Den senaste veckan...

...har varit fullmatad. Och solig. Det har varit sista veckan för simskolan och barnen hade avslutning idag vid Skärsjön med solsken och blå himmel. Det delades ut diplom, dansades i badet, gicks tipspromenad, fikades och köptes simmärken. Det var roligt.

I veckan var vi med familjen och svärmor på Laxens hus i Mörrum. Det var en upplevelse som gav oss alla mycket att prata om. Det var skoj att vandra runt där och titta på olika fiskar, läsa om historian och äta glass i stora lass.

Här om dagen var vi på en tur till Växjö Domkyrka. Trodde inte så mycket om kyrkan av det som jag hade sett på internet, men tänkte att jag kan väl ge det en chans. Tyckte bäst om lilla kapellet bakom stora altaret med det färgglada altaret med ord i mängder. Och ljuständaren i form av ett träd och som innehöll paradiset inuti.

Idag är det även lite tungt i hjärtat. Vi var på kyrkogården och la lite blommor på graven. Det är ett år sen han, svärfar, gick bort och jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. Vi satt en stund i kyrkan med och det var skönt att låta tankarna fara.

Nu är vi hemma hos svärmor. Vi åkte hit efter kyrkogården och åt en god middag. Snart ska vi åka till stugan igen.

Monochrome Monday, Monokrom Måndag # 8

An old part of the city Kalmar.

En äldre bit av staden Kalmar.

For more monochrome/För fler svartvitt:

Måndag i stugan

Det är en regnig måndag här i stugan och dagarna bara rusar iväg. Ibland får jag lite ångest och funderar för mycket på det som komma skall i augusti med antagningskonferensen. Iiih. Inte klokt vad jag utsätter mig själv för, frivilligt. Men om Gud tycker att jag är redo så är det bara för mig att lita på honom och försöka slappna av.

Och tänka att det ordnar sig.

Igår var vi på något nytt i Fredrikskyrkan i Karlskrona. Vi trodde att det skulle vara högmässa och jag kände mig redo för att sitta i kyrkbänken och lyssna till liturgisk sång. Men det blev en magplask. Inget klimax. Jag fick uppleva något som kallas för högmässogudstjänst. Det var som en blandning av högmässa och gudstjänst, utan nattvard. Det blev så dumt och tokigt. Det är inte bara att införa nya begrepp i kyrkan och sen tro att alla i församlingen hänger med. När jag pratade med vår före detta finske präst i vår församling så förklarade han begreppen mässa och gudstjänst för oss i församlingen och betonade att skillnaden mellan dessa två är just nattvarden som vi i gemenskap kan, om vi vill, ta emot. Predikan igår var bra och så även vissa av psalmerna vi sjöng, men annars...nä. Det blev så platt utan nattvard.

I förmiddags var vi vid Skärsjön och såg regndropparna skapa ringar på vattnet. Många modiga barn dök i ändå och simmade för glatta livet. En av dom var vår stora tjej och hon simmade på det djupa och tog järnmärket. Då ska man dyka, simma 50 meter bröstsim och 25 meter ryggsim och slutligen flyta 1 minut. Det gjorde hon galant. Lilla tjejen övade på pingvinen silver och guld. Där ska man hoppa i vattnet från en brygga (grunt och djupt), hämta ringar från botten, flyta och senare simma 10 meter.

Ja, idag hade jag tänkt klippa gräset men det får bli en annan dag. Blött gräs är inget att klippa.

Kväll i stugan

Det är kväll i stugan och snart närmar sig en förhoppningsvis skön natt med vackra drömmar. Hoppas att sedan vakna till en solig söndag med massa fina äventyr. Men nu är det kväll i stugan. Maken läser bok och barnen leker – det är sommarlov.

Idag har vi varit i Fridlevstads kyrka på ”Tankar, ord och toner i sommarkväll”. Det var syskonen Ljungström (en av dom ska bli präst och den andre kantor) som sjöng vackra sånger som kommer att värma oss lång tid framåt. Mellan sångerna lästes det bibeltexter och mot slutet till höll kyrkoherden en andakt om söndagens tema – Apostladagen, Sänd mig. Kyrkan var smyckad i rött. De sånger som jag gillade bäst var ”Lov, ära och pris”, ”Min Gud” (kände igen mig lite där, känslomässigt) och ”Välsignelsen”. Det var så vackert.

