24 februari 2014

Det nya året....

...är igång, sedan länge. Julhelgerna är över och människorna längtar efter våren. Och den efterlängtade snön som gör det ljust i vardagen har både kommit och smält bort. Ett par gånger till och med.

Sakta men säkert är vi på väg mot ljusare dagar och det känns skönt. För jag behöver ljus. Mörkret som är över mig gör det inte lättare att klara av vardagen, då den känns rätt tung i sig med alla måsten. Men en dag i taget, så ska det gå. Just nu är allt en kamp, men det är skönt att kunna tänka att även det är helt okej.

Barnen har haft sitt sportlov och idag började skolan igen. Det var segt för oss alla att komma upp, men så är det alltid efter en ledighet. Idag blir det även en vända in till Örebro, för att köra yngsta dottern till teatern och för att handla lite mat inför veckan. 

Annars så blir det en helt vanlig vecka. Studier bland annat...

Hoppas att året har börjat bra för dig.

31 december 2013

Gott Nytt År!

Hoppas att det Nya Året 2014
har med sig lycka, kärlek och hälsa.
Gott Nytt 2014!

6 december 2013

Hej Tomtegubbar....

Tomtar, ljus, Rudolf och Jesus intåg.
....slå i glasen och låt oss lustiga vara.
Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!
En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär.
Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!

Liten tid, mycket möda och stort besvär. Ja, det beskriver väl den tid som har varit med allt vad det innebär. Det där lugnet som jag saknade så mycket, infann sig aldrig utan det kändes som om det bara rullade på fortare och fortare. Ja, nästan som den där kålen som Bu och Bä köpte som sedan rullade ner för backen, i snön och bara blev större och större. 

Ja, hur det än må vara, så är julen på väg till oss. Och den kommer oavsett om granen är framme, och julmaten är klar och den väntar inte heller på att du blir frisk från förkylningen. Det är bara att ta det som det kommer. Stressen kring julen gör inte att saker och ting blir bättre, men garanterat så blir det sämre. Vem vill säcka ihop då det är som mysigast? Vad är viktigast? Barnens tindrande ögon, maten, sällskapet, lugnet eller lättnadens pust på juldagen, då det mesta av stöket är över?

Även om jag varje jul säger att nästa jul, då du - då ska det tas lugnt och det ska förberedas långt innan, så blir det inte så. Det har inget med inget minnet som glappar att göra, utan alla händelser längs med vägen dit som gör att en får planera om, prioritera och ta saker som det kommer. Just nu har jag adventspyntat, mitt i skrivandet av en Luthertenta och blev klar med båda sakerna samtidigt. Julgranen är kvar i kartongen och ska upp under kvällen. Julkorten kommer att skickas iväg när de är klara. Det är tanken som räknas, du kommer att få en hälsning om en fröjdefull jul - för helgen är inte bara just 24 december, utan längre än så.

Så -andas- och ta en lugn jul. För din egen skull och för alla dina nära och käras skull.

En god väntan på julen önskar jag dig.

23 oktober 2013

The Borgias

En del av familjen Borgias i just serien The Borgias.
Har under en tid följt de tre säsongerna av serien The Borgias. Tyvärr blev det inte en fjärde eftersom det togs ett beslut hos Showtime att serien har för få tittare. Showtime hade dock missräknat och glömt alla som ser serien på någon annan kanal än den egna. Det är synd eftersom jag gillade denna serie. Den var välgjord och med många bra skådespelare, som till exempel Jeremy Irons som påven.

The Borgias är en historisk serie som berättar om det liv, de intriger och den stil som familjen hade när de styrde hela samhället och hur de erövrade områden de ville ha. Detta är ingen fiktiv serie, eftersom huvudpersonerna har funnits i verkligheten. Någon detalj är säkerligen ändrad för att göra bra TV. Alexander VI var en spansk påve vars liv och leverne inte gillades av alla. Men med ett järngrepp styrde han, även efter ett mordförsök på honom. Ingen kom undan straffad och behövdes någon länk brytas, så gjordes det. Mycket handlade om den politiska makten som de katolska kardinalerna, och även påven, hade i sina hemländer och i sina hemregioner.

