restgarn och annat jag hittade i skåpet. Dessa kan användas till vad som helst. Gör spännen, dekorera kort, sätt fast på mössan...själv är jag mest nöjd med den grön/vita med röd/vita antenner.

Narsha från Dollmore.

2011-01-30T14:55:00.000+01:00

Jaa...aa. I mitt stilla sinne kan jag fundera ifall jag blivit nördig? Konstig? Barnslig? Näe, egentligen inte mer än jag har varit, om jag ska vara ärlig. Allt började för mer än 4 år sen när jag i Stockholm köpte en tidning med haute couture för dockor. Ja, du läste rätt. Tyckte att det var en fascinerande tidning och det kändes underligt att läsa om män (ja, egentligen gamla gubbar) som designade kläder till sina dockor.

Sen fanns det länkar i tidningen till flera ställen och en av dessa blev min favorit, nämligen Dollmore. Var där titt-som-tätt och tittade runt. Hittade en favorit efter några år och...

...här om dagen så skickade jag iväg en beställning på en Basic Ball Jointed Doll, en Sleepy Narsha. Ja, som den på bilden. Kan ju inte vara sämre än "gubbarna". Hehe! Nä, men allvarligt så har jag alltid gillat dockor och nallar. Köpte även till make-up och ett par svarta skor och ett par svart/vita strumpor. Kläder kommer jag att sy själv, det ser jag verkligen fram emot. Gillar att skapa med händerna. Har letat efter mönster till kläder och det har varit lite tufft, men några ställen finns det. Annars så är det dags att lära sig att skapa mönster själv.

Så, nu gäller väntan på hennes ankomst.

Liten "candy" hos Camilla...

2011-01-26T15:03:00.000+01:00

...oj, oj. Var länge sen jag pysslade och skapade kort eller något annat för den delen. Har saknat att skapa med händerna och tänkte att nu är det dags att komma igång. Hittade en liten give-away hos Camilla på Camillas Magnolia Kort som jag deltar i. Så får vi se hur det hela slutar. Men tycker att det är en bra början - att jag har hittat intresset i mig att skapa...!

Eller vad säger ni?

Vildingarnas Land

2011-01-24T14:23:00.000+01:00

Åh, har inte jag väntat, så säg. Ett bra tag. Men här om veckan så satte jag mig i fåtöljen och barnen i soffan för att titta på en film, Till vildingarnas land. Låter magiskt, låter spännande och kanske är det någon av en som minns den älskade barnboken med de fantasifulla bilderna och korta textsnuttarna?

Men det hela kändes som ett platt fall. Ja, filmen är bra och figurerna underbara med sina personligheter, men sen då...? Jag känner dock känslorna, gemenskapen och det roliga och även det läskiga – men inte magin.

Filmen börjar med att Max, som känner sig ensam, härjar runt. Det slutar i ett utbrott och att han springer ut i skogen och därifrån förflyttar han sig till sin fantasivärld där de vilda lever. Han blir kung i vildingarnas värld och allt går ut på att förstöra saker. Alla är inte så glada över att Max har kommit till dom. Känslorna exploderar och till slut blir filmen bara en hög med bråkigheter. Och var ligger magin i det?

Ja, filmen kanske inte är en höjdare men skoj att ha i samlingen.

Vad är nytt....

2011-01-20T21:57:00.001+01:00

Enligt dina svar i frågeformuläret är du en...

Inåtvänd Planläggande Abstrakt Känslostyrd person

I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag.

Inåtvänd x Utåtriktad
Planläggande x Upplevande
Konkret x Abstrakt
Tänkare x Känslostyrd

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

MINA KOMMENTARER:
Ja, det är alltid skoj med tester, vissa kan vara skrämmande rätt och andra tester känns det som om någon annan gjort dom. Spännande att jag kan vara introvert samtidigt som jag kan uppfattas som lite dominant. Men ska väl inte neka att det kan vara skönt att ha ordning och reda och gärna att alla andra också har det - annars blir jag bara förvirrad. Vill gärna veta vad som sker och när det sker, men när det kommer till hur - ja, det vill jag bestämma själv. Och jag kan gärna bestämma för dig med....*hehe*. Abstrakt var ett intressant ord. Först kändes det som ett negativt ord, men jag tror inte det - egentligen. Och ja, känslostyrd till max. Behövs inte säga mer.

Alice i Underlandet

2011-01-16T15:45:00.000+01:00

Vilken magi! Jag och barnen såg för några veckor sedan Tim Burtons mästerverk, dubbat på svenska! Hade själv sett den någon dag innan på originalspråket. Jag har alltid gillat Alice i Underlandet, den passar min fantasi och de underliga drömmar jag har på natten. De är inte långt ifrån Alices verklighet. Filmen är från 2010 och är en amerikansk familje-, äventyrs- och fantasyfilm. Det är Tim Burtons egen tolkning av den välkända sagan som Lewis Caroll skrev.

Det hela handlar om 19-åriga Alice som en dag, mitt i festligheter och frierier, följer en vit kanin. Alice försvinner i ett kaninhål, blir liten, blir stor, är den rätta Alice, är den felaktiga Alice och hon möter en uppsjö av underliga figurer och blir även kallad för Hum. Som den galne hattmakaren har vi Johnny Depp. Jag tycker att han gör en makalös roll som en förvirrad och kaotisk hattmakare. Han verkligen blir hattmakaren och gör figuren speciell med de olika dialekterna, de känslomässiga yttringarna och panikartade utflippningarna. Finns inget roligare än att följa dessa förändringar.

Tycker att filmen är välgjord. Precis i Tim Burtons anda. Lite speciell, lite annorlunda, men så bra, så bra...

Ugh...

2011-01-15T23:30:00.001+01:00

...som jag tror att indianerna inte sa, men beskriver väl min känsla när den här dagen närmar sig sitt slut. Idag har det varit en bra dag i sig men en tenta i nytestamentlig grekiska på C-nivå kan suga musten ur vem som helst på ett kick. Det var bara fyra frågor varav två hade a och b. Men det räckte för att hjärnan skulle sträckas ut till max. Satt mellan 8 och 12 och tyckte att det var skönt när jag väl hade klickat på "skicka-in-knappen". Kunde pusta ut och tänka att nu har jag gjort mitt bästa. Nu kommer nästa nervösa steg...har jag klarat mig....ugh.

Resten av dagen så var jag bara. Såg filmen "Ghost" med maken vid lunch och sen på kvällen såg jag "Till Vildingarnas Land" med barnen. Skriver mer om dom filmerna någon annan dag, i egna inlägg. Det var mysigt att se på film och bara vara. Visade även två roliga youtube-snuttar till minstingen i familjen. Hon undrade varför jag gick och sjöng på I'm a lumberjack och Henry the 8th hela tiden. Ville visa henne originalen. Det var skoj.

I fredags, alltså igår, var jag på vårdcentralen. Det var dags att kolla upp det envisa såret som bara inte vill läka ihop. Fick lite skrämselhicka när jag läste ett brev som jag fick av en brevvän i Australien. Hon hade fått tålmodigt vänta i närmare 10 månader innan ett av hennes operationssår läkte ihop. Hallå! Tänker då inte ha sådant tålamod. Anser att det ska gå lite, lite snabbare. Faktiskt. Ska in till vårdcentralen igen om cirka 10 dagar för att se vad som har hänt. Frustrerande är det. Men i det stora hela är jag glad. Tar detta 1000 gånger mer än det onda jag hade då jag åkte in för operation i höstas. Det var inget skoj, ugh.