Det var så härligt att gå ut i sommarkvällen efter denna stund i kyrkan. Solen lös, himlen var blå med några vita molntussar och det doftade sommar. Nu börjar det skymma över stugan och jag ska varva ner med lite bok...eller kanske bara slappna av mot den fluffiga kudden.

Det regnar

Sitter här vid runda bordet och tittar ut genom fönstret. Det regnar som om det vore sista dagen för det. Ingen åska dock. Fast vi fick i natt så det räckte och blev över. Det började sakta bullra runt 23 och några timmar senare så höll det fortfarande på. Jag och maken var uppe och funderade ifall barnen skulle komma till oss då det bullrade på som mest, men de sov som stockar. Härligt, tycker jag samtidigt som jag var förvånad att inte allt buller och brak väckte dom.

Vi var på mässa i Tvings kyrka idag. Det var bra. Efteråt hämtade vi en av barnens nyfunna vän som ville leka hemma hos oss i vår stuga. Det blev många busiga timmar för dom och tur hade de med vädret. De kunde flyga drake och springa på tomten. I morgon efter simskolan ska det lekas hemma hos henne.

Här om dagen var vi i Kalmar en sväng. Det var underbart att traska runt i den vackra staden och äta gott, shoppa och njuta av ledigheten.

Men nu är det natt som gäller.

Sol och värme över stugan

Nu har jag varit här i stugan i ett par dagar. Min praktik tog slut i söndags och på kvällen efter vår sista friluftsgudstjänst åkte jag hem till Nora med tåget. Det gick bra. På sena natten slappade jag med en film, Bröderna Grimm. Den kan jag berätta om senare, i ett annat inlägg. Sen gick jag och la mig och på morgonen packade jag det som jag behövde för min resa ner till Karlskrona.

Det gick smidigt att åka tåg och buss ner dit. Där mötte familjen upp mig och vi tog oss en tur i stan med glass. Sov som en stock här i stugan och det var skönt att vara samlad som familj igen. Det har jag saknat under juni månad och jag vet att det har varit lite ovant för familjen eftersom det är oftast pappa som åker på sina turer och är borta längre perioder.

Nu är jag som sagt i stugan med familjen och dagarna har varit varma och sköna. På morgonen är det simskola för barnen under en timmas tid och efter det är det att bara vara som gäller. Igår klippte jag gräset och lät tankarna fara. Även om det kan värka i händer och armar pga tunnelsyndromet jag har, så är det skönt att klippa gräset. Det är många flugor i en smäll. Jag får motion, trädgården blir fin, jag kan få tänka i fred och efteråt kan jag ta ett dopp i sjön.

Nu ska jag diska efter kvällsmaten och förbereda inför morgondagen då vi ska till den här veckans sista simskolestund och sen till Kalmar.

Tiden går fort då jag har roligt

Det var ett tag sen jag bloggade. Men jag har haft fullt upp med min praktik och sen skapade en datorkrasch en hel del strul, vilket gjorde att jag inte kom åt det jag ville i min lilla datorvärld. Allt jag hade på den förra bärbara är borta för alltid. Tur är väl att jag har mailat sådant som kan vara av vikt och sparat på minnespinne.

Och praktiken rullar på finfint. Har bara två hela arbetsdagar kvar. I morgon har vi en av dagarna med bland annat andakt på Södergården och på söndag är det sista dagen med högmässa, dop och slutligen en friluftsgudstjänst. Det har varit helt underbara veckor även om det ibland har blivit en känsla av att jag inte riktigt hänger med i planeringen och hinner tänka efter på ett gudomligt och andligt sätt när det kommer till att skriva betraktelser. Jag vill inte bara spotta ur mig någonting utan jag vill ha med ett budskap och en känsla. Idag har jag haft Ordet på morgonmässan – borttappad och återfunnen och sen skötte jag nattvardsdelen på Bergsgården.

Känner fortfarande en underbar lycka. Är som ett barn på julafton efter en lyckad mässa, gudstjänst eller andakt.