Den troligen mest kända personen ur serien och i verkligheten är Cesare Borgia, han till höger på bilden. När hans far blev påve 1492, utnämndes Cesare till kardinal och även till biskop av Valencia. Han var tyvärr inte alls intresserad av det kyrkliga utan mer av det militära och det politiska, vilket gjorde att han tillsammans med påven gav sig in i ett intrigspel av det värsta slaget. Cesares bror Juan blev mördad och det löstes aldrig. Rykten gick att Cesare skulle ha haft något med mordet att göra, men det gick inte att bevisa. Cesare fick dock ett ökat inflytande över sin far efter detta mord. Han kunde grunda sig ett välde i Italien och andra områden. Vissa erövringar slutade i blodbad. Han var begåvad inom politiken och konsten (Leonardo da Vinci var en av hans skyddslingar) och hade handlingskraft, men han var samtidigt hänsynslös och grym. Tyvärr kunde han inte behålla denna ställning då hans far avled och en ny påven kom till, nämligen Julius II, en svuren fiende till huset Borgia. Cesare fångades, hamnade i fängelse, flydde till kunden av Navarra för att tjänstgöra där och stupade i strid, endast 31 år gammal.

Kvinnan i mitten heter Holliday Grainger och spelade Lucrezia Borgia, utomäktenskapliga dottern till Rodrigo Borgia, sedemera påven Alexander VI (han till vänster, Jeremy Irons). Hon är den andra personligheten som sticker ut i både verkligheten och i serien. Hon uppfostrades i Rom och samma år som hennes far blev påve blev hon bortgift, endast 14 år, med Giovanni Sforza. Efter en konflikt annullerades äktenskapet, vilket inte sågs med blida ögon. Det blev en stor skandal i Italien. För att stärka påvens politiska ställning bortgiftes hon igen med Alfonso av Biscelgia, illegitim som till kung Alfons II av Neapel. Alfonso blev mördad, det sägs att även här var det Cesare som haft ett finger med i spelet. Hon blev en bricka i maktspelet och de intriger som Cesare och påven hade, men hon blev fri då påven dog. Hon lovprisades för sin skönhet och hennes kunskaper inom kultur. De ska finnas rykten som säger att hon skulle ha haft förhållanden med både sin far och sin bror, men belägg finns inte. Lucrezia dog i barnsäng efter att ha fött sitt åttonde barn.

The Borgias är en serie som visar en del av vår historia, som kanske inte alltid är så rosenskimrande, men väl värd att se. En del händelser kan vara överdrivna, vissa saker kanske inte ens är aktuella - men de säsonger som finns så här långt är välgjorda. 

29 september 2013

Att bränna en Bibel

Från församlingens hemsida
En bibel, vars röda tråd är Guds kärlek till oss som människor och världen, som i kristen tro visar sig genom Jesus liv, död och uppståndelse. En samling böcker, 77 totalt, från olika tider och med många författare. En samling böcker som visar på olika världsbilder, kulturer och trosföreställningar, lagtexter, poesi, brev, släktkrönikor och myter. En samling texter som tolkats, tolkas och kommer att tolkas - ett måste för att förstå vad texterna vill säga oss om dåtid, nutid och framtid. En process som säkerligen inte är lätt, men dock viktig.

Läser just nu en kurs om Martin Luther och hans teologi. Han säger att Kristus är Bibelns kärna och stjärna. För att en tolkning av Bibeln inte blir en enkel spegling av mig som läsare, så måste den även jämföras med andra läsares åsikter och med andra upplagor, versioner och utgåvor av Bibeln. Prästen tolkar och predikar om texterna för att vi som församling ska förstå hur Gud visar sig i dessa texter. Vissa texter utmanar, andra lyfter och bär och vissa bitar förstår vi inte alls.