Ja, ska väl ta och luta mig. Vill bara pusta ut och läsa lite bok för nöjes skull.

Vill bara önska dig...

2010-12-31T23:56:00.000+01:00

...ett Gott Nytt År!

Ögonen i kors!

2010-12-30T06:07:00.000+01:00

Sitter här framför datorn med ögonen i kors. Det är tidigt morgon och klockan börjar närma sig 06.00. Maken är på jobbet denna stund och barnen sover så gott. Själv tänkte jag att studera lite nu när det är tyst och lugnt. Hör bara hur kyl och frys surrar. Annars är det stilla. Sen får jag se ifall det blir lite tid över att plocka runt min dator. Har gjort lite tidigare, men det är en del kvar. Skulle vilja ha en liten minibokhylla som jag kan lägga kursgrejer i. Vi får väl se ifall jag snubblar över något som passar.

Det är runt -11°C där ute i verkligheten. Vinter har sitt grepp om oss och så har det varit ett bra tag nu. Maken berättade om en artikel han läst om att det inte varit så här kallt de senaste 110 åren, eller något. Snö har vi också fått. Snöade senast i natt. Den ligger kvar och knarrar så fint under skorna. Det finns säkerligen någon där ute som tycker att det räcker nu med både vinter och snö, men jag tycker att det är vackert med all denna snö och kylan ger en äppelkinder. Fast det hade inte varit fel med lite sol på detta.

Var hos sköterskan igår på vårdcentralen. Begriper inte varför lilla såret på 1,5*2,0 cm inte vill läka ihop. Läkningen har liksom stannat upp. Såret är rent och fint, jag har inte ont och andra underliga besvär. Det vill bara inte läka ihop. Trodde vid det här laget att det skulle vara färdigläkt. Men något gör att det inte vill sig. Ska tillbaka i nästa vecka för att kolla upp läget igen och se vad som kan göras. Mår bra, men det är inte så skoj att såhär 3 månader efter en operation fortfarande byta plåster och dona. Resten av såret, ja ärret, är fint och har läkt ihop bra. Ja, tokigt värre.

Nä, nu ska jag vidare. Godmorgon!

Give-away!

2010-12-23T13:07:00.000+01:00

Det är snart jul! På min matblogg, Recept a'la Matmor har jag en liten give-away. Två lyckliga har chansen att få hem en påse med te eller med kaffe. Besök min matblogg, skriv en kommentar på inlägget julte och på söndag lottar jag två lyckliga vinnare.

Lycka till!

41 frågor. 1 personlighet.

2010-12-15T21:49:00.000+01:00

De flesta, om inte alla, vet hur vi själva är. Vi känner oss själva rätt så bra och vet hur vi vill leva vårt liv och hur vi vill ha saker o ting. Så egentligen är det rätt onödigt att sitta och göra ett test med 41 frågor och 1 svar på hur man är. Men, jag gjorde ett sådant test nyss. Tog bara några minuter att svara på frågorna. Fick välja mellan olika saker som sen gav en resultat och mitt kan du hitta här. Jag vet att jag är lite av den tystlåtna personen, som ibland kan få mundiarré och ge andra öronskav. Jag vet också att jag är avslappnad och flexibel, så länge inte mina värderingar som jag ser som viktiga rubbas - då blir det oftast andra bullar som gäller. Älskar att skriva och vill så gärna förstå och hjälpa dig! Jag använder mitt "sjätte sinne" ofta och de gånger jag inte gjort det, så har jag oftast ångrat det och tänkt att "attans, jag kände ju detta". Lever gärna spontant och lite huxflux - men samtidigt vill jag ha lite ramar att dansa i. För ramarna är ju till för att gå utanför.... Resultatet om inte länken skulle funka:

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Snart december

2010-11-30T08:57:00.000+01:00

Hej, vad tiden går! Det är snart december! Det är snö ute, kyligt som bara den och julstämningen borde väl infinna sig när som helst. Men mitt i detta hushålliga stök lär det nog dröja. Att byta rum (sovrum - barnens rum) var en jätteskojig idé men det tar tid och kraft. Just nu har vi ett rum i ordning - barnens gamla lekrum, som nu blivit vårt sovrum. Allt annat är bara kaos. Det är stökigt och vi får passa oss när vi stiger över påsar, bokhögar och möbler som ligger där de inte egentligen bör ligga. Pust. Men vi har nått vändpunkten - ett rum är tjusigt, rent och julpyntat. Rensar ut vårt gamla sovrum på allt möjligt och inom någon dag kan barnen flytta in dit. Härligt.

Vi var på IKEA här om dagen och kollade runt på sådant som kan vara bra att ha. Det kommer att mest bli möbler till barnen. Ska bli skönt när allt är klart och det inte finns påsar och annat att snubbla på. Idag ska jag fortsätta med städning och plockning. Sen när allt är rensat så blir det en tur till IKEA för att handla hem det som behövs.

Samtidigt som det är lite småjobbigt att hålla på med detta, så är det skoj att se resultat och rensa ut allt sådant som inte behövs. Det blir som en sanering. Kan behövas!

Ute är det kallt. Vi har haft runt -10*C. Här om morgonen var det -16*C. Kallt. Vintern är här. Hoppas att snön håller sig kvar och inte slaskar till sig.

Kallt!

2010-11-25T21:18:00.000+01:00

Som bara den! Var på stallet idag med flickorna och stod där och frös fast jag hade på mig varma kläder. Värst var det om fingrarna och knäna! Brrr. Var skoj, fast kylan, att se flickorna rida. Var ett tag sen sist jag var där så jag kunde se skillnaden.

Ja, snö har vi också fått, men inte i den mängd som jag trodde vi skulle få med tanke på hur det har varnats och pratats om denna snö. Kom väl en dos som målade naturen vit, men inga stora mängder metervis!

På sistone har jag mest studerat för att hålla takten. Det är en del att fundera kring när det kommer till Paulus och hans brev. Och det på grekiska. Märker att jag har fått in en del begrepp och det flyter på bra när det kommer till att översätta. Känns bra.

Det är stökigt i vårt vardagsrum och den övre hallen. Vi tömmer ut barnens rum och vårt sovrum. Sen ska ett skifte göras. Barnens rum är nästan tomt och det ska mätas och fixas för att se vad som får plats och var. Skoj, men samtidigt lite påfrestande. Stöket ska ju tas hand om och helst innan det är dags för stora julpyntet.

Något annat som är påfrestande är att jag nu går på en dos av järntabletter. 100 på 100 dagar! Var hos diabetesläkaren och hon tyckte att jag var blek, så ett blodvärde togs. Hade lågt Hb och då blev det att knapra på nya piller. Dessa kom lagom efter en andra penicillinkur på kort tid. Är det inte det ena, så är det det andra...men jag är vid liv och har även börjat jobba lite smått med konfa-grupperna! Skoj!

Nu ska jag mäta rum inför morgondagens (om vädret är ok) tur till IKEA.

