Anden i lampan

En kvinna gick i skogen när hon plötsligt snubblade över något, som vid närmare påseende visade sig vara en sådan där oljelampa. När hon gned den så kom det naturligtvist en ande fram.

- Får jag tre önskningar nu? frågade hon.

- Nej, svarade anden. På grund av de dåliga tiderna och devalvering och global konkurrens och sådant skit så får man endast EN önskning nu förtiden. Nå, vad ska det vara?

- I så fall vill jag ha fred i mellanöstern, sa kvinnan och halade fram en karta. Ser du kartan här? Jag vill att de här länderna ska sluta slåss med varandra. Anden kastade ett öga på kartan och utbrast:

- Men jösses, damen! De där länderna har ju fajtats i tusentals år! Tror inte att det går att göra något åt det. Jag är bra men inte sååå bra! Önska något annat.

Kvinnan tänkte en stund och sa sedan:

- Jag har aldrig lyckats träffa rätt man. En omtänksam och älsklig som är hänsynsfull, kan laga mat och som står för hälften av hushållsarbetet, som är trogen och en bra älskare och inte tittar på sport hela tiden. Kort sagt, en idealisk livskamrat.

Anden var tyst en stund och suckade sedan:

- Få se den där jävla kartan igen.

God förmiddag…eller kanske god middag!

En ny dag har börjat sen några timmar och dagen är dimmig och trött. Var igår på vårdcentralen och tog en spruta. Fast även det med nöd och näppe. När jag och maken kom dit, i tid trodde vi, var köerna långa. Det fanns två – en för barnfamiljer där barnen skulle ta sprutor och en för oss vanliga kottar. Regnet öste ner och där stod vi, säkerligen ett-två-tre hundratal för att få sprutor mot nasseflunssan. När vi kom dit var klockan runt 13.20 och när jag väl stod innanför, i värmen och bara någon sekund från sprutan var klockan 15.50. En sisådär halvtimme innan hade en läkare kommit ut, räknat runt 60 personer och sagt att resten får gå hem, sprutorna är slut. Jag, maken och en granne var dem som fick de sista. Skulle visst komma mer i morgon – så även enligt en artikel i NA.

På kvällen kände jag av yrseln och en extrem trötthet. På sena kvällen, natten och nu på förmiddagen har jag känt i armen – det känns som en hemsk träningsvärk. Typ att jag har lyft vikter en hel dag. Och denna trötthet. Halleluja. Blundar jag så somnar jag. Måste hålla mig igång. Men jag lyfter inte armen i onödan. Haha.

Tidigare i förmiddags gjorde jag ett finskt personlighetstest och jag blev ”kaitsija” som kan översättas med allt från förkläde, herde till vårdare. Enligt testet är jag sympatisk och en som tystlåtet kan behärska situationer som är allvarliga och se viktiga detaljer i händelser. Jag är också intresserad av människors välmående och är till min natur lugn, målmedveten, något att lita på och ordningssam. Min styrka är att jag är hjärtlig, tålmodig, enkelt funtad, att jag tar mitt ansvar, jag månar om andra och att jag försonlig. Fick även några tips att utveckla mig själv med. Att vara hjärtlig och måna om andra är bra, men jag kunde göra något oväntat och ifrågasättande ibland – för att inte glömma ta väl hand om mig själv också. Jag ska inte fastna i detaljer – se helheten! Mina åsikter, tankar och känslor är viktiga – men kolla lite objektivt på saker och ting också. Stillsamhet är ok – men så är även en konflikt.

Testet gav också en lista på passande jobb och på första plats fanns restaurang- storköksjobb (gillar att laga mat dock, men inte servera – så jag skulle nog kunna se mig som chefskocken, typ). På andra plats fanns präst (och så brister jag ut ödmjukt: vad var det jag sa?!). Sen fanns det andra jobb på listan med som t.ex. läkare, arbete inom konstvetenskap, lärare eller vetenskapliga jobb inom datateknik.

Det är alltid intressant med tester...

Monochrome Monday, Monokrom Måndag # 14

Little star shining bright
we see your beauty every night
shining in your glory since the early day
when three Kings did follow from far away
many others dance aimlessly by
while yours has great purpose in this cold winters sky
a reminder to us of a new baby's birth
that a promise was made to all here on earth
a new life we could have by the grace of his own
little star shining brightest in the winters sky
to this day we see your light shine down for all of us
to see what the Lord has given to us for all eternity.