De kristna säger att Bibeln är Guds ord. Det innebär inte att den är skriven av Gud eller att den för den delen har trillat ner från himlen i färdigt skick som Stefan Gustavsson så fint uttryckte det på Credo, utan de ord som finns i Bibeln är nedtecknade av vanliga människor under en lång process och av många olika författare. Det betyder inte heller att allt är sant, rätt, fel, bra, logiskt eller vettigt. De böcker, berättelser, poesisnuttar m.m återger bara vad som skedde, i beskrivande texter. De kristna tror att Bibeln är en uppenbarelse från Gud, att Gud kommunicerat med oss på något vis - i våra tankar, drömmar, samveten, i historien. Det är en skriftlig uppenbarelse som ger oss kunskap. Någon skulle kanske även säga att det är en sagobok, lika mycket fantasi som Sagan om Ringen eller berättelsen om Narnia. Andra tror på varje ord i Bibeln. Vissa säger att det är ett litterärt verk. En helig skrift.


När jag för första gången läste nyheten om hur en församling i Karlskrona ville underlätta för de som ägde en Bibel från 1917 och kanske även äldre än så, genom att de som ville kunde lämna in sin gamla uttjänta Bibel till församlingen för att dessa sedan skulle brännas och begravas i vigd jord, trodde jag inte mina ögon. Det handlade bland annat om konfirmationsbiblar i 1917-års översättning och de som skulle få ett dåligt samvete vid tanken på att slänga den - de kunde nu med lätt hjärta lämna in Bibeln så att boken kunde få ett värdigt slut. Församlingen skulle ta emot Biblar fram till allhelgonahelgen och denna idé sägs komma från äldre personer som hört av sig till församlingen och undrat vad de ska göra med sina gamla biblar. Frågan togs sedan upp på KSR, Karlskronas Samkristna Råd, där ansvarig kyrkoherde aka Amiralitetspastor och prosten för kontraktet tillsammans med KSR och kyrkogårdsförvaltningen bestämde sig för modellen att bränna böckerna. Förståelsen är stor att många inte vill bara slänga sin uttjänta bibel och det tros att det blir lättare att lämna in den.


Det påpekas att det är inte vilken bok som helst, att det är orden som är heliga - inte boken. Det sägs också att det inte är Guds ord som bränns. Allt liknas vid en kremering och en nedsättning i asklund. Utan markering, på en avskild plats. När Finland sedan hör av sig och vill ta emot dessa biblar och låta dessa tjäna ett tag till svarar Amiralitetspastorn att kyrkan har antagit en ny översättning och vi måste tänka på vilken verklighet vi lever i och att bränna biblarna underlättar för dem som vill göra sig av med dessa.

Min första tanke var att det står inte rätt till i kyrkan och att de spikar igen sin egen kista på detta vis. Anser också att dessa biblar likaväl kan skickas till Finland, för det kan inte vara en sådan stor mängd att lastbilar behövs - för då handlar det om en annan sak, som gör att kyrkan verkligen, lokalt i Karlskrona måste ut och missionera, nämligen det som maken påpekade vid våra diskussioner om detta: Karlskrona håller på att avkristnas. Självklart kan man även undra vilken verklighet vi lever i när kyrkan tycker att det är bättre att bränna Biblar än att ge dem till folk som vill ha dem. Bara tanken om att det finns människor där ute i världen som fått ge sina liv vid önskan om att få äga en Bibel. Det känns även avigt när kyrkan vill bränna sitt eget verktyg. Bara sådär.

Är det verkligen så att det inte finns en annan utväg att gå än att bränna - vilket jag tycker är helt fel väg att gå och en rätt så utmanande väg. Tycker faktiskt att Biblarna kan få en möjlighet att tjäna vidare i Guds namn för inte kan väl en Bibel plötsligt bli uttjänt? Anser bara att kyrkan sätter krokben på sig själv och missar poängen när det kommer till att gå ut och missionera. Försökte ta upp en diskussion via e-post med Amiralitetspastorn men det slutade i att han ansåg att jag begränsade Gud i att bara rymmas i en Bibel och att det var ett snävt synsätt. Blev lite förvånad eftersom jag inte någonstans i mina rader skrivit att detta var min tanke. Gud för mig finns överallt. Så även hans ord. Ville bara förstå hur tankarna gått kring hela processen och hur det kommer sig att slutresultatet blev att bränna Biblar och hur detta ansågs som det bästa. Ville även veta ifall det funnits andra alternativ och varför det inte var aktuellt att skicka dessa Biblar till Finland som gärna kunde ta emot.