Vem trodde det?

2010-11-19T11:50:00.000+01:00

Det är tufft att sitta med grekiskan, det har vi klurat ut.

Det är tufft med grammatiken, det har vi också klurat ut.

Det finns tillfällen då jag inte förstår ett dyft, det vet vi också.

Men när jag plötsligt blir sjukskriven, trött och seg och kommer efter flera veckor med översättningsövningar och grammatiken, så känns en tenta med 30 poäng som max som en redig utmaning. Kunde hänga med det teoretiska då vi läste litteraturen och hade seminarier, för det kunde jag göra i sängläge...men översätta krävde mer energi i hjärnan och gärna utrymme för litteraturen. Så den biten fick vara. När jag väl hade fått tillbaka energin var det två veckor kvar till tentan och jag hade cirka 5 veckors nytestamentlig läsning på grekiska kvar. Att läsa är en sak men att översätta och förstå grammatiken är en annan. Det blev två intensiva veckor och när tentan väl var här och det var dags att under fyra timmar visa sina kunskaper, så kändes det jobbigt. Kände att det var ingen idé!

Men gjorde mitt bästa och igår kväll när jag loggade in på skolans portal för att kolla läget, så hade resultaten kommit. Blev nervös...

Hade klarat mig. Fick ett G. Hurra. Detta lilla G kändes som ett VG, med tanke på hur det har varit här hemma och med mig på sistone. Jublar!

Ikväll ska vi fira med god mat!

Bokstav G från In My House

Elefanten Horton

2010-11-18T17:12:00.000+01:00

Här om kvällen bestämde jag och barnen att vi skulle äta lite gott och se på en rolig film tillsammans. Det slutade i att vi valde filmen om elefanten Horton. Vilken rolig figur!

Horton upptäcker en stad i ett dammkorn, som han sen placerar på en blomma. Han är den enda i hela djungeln som kan höra vad borgmästaren i dammkornsstaden Whoville (Vemstad). Alla andra djungeldjur tycker att Horton är schizofren och kängurumamman är den som är mest skeptisk. Tvärsäker på sin sak säger hon: Om man inte kan höra, se eller känna det, finns det inte! Men Horton har svar på tal och tycker att en person är en person oavsett hur liten den är. Med mod och en stark vilja gör han allt för att rädda Vemstad från att utplånas.

Tycker att filmen är underbar och väldigt rolig. Kanske finns det ett budskap med ifall man ser filmen på en djupare nivå. Kan det handla om Gudstro, ateism eller mänskliga rättigheter?

Men vem bryr sig? Filmen var väldigt bra och gullig. Vi fnittrade, oj-ade och upplevde en hel del i soffan.

Huuh, vilket väder!

2010-11-09T15:27:00.000+01:00

Det blåser och snöar åt alla håll där ute just nu. Sitter här i köket och har precis avslutat med att översätta några nytestamentliga och grekiska verser. Tittar ut genom fönstret och ser att det som lovades har verkligen landat. Grått, mulet och blåsigt så långt ögat kan se. Och på detta halvfrusna vattendroppar som far åt alla håll och kanter. Kan öven höra vårt vindspel som vi har vid dörren, en våning ner.

Ja, ni har säkerligen förstått att det är inget väder jag går ut i, frivilligt. Men det är sådana tider nu. Snö, blåst och kallt. Därför är det rätt så ok att sitta här i köket och plugga lite. Delkurs två har börjat och nu gäller Paulus brev. Har idag och igår suttit med att översätta. Det är skoj men samtidigt väldans svettigt. Grammatiken är svårast. Alla genitiv, aorister och nominativ bara geggas ihop till en klump. Men när det väl plötsligt lossnar, om så för en stund, så är lyckan enorm! Men övning ger färdighet!

Wosh, det blåser! Bäst att stänga fönstret...känns som om vintern kommer in, även om det är bara en liten springa!

Ögonen i kors...

2010-11-02T15:36:00.000+01:00

...av flera tusen olika anledningar. Sover inte så gott om nätterna när hostan busar med mig. Somnar utmattad på småtimmarna och sen blir det så skoj att komma upp i vettig tid för att få något av dagen. Visa dagar vandrar jag bara runt som en liten zombie, lagom i dessa höstliga och kusliga tider.

Sen så tröttar jag ut mig själv om dagarna med att studera inför den kommande tentan. Vissa stunder så begriper jag vad jag håller på med och blir så glad och lycklig. I nästa kommer frustrationen över en för att det jag fattade sekunden innan plötsligt är borta eller av någon anledning inte fungerar just då. Nytestamentlig grekiska är både skoj och intressant...men ibland undrar jag varför jag plågar mig med detta.

Och sen en sak till som gjorde att trötthetsskalan ökade. Här om sena kvällen bestämde sig kylen för att lägga av. Stod på toaletten och borstade tänderna och skulle sen sova när jag känner en underlig doft. Trodde först att det kom utifrån eftersom fönstret i badrummet var öppet. Men den tanken försvann när jag kom ut ur toan och in i köket. Fy bubblan! Maken ringde efter hjälp, jag tömde kylen och barnen blev oroliga av allt stohej. De sovande små fick plötsligt uppleva lite spänning. Hem kom en Securitas-farbror med en lånekyl och nu ligger vår gamla på tippen enligt de fastighetsskötare som kom hem med en ny idag.

Ja, sånt är livet.

Spider Man...eller Woman?

2010-10-29T18:55:00.000+02:00

Your results:
You are Spider-Man

Spider-Man		70%
Superman		65%
Green Lantern		65%
The Flash		55%
Iron Man		50%
Supergirl		48%
Robin		48%
Catwoman		45%
Wonder Woman		43%
Batman		35%
Hulk		35%

You are intelligent, witty,
a bit geeky and have great
power and responsibility.

Click here to take the "Which Superhero are you?" quiz...

Brev från läkaren

2010-10-24T21:49:00.000+02:00

Att få ett brev från en läkare är lite nervöst. Speciellt när jag väntat i flera veckor. Det sades att proverna skulle vara klara runt 2-3 veckor efter operationen, men jag fick vänta någon vecka till. I fredags kom det. Såg direkt loggan med Universitetssjukhuset och tänkte:

Skit!

Svaret jag väntat på, som jag vill ha men samtidigt inte....

Men det var bara att öppna och läsa. Och vilken lättnad! Det var en godartad cysta och sen, som en liten överraskning hade de även tagit vävnadsprov på livmoderns yta eftersom det fanns något där som kunde vara endometrios. Även detta var en godartad förändring, men jag fick en bekräftelse på att jag har anlag för endometrios. Inte så skoj att veta, men samtidigt är det bra. Speciellt ifall jag plötsligt får ont...och med tanke på att jag har misstänkt att jag haft det. Blev som en bekräftelse. Något som ingen annan läkare vare sig sett, märkt eller gjort något åt. Men nu har jag det på papper. Känns bra.

Nu planeras inga vidare åtgärder när det kommer till behandling, eftersom allt (endometrios, cysta, bråck, äggstock och äggledare på höger sida) togs bort vid operationen. Nu ska såret läka och jag bli bra både kroppsligt och mentalt. Har liksom ännu inte fattat vad som hände, egentligen. Gick så illa fort och jag tror att det var bra. Hann inte tänka djupare på vad som skulle ske och varför.