Och idag var jag i Domkyrkans torn! Med ett gäng sommarkollobarn! Söta som skrutt och modigare än jag. Det är så att jag gick inte hela vägen upp. Det började svaja i benen och inte blev det bättre av att någon sa att tornet inte sitter fast. Iiih. Men jag kom rätt högt upp, i nivå med det de ovala fönstren.

Och sen så har jag klarat mig när det kommer till nytestamentliga grekiskan! Hurra. Fick G som i Godkänt. Det kändes helt underbart att få ett betyg efter alla de förmiddagar som jag läst och pulat med grammatik. Det blev runt 3-4 timmar om dagen.

Ska snart sitta och fundera på några tal som ska vara klara. Bland annat ett griftetal och ett doptal. Sen så måste jag få ihop en betraktelse till i morgon.

Men först ska jag se på Miss Marple.

Min andra vecka är igång

Nu är min andra vecka på väg att ta slut. Det har varit fullt upp nästan hela tiden och det är otroligt ifall vi hinner andas. Samtidigt är det lärorikt och givande. Men jag är trött om kvällarna. Igår var vi igång från 9 på morgonen till nästan 9 på kvällen. Samma idag. Idag hade vi morgonmässa på Viksängskyrkan, där jag var liturg, som det så fint heter. Jag dukade upp nattvard, läste nattvardsbön och delade ut brödet den här gången. På eftermiddagen var det en friluftsgudstjänst som gällde – regnet gjorde det lite annorlunda, vi flyttade in gudstjänsten till äldreboendet och jag läste en förbön, Jesu bön och välsignade oss alla tillsammans i Gud, Sonen och den heliga livgiverskans namn. Efter gudstjänsten blev det fika och mingel. Jag fick öppen och ärlig beröm för min förbön och att jag hade varit så tydlig i mitt tal. Kändes skönt. Innan kvällsmässan fick vi lite tid för förberedelse och även ett dopsamtal. Det var kul och bebisarna var så söta. Jag och några till av oss praktikanter ska vara med på dopet och läsa ur evangeliet, bibeln och förbön. Det är en ära att få vara med.

På kvällen hade vi mässa i Domkyrkan i Västerås. Vi var som små söta änglar i våra fina vita kläder. Jag hade hand om inledningen, överlåtelsebönen och så en betraktelse om möten mellan människor och hur dessa möten kan ge svar på några av livets frågor, bara man törs fråga. En äldre dam kom fram till mig och tackade för min betraktelse som gick raka vägen in i hennes hjärta.

Imorgon är det en lugnare dag. Ska vara på ett äldreboende och ha ett enskilt samtal med handledaren. Allt detta är på eftermiddagen. Förmiddagen går nog åt att läsa andras uppsatser och förbereda inför ventileringen på lördag.

Även om det känns väldigt tungt både själsligt och kroppsligt, så är det samtidigt underbart. Och då behövs reflektion och tid för egna tankar. Det hade vi i tisdags då vi mötte prästen på Mälardalens Högskola. En klok kvinna med många fina ord som hon gav oss, så att vi kunde växa och förstå det som är viktigt när det kommer till oss själva och att vi ska orka med att vara präst den dagen det verkligen gäller.

Därför ska jag nu pusta ut i soffan och se på CSI. Sen gäller sova.

Så himla underbart!

Vilket rus, vilken känsla, vilken adrenalinkick! Trodde inte att det var möjligt men nu vet jag - på något vis kan man nästan räkna detta med någon sorts religiös upplevelse eftersom det var så intensivt och underbart....

...att duka fram, be nattvardsbönen, Jesu bön och göra brödbrytelsen för att sedan dela ut nattvarden. Jag tog vinet och den präst som var verksam denna kväll på Taizémässan, Västerås Domkyrka, tog brödet. Eller kroppen och blodet.

Jag var lite - hmm - mycket nervös innan men när jag väl stod där vid altaret och såg alla som längtade att få komma fram släppte det. Nervositeten byttes mot en underbar känsla, en trygghet, en glädje!

Kan inte sluta le!