Och framförallt ville jag veta hur det kommer att kyrkans män, som egentligen ska värna om Bibeln på många sätt, tar till denna utmanande väg.


Avslutar med ett citat av Heinrich Heine, som delades till mig vid en diskussion på Twitter.
"Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutändan, att bränna människor."

31 augusti 2013

Woody Allen och alla hans filmer

För inte så länge sedan föreslog min man till mig att vi skulle kunna se på Woody Allen-filmer. Jag tyckte att det lät tråkigt, torrt och garanterat neurotiskt. Diskussionen pågick ett tag tills jag gick med på att se en film, för att sedan kunna säga att min åsikt var rätt, fast jag inte ens sett en enda film. Maken var av den åsikten att dessa filmer var något för mig.

Denna snart 78-åriga man, vid namn Woody Allen, verkar hosta upp en film om året. Känslan är att han är lika neurotisk och ångestladdad i verkligheten som i filmerna. Vet inte om det är till godo eller ondo, men en sak vet jag - har hittat en röd tråd som jag hoppas ska brista och försvinna. I de filmer jag har sett så här långt finns en neurotisk personlighet, relationsproblem, ett möte vid ett vattendrag med en stad i bakgrunden och allt detta toppas med missförstånd till max. Men efter att ha sett några av hans filmer, så får jag en sådan där "må-bra-känsla". 

Den första filmen vi såg var "You will meet a tall dark stranger", där vi kunde följa två äkta par och hur deras lust, drömmar och rädslor skapade problem och situationer i livet. En smårolig och varm film. Nästa var "To Rome with Love" fylld med kärlek, förvirring och Leopoldo, som plötsligt blir en kändis. Det roligaste i den filmen. "Midnight in Paris" slog mig med häpnad och jag föll direkt. Det är en romantisk fantasy-film som kittlar dig riktigt ordentligt. Jag suckade av välmående efteråt och än idag är känslan god. Filmerna efteråt, "Manhattan" och "Annie Hall" kändes lite torra. Vet att "Annie Hall" fått några Oscars, men det finns inget som slår "Midnight in Paris", än... Senast såg vi "Bananas", en rolig komedi som jag fnittrade mig igenom. Roligast var överraskningsmomentet, där Woody, som spelar Fielding Mellish, stiger ur bilen och ramlar ner i en brunn. 


Slutligen har vi den bioaktuella "Blue Jasmine". Jag och maken var inne i torsdags och såg denna film samtidigt som barnen såg filmen om 1D. Filmen "Blue Jasmine" handlar om Jasmine, en kvinna som flyr sin egen livskris och landar hos systern. Jasmine hoppas på att få ordning på sitt liv där, men behöver nog inte säga mer än att det blir värre. Cate Blanchett gör rollen som Jasmine - den skärrade, nervösa och totalt-ur-kontroll-överklassfrun - till något ypperligt. Hon kan verkligen spela en kvinna som lider av ångest, pratar för sig själv, svettas, gråter och snorar, så att jag som ser på filmen börjar känna av ångesten och lidandet. Får hon inte en Oscar för denna roll, så vet jag inte vad. Instängd i sin egen bubbla försöker Jasmine verkligen få rät sida på sitt liv....går väl så där.

Men en sak är sann. Maken hade rätt. Woody Allen, det är något för mig.

24 augusti 2013

Så var vi i Nora.

Sitter här i köket i Nora. Barnen är hemma med sin kompis. Ute skiner solen och ur Spotify strömmar en god klassiker från förr, nämligen en lista med de bästa av The Cars.

Första veckan hemma är gjord och barnen har börjat skolan. Den yngre fortsätter som vanligt på sin gamla skola med sin gamla klass och den fröken de har haft ett tag. Hon går i sexan och äldsta dottern har börjat sjuan i en ny skola med nya klasskamrater och nya lärare. Några gamla kamrater följde med i klassen, då den delades upp i några grupper. Verkar fungera väl.