Men nu är jag fri. Behöver inte besöka USÖ! Byter bandage hemma med hjälp av maken och kan börja leva normalt igen, sakta men säkert. Inga tunga lyft, trapporna undviker jag så gott det går och det som faller ner på golvet ligger där eftersom det än känns underligt att böja sig. Men är glad att det gått så bra. Var väl omhändertagen på lasarettet i Lindesberg och på USÖ.

Känns så bra nu...

Tröttheten tog över

2010-10-20T16:35:00.000+02:00

Har det senaste dagarna varit igång mer än jag brukar vara. Det är skönt men samtidigt tröttande. Så i morse...eller rättare sagt i förmiddags när jag satt i fåtöljen så slocknade jag. Det gick inte att hejda. Somnade och sov i cirka 40 minuter. Blev lite förvånad när jag vaknade till. Så det blev! Men det behövdes. Var väl kroppen som sa ifrån.

Igår var jag hos sköterskan som la om såret, den lilla bit som fortfarande behöver lite bandage. Hon sa att det hade läkt ihop så fint att jag inte behövde komma till dom någon mer gång. Jippii, vilken glädje var min första tanke. Sen kom den andra tanken. Är jag redo att byta bandage själv? Nä. Klarar inte av sår. Tittade på maken som hade kört in mig och han lovade hjälpa till. Sköterskan tyckte det var en bra idé och gav honom lite tips och material för att kunna göra detta. Det känns verkligen bra att det har läkt ihop så fort och så bra. Nu får vi hoppas att det gör det även i fortsättningen. Det är fortfarande försiktighet som gäller och att ta det lugnt.

Vädret har varit lite av och an. Lovades snö, men det har inte kommit något än. Det regnade rätt hårt i natt. Skvalade som bara den. Var rätt så mysigt att somna till det.

Försöker komma ifatt med studierna. Inte det lättaste. Även om jag ibland får energi, så räcker det inte hela vägen. Har en del översättningsuppgifter i grekiskan kvar att göra. De lite "lättare" övningarna med artikelpresentationer och seminarier, ja där har jag hängt med. Är ju lätt att läsa en bok - oavsett om jag sitter i fåtölj, ligger i sängen...men översättningsuppgifterna kräver lite mer känner jag. Är inte bara en bok att hålla ordning på, utan flera. Men hoppas att komma igång lite under morgondagen och speciellt nästa vecka, nu när tentan (iiiiiih) närmar sig.

Ska vila mig lite innan det är dags att skrämma upp lite mat!

Ibland...

2010-10-20T06:12:00.000+02:00

...blir jag trött, arg och ledsen över all den inkompetens som finns där ute. Det hade räckt med två enkla blodprover för att rädda livet på kvinnan. Två enkla prover! Ett blodprov och ett urinprov för att se sockernivån i kroppen. Men inte ens detta klarar läkaren av! Blodprov och urinprov borde vara standard! Och sen slipper läkaren straff.

Två enkla prover.

Rome

2010-10-18T10:15:00.001+02:00

När man har det tråkigt och inte kan göra så mycket mer än vila i olika lägen i sängen, soffan, fåtöljen...ja, då tar man till serier. Med makens sällskap har jag sett den kritikerrosade serien Rome. Hade tänkt mig se den på Kanal 5 då den sändes där, men det blev inte så mycket av den varan. Blev att köpa boxen till ett finfint pris istället och titta då man själv kunde. Vilket passade ypperligt nu under de fyra veckor som gått, då jag varit sjukskriven.

Serien tar sin början i Rom och det är år 52 f.Kr. Julius Caesar återkommer till Rom från krigstågen i Gallien. I serien får vi följa de rika, de mäktiga, de historiska – deras familjer, bekanta och öden. Serien handlar även om den romerska republikens sammanbrott och klasskamper.

Tyckte att serien var väldigt bra, även om jag ibland funderade över verkligheten och sanningen i det som sades och gjordes. Men det handlade mest om petitesser. Hade dock varit skoj att höra: Et tu Brutus. Fast i en bok som jag läste lite i här om dagen, så sägs det att Caesar sa inte så utan han sa: Kai su teknon. Detta är grekiska och betyder ”Även du mitt barn”, lite modifierat. Fast detta är ju omdiskuterat, sa han något överhuvudtaget. I boken Politiska mord sägs det att det var Suetonius som i en berättelse skrivit att Caesar just sa ”Kai su teknon”.

En bra sak med serien är att vi parallellt får följa två soldater och deras leverne, nämligen Lucius Vorenus och Titus Pullo. På något sätt blir det mer eller mindre ofrivilligt inblandade i historiska händelser i Rom. Piffade upp det hela, på ett sätt...

Tråkigt!

2010-10-10T16:24:00.000+02:00

Suck. Har det tråkigt. Den senaste tiden har det varit en hel del sängliggande. Ja, det är ju så det ska vara och även om jag har varit uppe lite då och då, så blir det rätt så tråkigt i längden. Har turligen nog haft en liten MacBook Pro som jag kunnat roa mig med. Det har blivit en del surfande och även en del läsande, men samtidigt utan engagemang. Känner mig lite suckig. Och sen är det några veckor kvar av detta innan jag sakta men säkert kan börja återgå till mitt vanliga vardagliga liv. Läste även på nätet att ett sår som ska sekundärläka (det gick ju upp en bit av det lååånga såret och läkaren sa att det får sekundärläka) kan ta upp emot 6-7-8 veckor att bli som vanligt. Kära min tid. Har jag tid och ork med det? Pust. Men annars så är det rätt ok. Börjar bli mer och mer rörlig, även om jag går sakta och såret läker fint. Är inne ett par gånger om veckan på USÖ och Kvinnojouren för att bli omplåstrad. De kollar såret och läget i allmänhet. Har också fått en infektion och äter nu penicillin. Smakar äckligt. Men även det här kommer att passera. Som tur är.

Sen har det blivit, för att byta ämne, maktskifte i Nora. Det blev klart i förra veckan - 6 stycken partier bildar majoritet. Det är Alliansen tillsammans med Norapartiet och Miljöpartiet. Är lite kluven. Hur ska 6 st partier kunna komma överens i många av de olika ämnena som finns inom den politiska sfären och vad tycker de som lagt sin röst på Norapartiet i hopp om att de funnit ett parti som vare sig lutar höger eller vänster. Känner de att det var en bortkastad röst? Ja, det är väl bara vänta och se vad som händer. Så länge det ordnas pedagogiska luncher, att barnen i skolan får ha kvar de pedagoger som engagerar dom kulturmässigt, att äldrevården blir toppen och att jobb skapas - ja, då kan jag vara lugn.

Ute skiner solen. Det börjar bli sen eftermiddag denna lugna söndag. Tänk att det redan är oktober!

RIP Tony Curtis

2010-09-30T18:06:00.000+02:00

Trodde inte mina ögon när jag läste om att Tony Curtis gått bort. Det kändes underligt och overkligt. Han somnade in lugnt och stilla i sitt eget hem. Var tvungen att söka på hans namn och se ifall det var sant, men varje tidning - oavsett språk och land - skrev om detta. Kollade även på Facebook, där det både på fan-sidan och vänsidan ramlade in hälsningar och tårar.