På morgonen hade jag en betraktelse på morgonmässan på en provisorisk Viksängskyrka, eftersom den riktiga får en golvrenovering. Där var jag faktiskt bara lite, lite nervös. Jag pratade om hur jag har haft en intensiv tid just nu, om att ha många järn i elden, hur jag inte bara är mamma - utan även mycket mer än så - och nu även prästpraktikant. Detta ledde till intensiva livssituationer som kräver att vi måste stanna in och andas in - andas ut, och att vi i sådana tillfällen kan behöva någon att stödja oss på, någon att förströsta oss i. Om så de nära och kära eller Guds kraft. Får lägga ut detta någon dag, så att ni kan läsa.

Men nu måste jag sova. Ännu en intensiv dag i morgon med planering, bekanta sig med vaktmästeriet, mässa, andakt på demensboende. Men sen är det hem som gäller.

Sov gott!

Första dagen

Min första dag här i Västerås Domkyrkoförsamling, Viksäng, har gått bra. Dagen började med en morgonbön och sen en stund med morgonfika. Efter det fick vi en bekanta-dig-tur på Kyrkbackgården, domkyrkan och Viksäng. Vi mötte många som arbetar i stiftet och efter ett tag kändes det som om jag hade blivit någon sorts robot.

”Hej, Niina, från Nora”

För oss var det många nya ansikten och många intryck, tankar och funderingar.

På eftermiddagen blev det en pratstund om schemat och lite uppdelning av arbetsuppgifter. I morgon ska vi hålla, tillsammans, en mässa för ungdomar. Tillsammans planerade vi praktikanter en mässa med ordet, bönen och nattvard. Jag ska hålla i bönen medan de andra två praktikanterna håller i Ordet och nattvarden. Vi har planerat att jag ska hjälpa till vid utdelningen av nattvarden, Kristi kropp för dig utgiven.

Det känns bra så här långt. Det var dock tungt med de nyheter som har rullat hela kvällen, med flygplansolyckan. Jag hoppas att de drabbade finner tröst fast de just nu drunknar i sin djupa sorg.

På plats

Den senaste veckan har gått fort. Ja, kanske ska jag säga de senaste veckorna. Den mesta tiden har gått åt att studera och försöka få klart så mycket som möjligt innan det bär av till Västerås inför min praktikmånad.

Och nu är jag i Västerås. Sitter i en liten etta på 34 kvadrat i ett lugnt område. Ser domkyrkans torn med klockan och allt. I morgon börjar praktiken och ska pågå till den 28 juni, med några dagars ledighet utspridd över månaden.

Samtidigt som det känns spännande och roligt, är det även nervöst och hemskt. Känslan är att överlever jag detta, så överlever jag vad som helst. Men det är skönt att det är i grupp vi gör denna praktik – totalt är vi fyra stycken, så det lär inte vara ensamt. Tur det, för familjen saknar jag som skrutt.

Lyan är fin med fransk balkong, kök, hall, toa/dusch och så ett vardagsrum med soffa, bord, TV, säng och lite lampor och annat som kan piffa upp det hela. Kan vara skönt att ha något ”eget” att komma tillbaka till efter en dag. Oavsett om den är lugn eller fullmatad.

Nu ska jag i alla fall sova. God natt!

Monochrome Monday, Monokrom Måndag #7

A church window and some shadows. / Ett kyrkfönster och några skuggor.

For more, visit: / För mer, besök:

Träffade biskopen.

Igår var jag i Västerås för att träffa stiftets biskop, Thomas Söderberg. Det var en nervös och pirrig upplevelse. Vi satt på hans fina och stora kontor och pratade. Det blev mest om kallelsen, mig själv, vad jag läst så här långt, hur jag ser på saker och ting när det kommer till kyrkan, jag själv om en viss tid in i framtiden och lite annat smått och gott.

Märkte själv att jag i mina svar var väldigt mån om medmänniskan och gärna lyssnade istället för att pratade och tog plats. Det kändes helt naturligt att svara att jag gärna ser mig själv som en präst i en liten församling och sen längre fram kan jag tänka mig att vara tillhands för människor på sjukhus eller fängelse. De, som jag ser det, behöver mer stöd och någon att prata med. Själavård på något vis. Det är ju så att jag inte ska ta plats, utan finnas där för medmänniskan.

Det kändes i det stora hela bra och visst går tankarna runt så här efteråt. Ibland är känslan att jag är mer nervös efteråt – tänk om jag sa något konstigt, dumt eller framstod som en blådåre? Försöker intala mig själv att en första träff ska och kan inte täcka in allt – annars hade jag nog suttit kvar där än.