Kan inte begripa att det har gått så fort, tiden. Sommaren är över och nu är hösten runt hörnet. Det händer inte så mycket just nu, men studierna ska börja i september, senare än kursstarten den 1 september om jag inte såg fel på kursportalens schema. Ska läsa om Luther och hans tankar och teologi. Har alltid varit intresserad av honom som person och hans tankar, så det ska bli intressant. Väntar fortfarande på lärarens kommentarer, tankar och en tid för att ventilera min masteruppsats. Det tar tid. Har ännu inte fått betyg för en kortare uppsats som jag lämnade in i mars. Vet att jag kan anmäla sådant här, de har 28 dagar på sig och enligt vissa andra kriterier har de endast 15 dagar på sig att rätta, lämna åsikter och ge betyg. Tror att den tiden har gått förbi sedan länge. 

Snart börjar även hockey - NHL, AHL, KHL och även den svenska hockeyn. SHL heter det visst nu på elitnivå. Nya namnet på Elitserien. Får börja blogga lite om detta med. Förra säsongen blev vare sig hackad eller malen, när det kommer till NHL. Men i år, så!

Men nu ska jag till min frimärkshög i vardagsrummet. Dags att göra något åt det, medan jag väntar på kursstart och ventileringstid för uppsats. När som helst...

27 juli 2013

Full fart

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Det verkar stämma eftersom det är inte länge kvar av sommarlovet för barnen. Det närmar sig med stora steg skolstarten, stora tjejen börjar sjuan och lilla tjejen ska gå sista åt, sjätte klass, på Lärke. Helt otroligt egentligen. Vart tog tiden vägen?


Förra veckan var barnen kompis hos oss i stugan. Mamman med pojkvän och hund körde ner henne från Nora till Jakobstorp och så stannade hon hos oss i 3 dagar. Det var roligt och barnen hade så skoj ihop. Ett sommarlov kan bli långt för bästisar ifall man inte kan ses. Vi ordnade några sightseeings och lite shopping, men även besök hos släkten här nere. Det var full rulle från dag ett tills de skulle åka hem igen. Marinmuseum, Wämöparken, Karlskrona, Glassiären och så massa bad, sol och god mat. De planerar redan nästa sommar och vad som kan göras.

Värmen här i Blekinge vill inte ge med sig. Den är här för att stanna. Skönt för den som älskar att sitta i värmen och njuta av det. Mindre roligt för den som tycker att skugga, runt 20 grader och lite havsbris är det bästa. Som jag. Dricker en del vatten och passar på att sitta i skuggan eller i vinddrag för att lätta på tillvaron. Önskar lite åska, det vore skönt. 

Väntar än på svar på min masteruppsats från läraren. Han har läst litteraturstudiet och skulle fortsätta att läsa på uppsatsen. Detta var runt den 8 juli. Skulle vara skönt att få ett avslut, men det kommer säkerligen. Väntans tider har vi ju hört talas om. Och den som väntar på något gott. Har i alla fall kommit in på en av mina kurser, men den andra är jag reserv på. Känns underligt, för det var länge, länge sen sist jag kände på att vara reserv. Men livet går vidare. Även som reserv.

Vi är hos svärmor nu. Maken jobbar och mår lite bättre även om dusten gjort att han blev lite tröttare. Tar väl några veckor - har hört talas om 4 veckor, innan medicinen börjar fungera ordentligt. Han tar det lugnt och sköter sig. Mycket vila är bra, men samtidigt är det även bra att leva som vanligt. 

Ja, ska väl väcka barnen innan de sover till lunch. Ha en fortsatt skön sommar.

20 juli 2013

Full värme...

Dagens prognos.
Det är full värme på sommaren just nu. Solen gassar på om dagarna från en helt blå himmel. Har vi tur så kommer det ett par vindpust, men annars är det varmt till max. Kan vara skönt efter en kall vinter, men samtidigt är det lite smått jobbigt, speciellt då det inte blåser. Lätt att missa på att dricka vatten och att sitta i skuggan. Risk finns för värmeslag. Eller så får man placera sig i en sjö eller i havet, med vatten upp till halsen och en solhatt på. Så många bad blir det.