Första gången jag såg Tony Curtis var i den klassiska serien "Snobbar som jobbar" (Persuaders) tillsammans med Roger Moore. Det var stil!

Filmvärlden och konstvärlden har förlorat en stjärna. Vila i frid.

Foto från www.telegraph.co.uk

Sängläge en stund

2010-09-28T15:56:00.000+02:00

Ser solens varma strålar skina in genom sovrumsfönstret och ibland kommer en höstligt frisk vind som tar i fönstret som är lite öppet och låter den gunga. Blundar och försöker se höstens underbara färger där ute. Det är en vacker årstid nu. Gillar hösten starkt av många olika anledningar. Färgerna, dofterna, friskheten och allt gott som kan skördas. Underbart.

Mindre underbart är det att ligga här i sängen och känna ett knipande sår på magen. Var i fredags på vårdcentralen för att ta bort stygnen, eftersom det var planerat så enligt Kvinnojouren i Örebro. Samtidigt som jag själv kände att det vill jag inte - känns tidigt, så litar man på andras åsikt. Det var ju ändå sköterskor som satt datumet. Och en annan sköterska som tog bort. Och självklart gick en bit av såret upp. Det blev en svettig stund på vårdcentralen när sköterskan blir lite blek och säger att det blöder och stoppar en massa kompresser på nedre delen av snittet. Hurra. Blir redigt tejpad och bandagerad. Sen skickar de mig till Kvinnojouren där de i lugn takt kollar läget, plåstrar om mig och ber mig komma igen på söndag. Det gick bra då, men läkaren sa att läketiden för mig kommer att bli längre. Hurra. Igen. Som om det inte vore nog. Var där idag igen för att bli omplåstrad. Det fanns en liten ökad risk för infektion och det togs både prov på öppna såret - en sådan där odling och sen en sänka. Den var på 9 - allt under 8 är bra. Har haft värre sänkor (en gång var den 25).Vi får se vad odlingen säger och är det en infektion så blir det antibiotika. Sen väntar jag även på svaret på cystans egenskaper. God eller ond. Usch. Kan vara lite nervöst...

Ja, nu ska jag inte tänka på detta utan den underbara hösten där ute. Låta solens strålar värma....

Bara vara!

2010-09-23T16:10:00.000+02:00

Idag har bara varit en dag av att bara vara. Det är lite frustrerande att vara seg som en snigel och ha strul med att komma upp och ner i sängen. Eller för den delen stolen, fåtöljen, toaholken. Det kan bli svettigt värre ibland när det spänner i såret och jag glömmer hur jag ska andas (andas in först och andas ut vid uppstigning...tex). Det blir jag så matt av. Värst är att vakna mitt i nätterna och bara känna hur det värker i såret, ryggen (för att jag spänner mig) och så blir kroppen så stel av att bara ligga på rygg. Jag som gärna vill ligga på sidan, men då blir det en underlig känsla på magen.

Och i morgon. Hjälp. Då ska stygnen av. Det ser jag inte framemot. Inte alls. Men det är ju så det ska vara. Stygnen ska bort inom de 6-10 dagarna efter operation för att minska på riskerna med infektioner och annat. Jag har i alla fall medicin till alla eventualiteter. Sprutor för blodproppar, stark alvedon för värk och diklofenak för...gudarna vet vad.

Har ju varit med förr. Ja, kanske inte en sådan här operation, men två kejsarsnitt där den första kan jämföras med denna operation pga läget akut och känslan efteråt. Otroligt nog så glömde jag snabbt hur ont det gör och hur "handikappad" man blir. Och det blir värre...klarar inte av sår och sånt. Men från och med i morgon är det jag som byter förband och så. Det gillar jag inte. Då jag snittades första gången tog det lång tid innan jag ens klarade av att tvåla magen. Tokigt men sant. Hoppas att jag slipper svimma och må illa bara...

Men en dag i taget, så ska det nog gå. Om ett par veckor, om ett par månader och om ett par år, så är ju situationen annorlunda...man glömmer ju så fort.

Fy bubblan!

2010-09-21T16:29:00.001+02:00

Har under veckan känt lite knip i magen, men det har gått att lindra eller ta bort med värktablett. I lördags morse var melodin annan. Hade så ont, så hiskeligt ont att jag visste inte hur jag skulle vara. Det blev att åka in akut till Lindesbergs Lasarett. När jag kom dit var klockan halv åtta på morgonen och jag hade haft ont sen halv sex. Hade hoppats att tabletterna jag tog skulle hjälpa. Men nej. Blev undersökt av sköterska, läkare, det togs prover och jag fick totalt fyra morfinsprutor. Inget hjälpte! Höll på att bli tokig, arg, ledsen och helt slut. Det gjordes en skiktröntgen som till slut visade att allt inte stod rätt till i buken. Läkaren hittade en cysta på 17*12 cm intrasslad vid äggstock och ledare. Det såg rörigt ut. Fick transport till USÖ och genomgick undersökning där. Läkaren där sa att cystan, äggstocken och äggledaren på höger sida hade trasslat tills sig så rejält att det inte fanns någon blod- eller syretillförsel. Därav smärtan. Jämförbart med infarkt. Det blev en akut operation där allt togs bort - cysta, äggstock och äggledare. Läkaren upptäckte även brock i snittet, en eventuell början till endometrios (eller vad det heter) och en liten cysta (vattenfylld) på vänster sida. Allt fixades till och nu är jag hemma. Är trött och har ont. Rörelseförmågan är i nivå med snigel och värst är att komma upp och ur sängen. Men en dag i taget så...nu ska jag vila. Ligger i sängen och skriver via iphone.

En dag för alla!

2010-09-11T21:45:00.000+02:00

Idag har det varit kontraktsdag här i Nora. Det började klockan 14.00 i kyrkan med en föreläsning av Michael Williams. Han är stiftskonsulent i flykting- och integrationsfrågor i stiftet. En glad man med energi som smittar av sig. Han pratade om kyrkorna och migrationsfrågorna, hur alla människor är skapade till Guds avbild och har rätt till ett liv i värdighet. Det var intressant att lyssna på honom! Efter hans föreläsning var det dags fika. Under tiden som jag och maken satt i kyrkan och lyssnade på Williams, så var församlingshemmet fullt av aktiva barn och ungdomar som målade, sjöng och dansade. Vi alla möttes under fikat och efter det var det dags för en manifestation för alla människors lika värde. Vi gick med plakat, sjöng och visade vad vi i kyrkan står för. Vi vandrade i stan och runt kyrkan. I kyrkan var det gudstjänst med körsång, dans och predikan av domprost Margarethe Isberg. Allt gick i människovärdets anda.

Tycker att det var en lyckad dag. Även vädret var med oss då vi var ute.

Hemmafru!

2010-09-08T11:39:00.001+02:00

När jag var liten, så växte jag upp i mellanläget av att ha en mamma hemma och tillvaron att vara ett nyckelbarn. Till en början då pappa jobbade skift, var mamma hemma och skapade en trygghet för mig som barn. Behövde aldrig komma hem till en tom lägenhet, utan där fanns alltid någon hemma. När pappa väl började jobba mer vanliga tider, så kunde mamma passa på att göra saker som hon ville, vilket i sig resulterade i att jag fick en nyckel i ett rött band runt min hals. Ja, ifall hon inte skulle vara hemma då jag slutade skolan.

