Svärfar...

...föll ihop igår kväll. Turligen var maken min på väg ner till Karlshamn för att besöka dom på vägen till Malmö. Det blev en tur med ambulansen och en undersökning. Han hade fått blodtrycksfall och svimmat på grund av det. Han fick komma hem senare den kvällen, nästintill natten. Idag har han vilat och tagit det lugn och vi andra kan pusta ut.

Min mamma fick komma hem en kort vända igår med sköterskor för att undersöka lägenheten och ifall eventuella ändringar skall göras. Det var inget som klagades på mer än att det kan bli trångt mellan köksbordet och badrumsdörren ifall hon ska in där med rollator eller rullstol. På torsdag ska hon få komma hem. Veckorna på äldreboendet har varit sisådär. Vissa dagar har varit bra och andra mindre. Hon glömmer ofta att hon är opererad för höftfraktur. Pappa ska får hjälp och hemtjänsten ska besöka mamma.

Så här långt känns det bra. Nu blir det semifinal i melodier.

Lite smått

Sitter här vid datorn och försöker skaffa lite energi till att skriva lite mer på uppsatsen. Den ska in den 1 juni och cirka en vecka senare är det framläggning och ventilering, den 7 juni. Efter det är det sommar. Vad jag längtar. Är väldigt sugen på lata och lediga dagar i lagom fint väder. Ingen extrem hetta eller kyla, utan sådär lagom...+20 grader, några molntussar som solen kan gömma sig bakom då och då och så en varm bris. Vattenskvalp mot strandkanten och prassel i trädkronorna då vinden far förbi. Lite kvitter men annars tyst och lugnt. Behöver det.

Igår såg jag lite (den sista kvarten) på matchen mellan Sverige och Finland i hockey-VM. Kan inte göra mer än att jubla! 4-0! Inte illa. Och det hjälper inte att säga som kommentatorn gjorde i slutet om det 13 skotten som Finland gjorde och bara fick in 4. Hur många gjorde Sverige och hur många fick dom in i mål? Slutminuterna av spelet var mest ett desperat försök av Sverige att på något vis fumla in ett mål, eller två. Spelarna, svenskarna och finnarna, såg trötta ut. Och även domarna som missat att svenskarna tagit ut målvakten och av den anledningen hade "en för mycket på plan". Inte ens tacklingarna var det någon kraft i. Och sen ska, enligt HS, Teemu Selänne sluta. Är det så, så passar jag på att tacka för den tid som varit. Hur som helst. Grattis till bronset, Finland! Det kändes skönt och allt är förlåtet efter fummelmatchen mot Ryssland.

Idag var vi på gudstjänst för stora och små i Nora kyrka. Det blev sommarsånger, lite dansaktivitet i bänkraderna och sen gick vi en skapelsrunda. Fyra stationer där vi fick känna på jord, vind, vatten och eld. Jorden symboliserades av stenar som kunde väga tungt i fickan eller i handen. Dessa lade vi i en balja med vatten och i samband med det la vi en bön i en korg. Vattnet symboliserades av handgjorda som pappersbåtar som fick segla iväg i en balja. Solens strålar fick symbolisera elden. Strålarna rev vi av i gult eller orange papper och tejpade fast runt ett gult klot. Slutligen hade vi vinden. Tunt prassligt papper sattes fast i en ring och en fläkt fick blåsa på dessa papper som sen vajade i vinden. Det var kul och samtidigt skönt för själen. Barnen var så glada när de fick pyssla!

Nipp, nu ska jag ta ett mellanmål och skriva uppsats. Ugh.

Kosmologiska argument

Jag tror att José Gabriel Funes, en 45-årig jesuitpräst som basar över Vatikanens observatorium och är påven Benedictus vetenskaplige rådgivare, använder sig av det kosmologiska argumentet. Detta argument används som ett av de positiva bevisen för Guds existens.

Den utgår från frågan om universums existens och betonar att något (någon?) måste ha skapat universum och dess utveckling. Att vetenskapen och teologin har en evig kamp sinsemellan är inget nytt, vare sig igår, idag eller imorgon. Tycker bara att det är en ljusglimt på himlen då det kommer uttalanden som den som Funes gjort. Det öppnar upp för en diskussion på ett annat plan.

Det fungerar inte att hela tiden tro att detta är rätta vägen och så här blev vi till – oavsett ifall det gäller den vetenskapliga synen eller den teologiska. Min syn på det hela är att dessa två riktningar kan gå hand i hand. Det tjänar dom bäst på.

Att bara se himlen en natt med alla blinkande stjärnor kan ju göra en hänförd. Eller kanske även religiös.

Eller som Einstein sa en gång:

Varje seriös forskare blir så småningom övertygad om att det finns kraft i universums lagar. En kraft som är vida överlägsen människan och inför vilken vi med vår blygsamma förmåga måste böja våra huvuden.

Anhörigvårdare

Jag undrar hur det skulle vara för den redan överbelastade vården ifall det inte fanns sådana som min pappa? Han ställer upp, på sin egen tid och med egna ekonomiska medel, genom att ta hand om mamma. Men hur hade det varit ifall han fortfarande hade jobbat och inte varit pensionär?