Ambulansen som hämtade maken.
För mer än en vecka sedan vaknade vi upp till en vanlig vardag, då vi skulle ta det lilla lugna och jag skulle klippa gräset med min nya Klippo. Vi skulle äta frukost när maken säger att han mår inte så bra och att det snurrar något otroligt. Han låg en stund i sängen och vid frukostbordet satt han och blundade. Att bara öppna ögonen och se sig omkring gjorde det värre. Karusellyrsel till max. Allt snurrade runt honom, på ett sätt som ingen av oss ens kan ana. Plötsligt kom även illamåendet. Kraftigt och det verkade inte ta slut alls. Till slut låg maken ute på gräsmattan och var långt ifrån sitt vanliga jag. Själv blev jag orolig, eftersom han har varit mer av "stålmannen" medan jag har varit ute på vift hos läkare, på operationsbordet och varit inlagd på vårdavdelning. Inte maken. Kändes jobbigt att se honom må så som han gjorde, men det var nog inget i jämförelse med hur han mådde. Ringde till upplysningen för att få svar på mina frågor om vad det kunde vara. De lyssnade på mig och gav mig stöd och även tipset om att det var säkrast att ringa 112. Ville inte höra det och i sådana här lägen blir jag smått andfådd. Det blir någon slags panik. Tur så var det en som kunde hantera sådana här lägen som svarade på 112. Hon visste att jag endast kunde få ur mig ja eller nej och eventuellt kortare meningar. Det blev ett prio 1 larm och ambulansen var här på ett kick. De tog med sig maken efter en första undersökning. De misstänkte en infektion på balansnerven men även att det fanns en viss risk för en blodpropp. De åkte iväg och där blev jag och barnen ståendes vid stugan. Efter två dagar på sjukhus och ett extra besök hos läkaren kom de fram till att de hittade inget som tydde på blodproppar, infektioner...allt undersöktes från topp till tå. Högt blodtryck konstaterades och nu får han medicin för det. Skönt i sig att inget hittades, även om det verkar vara vanligt, så känns det lite underligt. Nu ska han äta sin medicin och vila mycket för att sakta återgå till det vanliga. Det blev en händelserik dag i Jakobstorp.

Stora scenen byggdes upp inför Östersjöfestivalen.
Förra veckan var jag och barnen i Karlshamn, hos min svärmor. Maken var uppe i Nora och arbetade lugnt i några dagar. Det var Östersjöfestival och barnen gick några vänder på det, köpte lite sockervadd och kände på stämningen. Från vardagsrumsgolvet, där vi har vår bäddning kunde vi njuta av Petra Marklund, Dan Hylander och slutligen Mustasch. Var riktigt mysigt. Ralf rev på ordentligt.

Nu är barnens kompis hos oss här i stugan. Hon ska stanna kvar till onsdag och det är roligt för dem alla att kunna ses igen. Ett sommarlov kan vara långt då man som kompisar firar den på olika håll. Då är det härligt att kunna ordna ihop det så här. Vi har planerat att göra lite saker under dessa 3 dagar. Ska bli kul. 

Men nu blir det natt. Sussa gott!

29 juni 2013

Stugliv

Ja, då är jag och familjen i stugan och njuter av det liv som finns här. Det har varit försök till gräsklippning och bad i kalla sjön, men det är det som hör till stugan - inklusive myggbett, hejdlöst stora spindlar där du minst anar och andra underliga kryp.

Den mesta tiden har gått till att packa upp allt vi har med oss och städa lite. Och sedan försöka få igång klipparen. Bensin, olja och sådana saker är det ordning på, även tändstiftet men så har vi dessa större kryp, som illrar o möss som bara gillar plastdelar indränkta i olja o bensin. Mumsigt värre, visst. Det visste jag inte, men varje dag lär man sig något nytt. Köpte silvertejp, som brukar lösa det mesta, och tejpade lite kring vissa plastdelar. Märkte att det funkade, men inte hela vägen.

Det är samma sak varje sommar och tror du att jag tröttnat? Jo, snart blir det att köpa en handjagare som inte har olje-, bensin- eller andra sladdbehov av större slag. Stanna och starta när man vill. Tur så är gräset någorlunda efter trimmet med trimmaren. Det får gå tillsvidare.