Det var en underlig övergång, från någon sorts trygghet till osäkerhet. SvD har nu ute tre artiklar, så här långt, om detta med hemmafruar. En handlar om Malin, som är hemmafru. En handlar om hur moderskapet håller på att utplånas och en om hur det förr i tiden mest handlade om mannens trivsel.

Intressanta artiklar och jag tycker att det är bra att det skrivs om ämnet, eftersom jag tycker att omvärldens bild av en hemmafru är rätt så vriden. Åt helt fel håll. Det är inte som i Desperate Housewifes eller för den delen som i de olika serierna om hemmafruar i USA. Nä, livet för verklighetens hemmafruar är annorlunda. Det var inte bara ett trygghetsskapande som mamma gjorde då hon var hemmafru. Det var även andra saker som hon ansvarade för, för att hushållet skulle rulla. Hon var som spindeln i nätet.

Jag anser att jag är en hemmafru. Har många gånger fått underliga frågor om vad jag gör om dagarna eftersom jag då som hemmafru får så mycket tid över. Nä, kära ni, tid över har jag inte. Jag sitter inte bara hemma och rullar tummarna. Jag har följt min mamma i hennes fotspår när det kommer till att försöka skapa en trygg tillvaro för barnen. Samtidigt som jag sliter med detta, så får jag blickar och underliga kommentarer om att inte bidraga till samhällets viktiga hjul som snurrar eller att jag på något vis skulle hämma barnen i deras utveckling. Och när en kommentar kommer som är motsatsen, så blir jag förvånad. Jag är mer van att få ”skit” för att vara hemmafru.

En bekant sa till mig en gång vid en kaffestund så här:

”Du är en otrolig kvinna! Du sköter om två barn, är politiskt aktiv, studerar och samtidigt så sköter du om ett hushåll, utan att braka ihop. Många järn i elden och du lyckas! Det är starkt!”

Den karamellen suger jag på än. Och utan en spindel i nätet, så skulle det inte vara mycket till nät. Och varför är det så fel att vara hemmafru i samhällets ögon? Är det inget värt?

Jag är hemmafru, stolt men inte desperat!

Sitter...

2010-08-24T20:49:00.000+02:00

...här i vardagsrummet och ser på Extreme home makeover. Skönt att bara slöa en stund till ett program. Dagen har varit lugn och jag har ordnat upp några lösa trådar. Känns bra. Har även, sen igår, börjat träna. Nog är kroppen seg och allt känns tungt och svettigt. Men nu gäller det att hålla i detta och inte ge upp fast det är tufft. Känner i musklerna i armarna och magen. Ujuj!
Sen kom det ett oväder över oss. Satt i sängen och läste dagens post när det plötsligt blev så illa mörkt. Hörde ett dovt muller och sekunderna efter kom blixtrar, mer muller och ösregn. Det blev fart på mig och sladdarna åkte ur. Sen satt jag i soffan och läste bok. Njöt till fullo. Fint.
Ja. Så rullar livet vidare...

Pedagogiska luncher

2010-08-23T14:39:00.000+02:00

När jag var liten, rätt så länge sen, så fanns det inget som hette pedagogiska luncher. Inte ens tanken om att det skulle behövas fanns. Det var naturligt att klassens lärare eller fröken, som det också kallades, satt med oss elever då det var lunchrast. Lärarna åt samma mat som vi, pratade med oss elever och var som goda förebilder. Och detta lyckades de med utan att kalla lunchen för pedagogisk. Detta gällde då jag gick på lekis, grundskola och även gymnasiet.

Det som förvånar mig är detta behov av begrepp. Varför? Är så allergisk mot sånt. Idén bakom pedagogiska luncher är att det finns ett tillfälle för samvaro mellan vuxna och barn, samt att barnen ska få en positiv upplevelse av måltiden och en naturlig inställning till mat. Det ges ett tillfälle till samtal mellan barn och vuxna när de sitter runt samma bord. De vuxna blir förebilder genom att äta den mat som serveras och smaka på nya maträtter med en positiv inställning. Det blir lägre ljudvolym och bättre matro.

JÄTTEBRA!

Men vad hände längs med vägen - mellan den tid då jag gick i skolan, då detta sågs som naturligt (utan att läraren skulle betala eller att det sågs som "arbete") och idag, när mina flickor går i skolan och det kämpas för att införas pedagogiska luncher? Glömdes något på vägen, ändrades något och i så fall vad?

I Nora pågår en debatt om just pedagogiska luncher. Det är olika röster som roterar och vissa av dessa röster slänger kappan efter vinden. Så där lagom innan valet.

Själv hoppas jag att det blir så att lärarna får äta och umgås med barnen under lunchrasten. Oavsett vad det kallas för.

Ibland...

2010-08-22T23:34:00.000+02:00

...blir jag lite förvånad och även förbannad. Tankarna går till "hur tänkte de här, egentligen?" Och nu är det en sådan situation. Hade det varit första april, så hade jag trott att det var ett skämt. Men så är ju inte fallet. Läste en artikel i SvD om en kvinna som fick städa upp på BB efter att ha fött sitt barn. Hade jag fått det "erbjudandet" eller vad man nu kan kalla det för, så hade jag sparkat bakut och bett dom dra något gammalt över sig. Att be en som precis fött ett barn, i detta fall genom kejsarsnitt, verkar totalt befängt. Jag har fött våra två barn genom kejsarsnitt och det är inte ett enkelt kalas att ta sig igenom. Riskerna är stora och det är inte bara att belasta sig själv hur som helst.

Men den stora frågan är i detta fall: Varför blir det så här? Vad är det som gör att det inte finns personal nog på sjukhusen?

Hemma...

2010-08-21T16:58:00.000+02:00

...eller hur det nu var. Den senaste veckan har vi varit hemma i Nora. Det har varit en underlig känsla och jag saknar skogsluften, regnet mot plåttaket, solens varma strålar på min kind och lugnet som omfamnar mig när jag sitter vid sjön och ser vågorna och vinden leka. Men nu är det en annan verklighet som är här. Hösten är bakom hörnet och det är främst studier som kommer att ta min tid. Den här gången är det något så fint som C1NTs som jag ska läsa. Det blir djupdykningar i den grekiska nytestamentliga delen i Bibeln. Ser framemot det och har ordnat alla böcker. Fick hem den sista igår. Skönt och registrerat mig på kursen har jag också. Nu är det bara kursstart den 30/8 som gäller. Så en vecka till att njuta av ledigheten och göra sig redo.
Just nu ligger jag här sängen och bara är. Solen skiner in och jag känner matdoften från köket. Ute i vardagsrummet sjunger Cornelis sina visor. Skön lördag helt enkelt.