© Susan Bullock

Under av seghet

Klockan ringer. Ringer. Ringer. Jag hör den långt, långt, långt borta och vet att det är dags att stiga upp, men ingen kroppsdel vill lyda mig. Är fortfarande seg och skulle bara vilja blunda. Sussa en liten stund. Inte ens en frukost och lite layoutpyssel piggar upp. Eller musik. Men det är bara att bita ihop. Kanske piggnar jag till då det är dags att natta sig ikväll. Skulle inte förvåna mig.

Ja, som sagt så var det ett tag sen jag var här med några inlägg. Tiden bara rullar iväg och i en hiskelig fart. Det är inte långt kvar till första advent och sen, innan vi vet om det så är det jul och vardagen är här igen på det nya året. 2010.

Och vad har jag gjort under den senaste tiden då? Allt och inget. Så känns det. Det har mest varit småstädning inför stora städningen inför julpyntet. Sen har det varit studier, stallet och konfirmander. Har även hunnit med att glo på film. Såg några lustiga filmer hos svärmor under höstlovet. En med Brosnan, någon sorts thriller. Filmen heter ”Butterfly on a wheel” och det sägs att i en scen där Brosnan kraschar med bilen på en parkeringsplats så gör han det på ”riktigt”. Filmen i sig var rätt ok, med ett knorrigt slut. Med knorrigt menar jag att det inte slutar som en hade tänkt sig. Det blir liksom lite ”nä men oj då”. Ja, sen såg vi en annan film – en komedi där mamman försöker hitta en man till sin dotter. Upplagt för strid och tokigheter. Minns inte vad filmen heter, tyvärr. Gjorde väl inget intryck på mig. Sen såg jag själv en seg morgon, filmen ”The Swan” från 1956. Kände igen honom som spelade professorn i filmen och funderade länge tills jag var tvungen att söka på nätet. Då föll det på plats. Det var Louis Jourdan, även känd som Kamal Khan i Octopussy från 1983. Det var lite häftigt tyckte jag. Kände igen hans röst.

Snö har vi fått. Kände det i luften i går. Det doftade snö. Det kom några flingor igår och så har det kommit lite under natten. Det mesta ligger kvar på taken och lite på gräsmattorna, men inget mer. Stora mängderna kommer väl senare.

Nu är det dags att se efter vad jag ska ha som lunch. I eftermiddag blir det att hämta barn från skolan, jobba lite med hemsidor och ta en simtur på simhallen.

Test av iPhone

Sitter här hos svärmor och leker med min nya leksak, nämligen en iPhone. Det bara blev en sådan fast tanken var att köpa ett par kängor till barnen inför vintern. Detta inlägg skriver jag i den nya apparaten, så förlåt för eventuella felstavningar. Det har varit en bra vecka i Blekinge med varierande väder. Idag skiner solen och det börjar bli kallare om kvällarna och dagarna. Vi var en sväng i stugan med här om dagen och barnen fick leka med en kompis. Vi har även varit vid graven med ljus och blommor. Annars så har jag studerat lite och försökt slappna av. Snart är det kaffedags. Ja, för den som vill. Jag tar en kopp te. Ha en skön allhelgona!

Lite kort...

Christmas Countdowns

...om liv och levernet. Jag lever, men har varit sjuk. Febertoppar, snorig näsa, magsjuka av något slag och på detta har jag varit trött. Soffan och olika debattprogram och morgonsoffor har varit kompisar. Sen så har jag slappat med böcker i sängen. Men nu sitter jag här och försöker fundera kring vad som ska med nu när vi ska ut på tur. Barnen har höstlov.

Tänk vad tiden går fort! Höstlov. En vecka, cirkus, kvar av oktober. Julen är här om två månader. Och en dag.

Helt otroligt.

Lite nytt svammel

Sitter här vid datorn och borde egentligen ta hand om disken och tvätten, men det får komma i ett senare läge. I öronen dunkar Madonnas Miles away, den är bra! Har funderat över framtidens studier idag och det blev en härlig nyhet att jag som programstudent inte behöver hetsa över ansökan förrän i december då skolans portal lägger ut möjligheten att söka. Känns bra och då kan jag fundera några veckor till kring vad jag ska läsa.