Vi var på en tur till Danmark med barnen här om dagen och tog då en heldag med Tivoli. Åkte tåget från Karlshamn till Köpenhamn och gick över vägen till nöjesparken. Det var en skön dag och barnen fick varsitt turpass (åkpass) och så fick de åka det de ville och så många gånger de ville. Vi åt där och gjorde lite shopping, bland annat på Build the Bear. Vi tog det sena tåget hem och landade hos svärmor vid midnatt. Det var lite strul med tåget längs med vägen, så det blev buss mitt i resan. Inte det bästa med trötta barn och fulla bussar och en galning som kör som om han var busstjuv. Men vi kom fram, skönt det.

Nu gäller några dagar här i stugan. Barnen är hemma hos en kompis, de har sovit över. Kul har de haft.

24 juni 2013

Sommar!

Sitter här på golvet hos svärmor. Vi har firat midsommar hos henne medan maken jobbade i Örebro. Det har varit lugna dagar och en del god mat. Dagarna innan var vi i stugan. Det blev den del trädgårdsarbete eftersom gräset har en ovana att växa till sig då regn och sol påverkar den på fel sätt. Körde med trimmaren så att det rök - bokstavligen! Ja, trimmaren la av när jag hade en plätt bakom stugan och framför stugan, där bilen står kvar. Lite snopet, men vad göra. Får hoppas att gräsklipparen kan göra sitt där. Har haft en del ont i mina handleder efter detta, det är tungt, men "hör" väl sommaren till.


Barnen hade sista dagen i skolan den 12 juni och i år hade inte kyrkan något körläger, vilket vi tycker var lite tråkigt. Barnen såg framemot det och ville även sova över den här gången. Men de i kyrkan ville inte ha ett år i, med ett hopp om att skapa en saknad. Hoppas att det inte slår slint och blir tvärtemot.

Lämnade in min uppsats för cirka två veckor sedan och en kortare uppsats lämnades in i slutet av mars. Har inte hört något från läraren, min handledare, sen vi pratade i telefon runt mitten av mars. Han lovade skicka information till mig angående uppsatsens längd, men hörde inget. Inte ens då jag tryckte på att detta saknades. Ja, vi får väl se vad som händer härnäst.

Snart är det dags för en James Bond 007-film. Och imorgon bär det av till Danmark med tåget. Glad sommar!

5 juni 2013

Piller i all sin ära

Att ha diabetes, som jag har haft sedan hösten 1997, kan fungera rätt så bra ifall inget plötsligt händer i form av sjukdom (som en enkel förkylning), stress (uppsats och deadline) eller bara helt enkelt äter fel och glömmer sin medicin. På sistone har det varit lite av varje. Tidiga vårens förkylningar, stress inför uppsatsinlämning och press kring allt som sker kring min mamma (hon har det bra, det är pappa som tar kraft) har gjort att mitt socker är långt ifrån stabilt. Vet att jag kan bättre och vet vad som krävs för att nå dit, men orken finns inte. Och istället för att få hjälp med att få till det med orken och allt det som sker omkring, så får jag mer piller. Har förklarat för sjukvården att mitt liv ser inte så lugnt och sansat ut just nu. Är helt slut i vissa lägen, så jag hinner somna innan huvudet når kudden. Fast det är bättre nu än det var tidigare, för då kunde jag somna där jag var.


Har nu Metformin Sandoz 850 mg som jag tar 3 tabletter om dagen, vid varje måltid. Dessa har jag haft förr och vet inte om de gör någon skillnad på mig som behandlas med insulinsprutor. Dessa tabletter kostar 65:- per ask och varje ask innehåller 100 tabletter, så priset per tablett är inte så hemskt med sina 65 öre. Nackdelen med dessa tabletter är att de verkligen gör att magen blir som en ballong och det gör ont, men orkar man lida i ca 10-14 dagar, så går det över. Värre är med den andra tabletten som jag nu har fått.