Stugliv

2010-08-13T18:20:00.000+02:00

Det är en solig dag i Jakobstorp och vi har endast några dagar kvar av den soliga vistelsen här. Känns konstigt att tiden har gått så fort. Sommaren har varit fin. Mycket sol, värme, bad och framtidsfunderingar.
Igår natt vaknade jag vid fyra och hörde åskan. Skrämde slag på maken, det var dags att dra ur alla sladdar som eventuellt var i. Och vilket skådesspel det var! Ljusa blixtrar och djupa buller. Barnen tassade över till oss och sen trängdes vi i sängen och lyssnade på åskan. Mysigt. Och idag har det varit kvavt så ifall det kommer mer åska är jag inte förvånad.
Här om dagen, i måndags, var vi på Skånes Djurpark och hade en familjedag. Det var skoj att traska runt och titta på djuren.
Och nu ska jag läsa bok...

Den siste mohikanen

2010-08-07T13:57:00.000+02:00

Där springer de – över stock och sten med sina vapen och en skarp blick. Någon jagar något. I våldsam fart börjar filmen om den siste mohikanen.

Den handlar om engelsmannen Falköga som blivit uppfostrad av mohikanindianer. Hans föräldrar dödades av fransmän och han hittades av Chingachook hos två franska pälsjägare. Han adopterar Falköga som blir blodsbroder med Uncas. Det är ett krig som härjar och indianerna beger sig västerut mot Can-tuck-ee. På vägen finner de en engelsk major och två vackra kvinnor. Självklart hamnar de i ett bakhåll som ordnats av Magua, en av hurornernas största krigare. Falköga blir fängslad för uppvigling och när fortet tvingas kapitulera för fransmännen blir Falköga deras fånge.

Full fart på äventyret. Läste boken när jag var runt 13-14 år. Var skoj att se filmen och uppdatera mitt intresse för indianerna…den har legat i träda ett tag.

Äsch då!

2010-08-06T20:25:00.000+02:00

Ja, det är min känsla. Äsch då. Försökte kolla på programmet "Hemliga Prinsar" via SVTPlay på datorn och testade även min iPhone. Men det gick inte. Programmet buffrade hela tiden och skulle jag ha sett avsnittet utan att bry mig om detta, så hade jag suttit där garanterat i två timmar. För varannan sekund skulle det buffras. Kan ju bli tokig för mindre.

Så jag bloggar istället. "Hemliga Prinsar" får jag kolla någon annan gång. Idag har det varit en solig och lugn dag här i stugan. Igår rensade jag en gran. Sågade av de nedersta grenarna, upp till min egen höjd, cirka 1.70. Blev snyggt och mer öppet på tomten. Under granen fanns en del att räfsa - både löv och gräs från flera gångers gräsklippning. Flickorna hjälpte till och vi blev nöjda. Det var lite svettigt att räfsa och bära tunga grangrenar i solen, men när det väl var gjort så kunde vi nöjda sitta och titta på resultatet.

Och i förrgår klippte jag gräset. Fast det verkade som om det inte skulle bli av till en början. Höll på att bli tokig. Hade bensin i, hade olja i och till och med ett nytt tändstift men apparaten var som en kinkig bebis - ville inte alls starta. Skit i det då, tänkte jag och gjorde annat. Under tiden stod gräsklipparen ute i solen. Tänkte sen att det är väl bäst att gå in med den till garaget....och testade en gång till för nyfikenhetens skull. Och tadaa...den startade! Tjohoo. Så jag klippte gräset och det blev fint. Troligen var klipparen lite fuktig efter allt regn och även om den stod i garaget, så blir ju luften fuktig. Men nu är det klippt.

Idag har jag målat. Var skoj. Det var ett par år sen sist. Tittade på de målningar jag gjort innan och såg att det var i juni 2008 sist jag höll i en pensel. Tiden går....

Och nu ska jag läsa lite bok.

Den andra systern Boleyn

2010-08-05T14:06:00.001+02:00

För herrans många månader sen så läste jag boken om den andra systern Boleyn. Har även sett filmen. Och det var innan sommaren och efter sista tentan.

Det är ett stycke historia som boken och filmen beskriver. Och i filmen gör Natalie Portman, Scarlett Johansson, Eric Bana och Kristin Scott Thomas makalöst fina rolltolkningar. Det är underhållande och fantastiskt vacker. Kostymerna är bara en finfin detalj i sig. Boken som Philippa Gregory skrivit är självklart mer detaljrik och känslor och tankar kommer fram mycket mer. Succé redan vid tanken.

Filmen och boken handlar om två systrar, Mary och Anne, som drivs av sin familjs blinda maktambitioner. De hamnar i en olycklig händelse i luven på varandra om kung Henry den 8:es gunst. Denna kamp om makt och konkurrens närmar sig ett hot som kan i princip föra en hel familj i fördärvet men också lämna ekon i ett framtida England. Som sagt, et stycke historia. Bara tanken kittlar och filmen är som ett grekiskt och tragiskt epos.

Så, du som vill se vackra kostymer, slående scenografi och skådespeleri i toppklass om de två systrarna som levde nära det engelska hovet på 1500-talet och deras romantiska trassel, ska se denna film!

Beslöjad

2010-08-04T16:08:00.000+02:00

Sist jag såg en kvinna med en slöja var hemma hos mina föräldrar. Det var en av hemtjänsten som besökte min mamma och skulle hjälpa henne som var troligen från Etiopien och hade på sig en hijab. Det är en slöja som täcker endast huvudets vissa delar – nämligen hår, hals och öron. I vissa fall även skuldror. Det var hon som höll i tåtarna, det var hon som hade informationen och även ringde mig för att meddela om vissa ärenden när det kommer till mamma och hennes behov av hjälp.

Jag störde mig inte ett dugg på hennes slöja. Någon annan kanske skulle ha gjort det. Resten av hennes kropp täcktes av det som kallas för abaja, som täcker resten av kroppen, utom händerna. Kläderna gick i brun/gul ton.

När jag och maken skulle hämta pizza från Gårdstens centrum, så gick vi förbi en affär. Där såg jag att det såldes slöjor, abajas och liknande kläder i olika färger och storlekar. Det var exotiskt spännande att titta på.

Nu är debatten om slöjor igång på fullaste allvar. Det är en debatt om förbud mot burkan/slöjan – heltäckande eller inte. Det handlar om beslut som jag själv tycker man inte ska ha för bråttom med. Det handlar ändå om någon persons integritet, tro, kultur och tradition. Det ska inte kränkas eller bara skapas lagar och förordningar för att bli av med något som i de flesta fall endast handlar om något ”okänt”, ”skrämmande” eller något som man inte förstår.

För hur skulle du känna dig ifall du ville vara på något sätt enligt din tro och tradition och detta plötsligt förbjöds? Skulle inte du vilja att man mötte dig halvvägs, så att du fick förklara dig? Ja, att i alla fall få en chans att få vara du?

Värt att fundera på.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9

Och ja, det finns vissa som använder burka för att de vill. Och ja, det finns säkerligen kvinnor som känner sig tvingade. Det är viktigare att då fokusera sig på den punkten. Vad gör vi för att underlätta för de som känner sig tvingade att bära vissa kläder…

Och jag själv? Jag är emot en lag som förbjuder burka.

Snart är...