I lördags var det Världens Barn konsert i Nora kyrka. Barnen var så duktiga och sjöng för fulla hals. Jag sa åt mina flickor att använda rösterna de har och ta ton riktigt ordentligt för de kan sjunga! Vilket de gjorde. Var skönt att sitta i kyrkbänken som en stolt mamma och sjunga med lite då och då. Prästen Ing-Marie hade en andakt och efteråt så kunde vi se på alla marschaller som fanns runt kyrkan. När det sades att det finns ljus ute runt kyrkan, tänkte jag på ett par stycken vid trappan – men det blev som en religiös förvånad upplevelse att se alla marschaller runt kyrkan! Tjusigt värre!

Det har varit kyligt här i lilla Nora. Speciellt om natten och morgonen. Det är tjockare jacka, vantar och mössa som gäller nu. Ingen snö än, men den kan nog titta fram när som helst. Här om året kom snön den 19 oktober – då i Blekinge, men ändå.

Och så har jag blivit ett år äldre. 38 år. Kan inte fatta det. Vart tog tiden vägen och varför känner jag mig som 23 ibland?

Tjohoo! Ha en skön ny vecka!

Rosa superhjälte!

Vaknade i morse med en underlig känsla av att jag hade flugit. Och landat i soffan i vardagsrummet. Låg dock i min säng som vanligt och efter några blinkningar så kunde jag skilja på verkligheten och drömmen.

I drömmen var jag i ett rum som liknade vårt vardagsrum, men lite mörkare i färgerna och lite mindre i storlek. Jag hade på mig en rosa kroppsstrumpa i spandex (!) av något slag och så en cape. Jag skulle ut och rädda världen eller något. Taket öppnade sig och jag flög ut i klassisk hjälte stil, ena armen rakt upp och andra längs med sidan. I full fart! Himlen var dystert blålila och där fanns något fyrkantigt grönt med många armar och ben och för att inte tala om ögon. Det skulle jag förinta. Och det gjorde jag i ett enda slag! Ka-boom! Denna gröna fyrkant till monster var borta, splittrad ute i rymden. Med dubbel hastighet flög jag hem, taket öppnade sig och jag landade på magen i en tvåsitssoffa, lik den vi har. Pustade ut och känslan var ”det var nära ögat”. Mina två hjälpredor jublade och själv var jag hur trött som helst.

Och här ringer klockan!

I bibeln erbjuder drömmar en möjlighet till en direkt kontakt med Gud, som tillexempel Jakobs dröm om himlastegen (1 Mos 28:12-16) eller Labans dröm i vilken Gud uppmanade honom att bli vän med Jakob (1 Mos 31). Och skulle det nu vara en direktkontakt med Gud, så undrar jag vad han vill mig med denna dröm!

Drömmar kan varsla om kommande händelser som den drömmen som en farao hade om de feta och de magra korna (1 Mos 41:1-7). Och jag vill då inte ha på mig en rosa kroppsstrumpa i spandex…och en cape.

Men sen kan ju drömmar som profetior vara felaktiga! Sicken tur!

Någon som känner igen sig?

Så här kan det bli ibland framför datorn.

Inte så bra alla gånger.

Mer Nemi här.

Monochrome Monday, Monokrom Måndag # 13

In spring of youth it was my lot
To haunt of the wide earth a spot
The which I could not love the less --
So lovely was the loneliness
Of a wild lake, with black rock bound,
And the tall pines that tower'd around.

But when the Night had thrown her pall
Upon that spot, as upon all,
And the mystic wind went by
Murmuring in melody --
Then -- ah then I would awake
To the terror of the lone lake.

Yet that terror was not fright,
But a tremulous delight --
A feeling not the jewelled mine
Could teach or bribe me to define --
Nor Love -- although the Love were thine.

Death was in that poisonous wave,
And in its gulf a fitting grave
For him who thence could solace bring
To his lone imagining --
Whose solitary soul could make
An Eden of that dim lake.