Nu satsar regeringen, med Maria Larsson i spetsen, hårt på anhörigvårdarna, vilket jag tycker är bra. Vården skulle absolut kollapsa utan det som anhöriga gör och jag tycker att det verkligen är tid för stöd för anhörigvårdarna. Det handlar om stöd i form av avlösning, byte av erfarenhet, teknisk utrustning och förståelse för hur mycket de egentligen gör. Det vet jag att pappa vill ha. Han vill få in kunskaper för att kunna göra rätt och sen vill han veta vart han kan vända sig ifall något händer eller ifall han behöver tid för sig själv och de ärenden han behöver göra. Enkla frågor egentligen, som oftast resulterar i krångliga krokvägar och konstiga paragrafer.

I Varberg var det Anhörigriksdagen 13-14 maj. På AHR:s sida kan man läsa lagförslaget och om vad anhörigvårdare är. Och ifall du vill, se sändningar från deras konferens.

Vrickad!

Idag, när jag planterade de nyinköpta röda små rosorna och margueritorna och skulle dekorera med stenar, så vrickade jag foten. Det kändes. Höll på att bli tokig! Satte mig ner i gräset och dekorerade med stenarna tills den värsta smärtan gott över. Kände mig sådär skönt blek och yr i bollen, men det gick över efter några minuter. För att återkomma när jag ställde mig upp och skulle gå in.

Vid detta ögonblick hatade jag trapporna vi har, men lyckades halta mig upp, ta på bandage och kyla ner fotleden. Låg en stund i sängen och pustade.

Var ett tag sen sist jag vrickade foten, men det brukar annars vara standard att göra det. Varje sommar, oavsett skor.

Så det var väl dags.

Prata...

...om prioritering. Hur tänkte han egentligen?

Eller så tänkte han inte alls.

Bredare än bredband...

Är du en av dom som svänger lite i soffan när du ser reklamen för Bredbandsbolaget och sjunger med i sången?

"I´m broad, I´m broad, I´m broader than broadway.
Yes I´m broad, I´m broad, I´m broader than broadway."

Jag gör det och blev såklart nyfiken på vem som gjort originalet och här är svaret:

Barrington Levy. Lyssna själv:

Hit med en!

Klickade runt lite här och var som jag brukar göra och plötsligt hamnade jag på Krusell.

Väskor!!

Inte bra. Jag är galen i väskor och kan hamstra på mig en del ifall inte någon eller något bromsar min framfart i hamstrandet.

Idag fann jag en tjusig väska för den bärbara datorn. Den fanns i svart, brunt, rött och limegrönt. Föll för den röda.

Måste ha. Och det finns säkerligen något som passar till mina mobiler med...

Talang?

Igår kväll satt vi i hela familjen och tittade på Talang 2008 och åt glass. Det var en trevlig stund även om jag hade tyckt att operakillen hade kunnat komma vidare tillsammans med pianisten.

I slutet av programmet spelades det några toner ur en låt och jag började tänka på de låtar jag hade i mitt förråd. Kom fram till att det var Vanilla Ice med Ice Ice Baby från 1990 som slutligen hamnade på 50 toplistan för de värsta låtarna på plats 5.

Maken sa dock att låten var Under pressure med Queen och David Bowie. Säkert tänkte jag, men idag tog vi fram några låtar och döm av min förvåning när vi båda hade rätt!

Lyssna själv:
Vanilla Ice
Queen och Bowie

Programmet menade nog att, precis som maken sa nyss, att de som var med i Talang 2008 var "under pressure" precis innan det var dags att säga vilka som kom vidare...

Alltså inget med is att göra...eller om man inte ska vara "cool" precis innan resultatet...?

Det är olidligt...

...varmt här hos mig just nu. Ute i solgasset är det 29,3 grader celsius och inte ett moln i sikte! Alltså en perfekt dag att tvätta och hänga allt ute i den friska soliga vinden. Eller något sådant.

Läste igår kväll om World Youth Day som ska hållas i Sydney i år. Den här gången ska påven hippa till det lite extra och skicka sms till de katolska ungdomarna! Inte illa att digitalisera sig.

Ja, bäst att ta fram uppsatsen och skriva lite under tiden jag väntar på tvättmaskinen.

Ha en underbar och solig dag!

Ett dilemma

Pausade i mitt uppsatsskrivande om religiösa erfarenheter och tänkte att jag skulle ta min dagliga runda bland nättidningarna.

Idag kom domen. Den 50-årige pappan frikändes. Till en del känner jag lättnad, han ville ju bara skydda sin familj men samtidigt går tankarna till de drabbade ungdomarna. Inte kan man heller tänka att "de får allt skylla sig själv för att ränna ute sent om nätterna där de inte ska vara". Men samtidigt - igen - så kan en fundera vad i hela friden de gjorde där den ödestigra natten?