Nu gäller några ”vanliga” dagar tills det är dags att ”flytta” till Västerås. Studier, planering och förberedelse.

Trevlig Kristi Himmelfärdsdag!

Aktiv vecka

Den senaste veckan sen praktikkursen har varit aktiv. Mestadels har jag suttit och övat inför tentan i nytestamentlig grekiska och även den skrivning som kommer längre fram. Sen har jag gjort allt jag kan för att få ihop c-uppsatsen. Ibland känner jag glädje, ibland aversion. Ska bli skönt när allt är klart.

Sen så har jag varit på folkhögskolan i Vadstena på intervju. Det är en fin stad, som jag nästan kan hitta dit jag ska. Området kring folkhögskolan, klosterkyrkan och torget är inga som helst problem. Det var trevligt att titta sig omkring där, speciellt då vi gick till en av byggnaderna som tidigare varit en plats för psykiskt sjuka. Kunde känna historiens vingslag. Det var nästan som om jag kunde vänta mig att se en sjuksköterska eller en läkare från sena 1700-talet eller tidiga 1800-talet springa i korridoren.

När det kommer till antagningsbeskeden till folkhögskolorna så har jag kommit in på alla! Hjo, Vadstena och Sjövik. Har bestämt mig för Sjövik och då blir det där de två första träffarna i augusti och resten i Rättvik, på stiftsgården. Spännande.

Har även letat efter boende i Västerås för juni månad och det har inte varit det lättaste. Ett säkert kort blev inte så säkert, så jag fick ta plan B och C…för att inte tala om plan Ö. Men nu har jag en bostad och det känns bra. Har även ordnat så att jag kan vara med i nästa vända av konfirmander, kan vara lärorikt och sen har jag ordnat en själavårdare.

Vädret har varit kanon här, fast idag har det regnat. Igår var det gudstjänst för stora och små i Järnboås med avslutning för barnverksamheten. Då fick barnen träffa clownen Bulgo som med enkla medel roade. Det blev korv med bröd, saft, kaffe, bullar och annat gott. Efteråt blev det stallet för oss. Flickorna red ut i skogen och det gick så bra, så bra!

Och nu är en ny vecka igång.

Venia concionandi

Det har varit några intensiva dagar på sistone. Förra veckan under torsdag och fredag var jag i Västerås på en tvådagars praktikkurs. Det var intressanta dagar och väldigt lärorika. Det känns som om jag fått svar på de frågor jag själv gått här hemma och grunnat på. På så vis känns det som komma skall inte så skrämmande, som det har gjort tidigare. Men det lär komma fler frågor och funderingar längs med vägen.

På torsdagen, efter fika på stiftskansliet, så samlades vi i en lokal där vi blev tilldelade ett kuvert. I det kuvertet fanns det viktiga papper att fylla i, så att allt som har med praktiken i juni att göra, flyter på bra. Och bland dessa papper fanns det något som heter venia concionandi.

Latin är vackert språk och detta lät extremt vackert. Det var många känslor som rusade igenom en. Allt från glädjens wow, känslomässiga suckar och allvarets susningar. Jag och de fem andra med samma längtan som jag har, hade fått venia – tillåtelse att förkunna! Det innebär att jag kan leda offentlig gudstjänst. Jag får predika.

Helt underbart. Och nervöst.

Dagarna i Västerås var kantade av god information om praktiken, antagningskonferensen, hur man gör vid en predikan och lite annat smått och gott som klädkod, var ifrån man kan hämta stöd och inspiration och så klart, det nästan viktigaste (lite skämtsamt) – de goda matstunderna och fikastunderna, då vi hämtade energi och kraft för att orka prata vidare.

Igår var det en fin dag med konfirmation i Nora kyrka. Det var underbart att se och nu är ungdomarna vuxna i kyrkans ögon. På kvällen var det finsk morsdagsmässa med efterföljande fest i församlingshemmet. Det blev mycket musik och godsaker. Fick även en röd ros, som nu står i köksfönstret.

Idag är det måndag. En ny vecka. Nya utmaningar. Vi får hoppas att det blir en skön tid.