-THE END-
Edgar Allan Poe's poem: The Lake -- To --

Jubileumshögmässa

Låter stort. Och det var det. Idag var jag och familjen i Järnboås och firade att kyrkan där fyller 350 år i år. Igår kväll var de konsert där och idag, på förmiddagen hölls en jubileumshögmässa. Många kom för att fira detta. Biskopen predikade, kören sjön och det var nattvard. Och i slutet kom en rödklädd kvinnlig clown, som undrade ifall man kan vara som hon och vara lycklig – precis som det sjungs i Gabriellas sång. Det var en speciell känsla att sitta där och få vara med om ett stycke historia. Järnboås kyrka invigdes den 2 oktober 1659. Jag tycker att kyrkan är fin och har varit där ibland vid olika händelser. NA har en liten artikel om kyrkan.

Efter högmässan bar det av till Åkerby Herrgård där det serverades lunch. Det var en mumsig laxsoppa som förrätt, potatisgratäng, kött och dragonsås till huvudrätt och slutligen en god äppeltårta till efterrätt. Hur gott som helst.

Vi åkte upp i en gemensam buss och så även hem. Det var en kyrklig heldag.

En award

Jag fick en award av Maggan på Stickat och Virkat, tack så jättemycket för det! Till denna utmärkelse gäller det nu för mig att spalta upp 10 saker om mig själv.

1. Jag älskar hösten.
2. Är galen i böcker.
3. Slukar gärna surisar.
4. Och filmer.
5. Är en nattuggla.
6. Studsar som oftast tillbaka snabbt efter ett bakslag.
7. Målar gärna, även om det var länge sen sist.
8. Samlar på ikoner, små som stora. Minsta är 5*4 cm, största 22*18
9. Och på nallar.
10. Och så har jag många, många brevvänner världen runt.

Nu skickar jag denna vidare till Leila, Nina på Johangården och Giseluttan. Spara bilden och skriv tio saker om dig själv och skicka vidare till några av de du följer.

Nu gäller andra bullar...

Det var inte precis igår som jag gjorde något som fick fettet på kroppen att skaka av skräck. Det var ett tag sen jag gick, simmade, skumpade runt i vardagsrummet i takt till en fånig träningsvideo eller för den delen motionscyklade.

Men idag.

Idag dammade jag av motionscykeln som den senaste tiden har varit en upphängningsplats för diverse slipsar, skjortor, kläder och annat som behöver strykas. Grävde fram träningskläderna ur lådan och sa åt krypen att flytta ut ur mina träningsskor.

Nya tider är här.

Igår simmade jag med familjen. Idag tog jag en tuff cykeltur på motionscykeln med dunk-dunk i öronen och takten hög.

Och det kändes skönt!

Hemma

Sitter här i köket och hör bara datorns lugna surr och dotterns lek i rummet bredvid. Ska snart hämta ett barn till från skolan, den äldsta dottern har nu längre dagar några gånger i veckan. Ute skiner solen och himlen är blå. Det är en krispig höstdag och i morse hade vi bara +3,8 grader. Burr.

Under helgen var jag i Rättvik på Svenska kyrkans grundkurs. Det är jättevackert där. Har varit i närheten av kyrkan och de underliga timmerstugorna a’la variant mini och lekt då jag var mindre. Men det var ett bra tag sen. Dagarna i Rättvik var bra och givande. Mycket fniss och skratt. Det kändes skönt. Vi fick lyssna till en präst som berättade om sin väg till kallelsens mål och vi fick höra en prata om pedagogik. Hon hade med sig en liten uppgift som vi spelade. Total förvirring uppstod under spelets gång och det var ju meningen på något sätt. Samtidigt fick vi inte prata, utan allt skulle lösas i tystnad. Asgarv! Annars så var det bibelboksberättelser och andra diskussioner.

Och maten! Jösses! Så mycket mat och så gott! Hur många gånger åt man inte sig övermätt, färdig att spricka. Känslan var inte långt ifrån jämförbar med den där sketchen där Mr Creosote exploderar efter att han har fått en liten mintchokladbit. Ja, Monty Python! Och inte lärde jag mig från gång till gång heller. Vi fick lasagne, vegetariskt, moussaka, kyckling, fisk....

Ja, vardagen är här. En rätt ok vecka är här med lite studier, konfirmander och annat smått och gott. Men nu ska jag njuta av höstens vackra väder.