Så nog är det ett dilemma. Eller som jag skrev tidigare om fallet - alla är offer. Jag kan även förstå att lägret är delat och vissa tycker att han borde få straff för det han gjorde. Men ingen av oss vet hur det känns att bli jagat, hetsat, trakasserad, hotad...

...och hur skulle vi reagera vid en sådan situation.

Det är värt tänka på. HUR skulle DU känna sig efter flera ÅRS hetsjakt och VAD skulle DU göra ifall du kände dig HOTAD?

Innerst inne?!

Lärkemaran!

Igår var det Lärkemaran för barnen på Lärkeskolan. De gick upp till Digerberget där de sprang eller gick en runda på 2,5 km. Efteråt fick de korv med bröd och något gott att dricka. Du kan läsa mer här och även se på ett litet bildspel.

Själv var jag aldrig någon hejare på att springa, gå eller vara med på sådant här då jag gick i skolan. Minns en gång då vi var uppe vid ett friluftsområde och skulle orientera oss runt en bana. Jag och min kompis lyckades gå vilse och jag lyckades landa i en gyttjepöl.

Turligen hade kompisen med sig lite extra kläder, men det var ju inte precis hippt att ta på sig ett par ill-orangea tights och en lustigt grön t-shirt och sen gå ut bland allmänheten. Skulle ju hem med och vid den tiden var bussen full med folk.

Blev uttittad och ville bara försvinna genom marken.

Ja, det var tider det.

Åh, vad jag är...

...trött! Är det ingen som har ett mirakelmedel som gör att jag orkar hålla mig vaken de kommande 12 timmarna innan jag får luta mig i sängen och lägga mitt huvud på den fluffiga kudden?

Nu på förmiddagen är det uppsatsskrivning som gäller, sen är det lunch och efter det gäller det att hämta barnen i skolan. På eftermiddagen är det lite uppsatsskrivning, trädgårdspyssel, hämta en cykel i lilla cykelverkstaden i Nora och innan det ska jag hinna äta middag med. Kvällen avslutas med ett möte med Hela Människan.

Hoppas att vi blir klara innan 21.00, men det tror jag väl inte.

Och var är solen?

Imse Vimse Spindel...

Nu när sommaren närmar sig, så börjar det även krypa i gräset, under bladen och i hörnen. Det är inte bara myror, flugor, skalbaggar utan även 8-benade kompisar som tituleras som spindlar. Läste en artikel i SvD, Idagsidan. Där kan man läsa om en treåring som har spindelfobi.

Vet hur det känns men har sen barnen kom till varit noga med att inte föra över min rädsla på dom. De har varit modiga och hjälpt mig i det hela med. Det är inte så lätt när plötsligt ett barn kommer med en halvmosad spindel i handen och säger...

-Titta mamma vad jag hittade!

...samtidigt som hon pressar upp handen så nära mitt ansikte som möjligt. I sådana här lägen är det bara att le och säga:

-Se så söt liten sak. Kan du hjälpa ut den!?

När barnen väl hjälper ut spindeln kan jag rysa och ruska på mig bäst jag kan. Turligen är min fobi rätt så mild och jag kan hantera den med hjälp av tillhyggen som sopkvastar att sopa undan dom, böcker som man kan kasta på krypen och liknande. Men det finns som sagt de som lider mer än jag.

Regissörerna måste ha...

...varit trötta! Som ni säkerligen vet, ifall ni läser min makes blogg, så brukar vi ha Bond-kvällar. Senast såg vi Dr No och jag tänkte att jag skulle gå in på YouTube för att kolla läget med tanke på Bond-snuttar. Hittade då den här:



Ju fler gånger man ser filmerna desto mer hittar man. Kanske märker familjen Hoffstedt något under sina Bond-kvällar, vem vet!

Låt barn vara barn!

När jag var lite, runt tre år, så var jag hemma i trygghet och utan några större krav på mig. Jag fick vara barn. Ett år innan jag började skolan gick jag på lekskola, där det med lekens hjälp lärdes ut bland annat vad vänskap är, siffror, sång och musik, enkla meningar och pyssel. Och detta utan tvång.

Jag fick vara barn. Även när jag började skolan vid 6 årsålder fick jag vara barn. Det var tufft nog att göra skoluppgifter, visa att man tordes stå längst fram och prata eller för den delen komma till skolan i tid. När det gäller att tex lära sig alfabetet eller testa läsningskunskaperna innan skolans första årskurs, tycker jag att föräldrar har ett ansvar där att på ett lekfullt sätt vid tex sagostunden lära barnen att känna igen ord, bokstäver och enklare meningar. Så har vi gjort med barnen och det är inget som tar extra tid utöver de vanliga sysslorna. Det blir inget tvång, inget måste...

Är lite fundersam över det senaste jag hört om skolplikt och små barn. Skolplikt från tre års ålder är tolkningen som PJ Anders Linder gör då han läst det senaste från herr Borg. Det är väl inget att sträva efter i ett samhälle som ändå kommer att ge sin dos av stress, krav och påfrestningar.

Låt barn vara barn.