2010-07-29T23:44:00.000+02:00

...denna långa dag slut och även denna fullmatade vecka över. Har fått ta del av min pappas vardag under en kort tid och om jag är slut o har ont i huvudet efter en vecka, så är det inte ett under att han brakar ihop efter 4 år. För så länge har han tagit hand om sin fru, min mamma som är dement. Han fick åka in akut med ambulans för att hjärtat strulade. Ingen på hemtjänsten var redo på detta, så mamma blev själv hemma. Jag ringde med jämna mellanrum för att höra om allt var ok och på morgonen dagen efter kom hemtjänsten. De tog hand om mamma som vare sig sovit, ätit eller tagit sin medicin. Turligen gick allt bra! Ingen skada skedd. Mamma fick en plats på Gunnareds Äldreboende över helgen, så att pappa då han kom hem kunde pusta ut och vi hjälpa honom. Jag och familjen kom ner på lördagen. Veckan har som sagt varit fullmatad och jag har hjälp så mycket jag kunnat med vårdplanering, telefonsamtal och dylikt för att få det så bra som möjligt för mamma och pappa. Hon behöver en trygg miljö och han lugn+ro för att inte falla samman. Tror att hemtjänst, avlastning och så kan vara en bra start. Att ha en mamma som är dement är svårt, ledsamt och påverkar en anhörig mer än man kan tro. Hon lever i sin verklighet som enligt henne är den rätta. Jag och resten av familjen lever i vår verklighet och när dessa krockar, det är då kaos uppstår. Men det som gör mig mest ledsen är att det än idag finns människor som jag möter (säg augusti förra året, som ett exempel, inom kyrkans sfär), som ifrågasätter min mammas demens. De borde veta bättre!!! Jag bara hoppas att det blir lugnt för mamma och pappa, men det vet man aldrig. En liten sak, så...

Sitter i...

2010-07-14T19:24:00.000+02:00

...skuggan ute på tomten efter att ha diskat och gjort i ordning efter dagens besök. Svärmor var hos oss på eftermiddagen och det var skoj. Bjöd på kaffe med tilltugg och sen mat innan maken och barnen körde hem henne. Vi var även nere vid sjön där barnen och makens morbror badade. Vi andra - jag, maken, hans mor och moster - såg på och pratade. Så nu sitter jag här. Och svalkar mig. Ska bli en vända till ner till sjön när resten av familjen kommer hem. Och i morgon är det simskola igen. Då ska det flytas med flytväst och pratas om livräddning! De är så duktiga! Jag har ett märke, en sådan där bronsfisk, som inte ens finns nu. Skulle simma 25 meter och hoppa på grunt vatten. Som mest genom åren har jag simmat 2500 meter i ett kör! Svettigt! Annars så rullar det på som vanligt i Jakobstorp. Soligt och svettigt!

Fy bubblan, så varmt!

2010-07-10T16:45:00.001+02:00

Sen vi kom hit till stugan så har det varit soligt och varmt. Har inte klagat utan mer suttit ute i solen och njutit. Men nu, idag, med närmare +34 grader i skuggan och knappt någon blåst – ja, då blir det lite väl mycket av det goda.

Sitter här vid datorn och ser ut över tomten och garaget. Det blåser lite lite och jag svalkar mig med vatten. Det behövs. Har även varit nere vid sjön ett tag och suttit, både i sjön och på gräset. Där blåste det sådär lagom. Men det var även otroligt hungriga broms. De snurrade runt huvudet på en hela tiden. Bäst var att gömma sig i sjön.

Men handdukar och baddräkter blir torra på ett kick i detta väder. Och snart ska jag och flickorna ta oss en sväng till Tempo i Tving och köpa lite dricka och mat. De har en pizzeria i affären, så det blir lite gott där ifrån. Tror jag tar en kebabsallad.

Så, om du kan – njut av sommarvärmen eller gör som jag: Leta upp en skugga, ta med en flaska vatten och läs en god bok!

PS: Detta är mitt 1000:de inlägg! Hurra!
PS2: Såg en häger på vår skogsväg.

Teologie kandidatexamen 180 hp

2010-07-09T14:05:00.001+02:00

Igår kom det med posten. Ett rekommenderat brev från Examensenheten på Uppsala Universitet. Ett litet bevis, en bekräftelse på alla de stunder som jag studerat, tentat, diskuterat, bävat, varit nervös över och även vid stunder varit trött på.

Hörde av mig till studievägledningen tidigare i våras och de gav mig svaret att jag kan ta ut en teologie kandidatexamen eftersom jag redan då hade runt 200 hp. Blev så förvånad och hur glad som helst. Fick stöd och vägledning hur jag skulle göra och sen blev det att skicka in papper. Och sen kom väntan. Funderingarna. Har vi räknat rätt?

Men igår kom det och det känns otroligt skönt. Kan inte sluta le. Ett mål är nått och ett annat börjar.

Nya mål i sikte.

Simskola vid Skärsjön

2010-07-06T09:45:00.000+02:00

Sitter här vid Skärsjön och ser barnen leka lekar som uppvärmning innan allvaret drar igång. Några barn ska ha simskola och våra två flickor ska ta märken. Skulle visst vara simborgarmärket idag. Efter simskolan drar vi iväg till Karlshamn för att vara där över dagen. Hoppas bara att solen tittar fram eftersom jag är van vid värmen nu. Ynka +18 och mulet känns kyligt. Men regnet gjorde gott.
Ja, nu ska jag titta på barn som plaskar!

Bloggen fyller 5 år!

2010-07-02T18:27:00.000+02:00

Idag är det hela 5 år sedan som jag började blogga. Det har varit en god blandning om allt mellan himmel och jord. Jag säger grattis och fortsätter att blogga som vanligt när något nytt händer. Eller när inget alls händer. Hoppas att du tittar in då och då! Läs gärna gamla inlägg också!

Grattis bloggen och glad sommar till dig som läsare!

Midsommardagen

2010-06-26T21:26:00.000+02:00

Det har varit en solig och fin dag här i Jakobstorp. På morgonen tog jag det lugnt och njöt av skogens sus och en fin frukost. Lunchen hade vi hemma hos min mans moster. Hon bjöd på sill, potatis, gräddfil, gräslök och annat gott. Glass fick vi till efterrätt. Det var riktigt trevligt och vi satt där och pratade. Min mans morbror var också med oss.

På eftermiddagen satt jag i solen ute i vår trädgård. Blundade och lyssnade på skogens ljud. Fåglar, ekorre och plötsligt en spillkråka! På vår tomt. Stor och ståtlig. Och nog kunde den picka på stubben. Och inte var den blyg heller.

På kvällen kom min mans moster och hämtade oss med sin bil. Vi åkte till Tvings kyrka och lyssnade på Midsommarkonsert med Daniel Dahlqvist, sång och piano. Konserten hade titeln "Sånger ur livet" och mellan varje låt pratade han personligt om sitt liv och varifrån han fick sin inspiration för att skriva och skapa musik. Sen berättade han även att han gillade att leka med ord och att han var så glad att dottern på 6½ år hade följt pappas fotspår. En av hans ordlekar var:

Kan du se skogen? Nä, det kan jag inte för träden är i vägen.

Mitt i konserten höll kyrkoherden en andakt och vi sjöng två psalmer. Nu är det kväll här i stugan och det är dags att börja tänka på nattens övningar. Ska bara diska upp, surfa lite och kanske läsa lite i en bok.

God fortsättning på Midsommar!