Onglyza 5mg. Dessa ska jag ta en gång om dagen och det är flera saker jag reagerar på här. Vill fråga sjukvården hur de tänkte, om de ens tänkte. För det första - priset är på 1463:- för 98 stycken tabletter. Det blir en kostnad på 14,93 kr per tablett. Hiskligt. Höll på att svimma på apoteket när hon sa priset och jag frågade ifall hon skojade. Men nej. För det andra - biverkningarna. Dessa kan skrämma slag på vem som helst. En sak är att du kan få lågt blodsocker av dessa piller, men så är de ju till för att sänka blodsockret. Men utöver det så kan den som använder dessa tabletter få infektion i luftvägarna, urinvägarna, inflammerad mage eller tarm, smärta bakom ögon och kinder, inflammerad näsa och hals, muskelsmärta, förkylning, huvudvärk, kräkningar, svullnad i leder, ledvärk och om du är man så kan detta piller påverka ditt sexliv.

Vill jag då ta en sådan tablett? Speciellt efter att jag har läst om den på internet, där det rapporterats om effekterna av Onglyza (för det tredje) - speciellt med tanke på att dessa rapporter, från olika länder, påpekar att denna tablett är INTE för dig med typ 1 utan för typ 2. Jag är typ 1. Den har ingen som helst effekt på personer med insulinbehandlad diabetes, så dessa ska INTE äta den, just på grund av att typ1 har ingen egen insulinproduktion och onglyza har en positiv effekt på de som har en EGEN insulinproduktion i kroppen, genom att öka den. 

Så, varför fick jag denna tablett?

Vet inte. Men en sak är säker - jag ser ingen skillnad och det har ju även rapporterna visat.

8 maj 2013

En enkät!

Sitter med min masteruppsats och skulle vilja ha lite hjälp av dig som besöker min blogg. Har gjort en enkät med några frågor kring kyrkan som en brobyggare och denna enkät ligger på nedanstående adress, klicka bara på starta. Du är anonym och dina svar kommer att behandlas diskret. Bara jag kommer att ta del av dom. Något kan hamna i min uppsats, men inga detaljer. Tack på förhand. Dela gärna med dig av länken.

Starta

28 april 2013

Den eviga frågan: Varför?


”Varför blir det så här? Varför måste de äldre sitta på detta vis, helt bortkopplade från verkligheten, totalt utan hopp? Var är Gud nu, varför hjälper Han inte här?”

Det är en fråga som vilken akademiker inom den teologiska sidan skulle kunna komma igång på och troligen även svara med tankar kring teodicéproblemet, balansen mellan gott och ont, motivera med livsöden och livets lott som falla olika.

Men hur kan en sådan där "vanlig dödlig" svara på denna fråga, vad ska en dotter säga till sin far när frågan ställs och förtvivlan hörs på långt håll?

”Livet blev inte som jag tänkt mig!” Nä, så kan nog många av oss säga. Men hur skulle livet bli, ifall det inte blev som du tänkt dig? Vet i alla fall vad mina föräldrar hade sagt. Deras plan var att ta sig till stugan, renovera där, flytta närmare (kanske Falun) och leva lyckligt och lugnt resten av ålderdomen, efter pappas pensionering. Men inget av detta blev av.

Min mamma är på ett boende, där hon efter sin stroke och med sin demens, har det efter omständigheterna väldigt bra. Hon får den stöd och hjälp hon behöver och skulle jag vilja komma i kontakt med personalen, så sker det snabbt - vare sig jag eller pappa behöver vänta. På den biten är jag inte orolig. Inte alls. Känner mig trygg och hoppades att allt skulle lugna ner sig nu efter allt som skett tidigare, men inte...

...för nu är det pappa som inte är riktigt sig själv. Han har inte ro i kroppen för att göra så mycket mer än att sitta en hel eller en halv arbetsdag hos mamma. Han är inte så villig att ta emot besök eller för den delen åka bort själv ett tag. Om så upp hit till oss. För gud bevare ifall något skulle ske.

Försöker få honom att inse, på samma sätt som läkaren gör sitt bästa för att få honom att stanna upp och dofta på rosorna lite, att kör han med denna hastighet och stressar, oroar sig och funderar på saker och ting...så kommer det att inte sluta bra.

Han har högt blodtryck, yrsel, ser dubbelt ibland och är trött. Tecken som ihop inte känns så bra.

Men så har vi ju det med den fria viljan...