5 september 2014

Och så stod hösten för dörren.

Bara så där. Det är första september och jag funderar vart sommaren tog vägen? På ett sätt längtar jag efter de sköna stunderna i somras - de små resorna, utflykterna, baden, men samtidigt inte med tanke på getingar, värmen och slöheten som kunde slå in då och då.

jag vet att jag för länge sedan borde ha tagit mig själv i kragen och gett mig en stor spark i baken. Jag försökte för inte så länge sen och det gick bra ett tag, men så är det detta med att vara uthållig. jag pratar om att träna. Det fanns en tid då jag tränade dagligen - även då jag höggravid och lederna gnisslade. Men nu. Nä, det liksom finns inte där. Viljan. Men jag hoppas att den kommer tillbaka och slår mig med häpnad, speciellt nu när hösten är här med sina vackra färger och det svala vädret. Tänk en skön promenad i solen då.

Samma gäller när det kommer till min diabetes. Värdena har varit av olika anledningar både upp och ner. Börjar sakta hitta balansen och då vågar jag nog ta tag i träningen med. Ett steg i taget. Och det verkar gå framåt även inom sjukvården när det kommer till behandling av diabetiker. Alla upplever inte sin diabetes på samma sätt, oavsett om det kommer till värdenivåerna, behandlingen eller att leva med diabetes. Vissa rullar på som vanligt, medan andra - ja, mår väldigt dåligt av diabetesen. Det är viktigt att kunna behandla varje diabetiker individuellt - vad är viktigt för personen, vad mår personen bra av, vilken kost passar, vilken motion passar. Men det är lätt, inom sjukvården, att hamna i en box och vårdas efter det. För mig är det svårt att behöva hela tiden ha en känsla av krav på sockernivåer, mattider, motion och alla dessa provtagningar. Men samtidigt mår jag bra, i grund och botten, men så är det med det mesta - vissa dagar är bara skit.

Men som sagt, skam den som ger sig.

29 augusti 2014

Det här med begrepp

#MyJihad
Det finns begrepp i vårt samhälle och andras som snabbt kan få sin grundläggande betydelse förändrad med hjälp av media, extremister och jag tror att ett av dessa ord är jihad. En grupp ungdomar startade en kampanj, i Chicago för att göra ett försök till att bredda begreppets riktiga betydelse och minska på den skugga som extremister och islamofober kastar över jihad. Samtidigt vill de skapa en ny grund för debatt om jihad och frågar ”What’s your Jihad?” ute i de sociala medierna, bland annat genom #MyJihad på Twitter.

Orden islam, muslim och slöja känns som laddade begrepp och speciellt i kombination med traditioner, kultur och kvinnor. Men det finns nog inget som slår ordet jihad, ett laddad ord som har många tolkningar och säkerligen lika många åsikter kring. På sistone har religionen och traditionen Islam kommit upp till ytan mer och mer, men inte på ett positivt sätt, speciellt efter 9/11-händelsen, men även efter de senaste händelserna, som den i Norge

Men kanske är det en vändning på gång, även om det kommer att bli tufft. I Chicago startades en kampanj för att visa en annan bild än den som extremister, islamofober och media basunerar ut när det kommer till det muslimska begreppet jihad, som i grund och botten har inget med våldsamma och heliga krig att göra utan handlar mer om en kamp att följa Guds väg.

Kampanjen går under hashtagen #MyJihad och de som är engagerade i kampanjen och alla andra kan twittra och blogga om detta samtidigt som det länkas till hemsidan, www.myjihad.org, för att sprida budskapet. Lyckas kampanjen, som är rätt ny, kan det ge en positiv effekt men misslyckas den, är det bara bränsle till det motsatta lägret. Och med tanke på hur ingjutet begreppet jihad är som ett negativt ord, kan kampanjen bli just en jihad - en kamp.

Fazlhashemi (Vems Islam - De kontrastrika Muslimerna) påpekar att det är viktigt att pröva och kritiskt granska det muslimska arvet med ett historiskt perspektiv. Öppna möjligheterna till berättelse. Just nu anpassas nuet till det förflutna. Självkritik är viktigt och jag tror att kampanjen som startades av amerikanska muslimer i slutet av 2012 under namnet ”My Jihad” kan vara en viktig del i denna process, ifall den slår rätt och får den bredd som behövs för att nå många, så kan den på så vis skapa förståelse.

Karlsson skriver i sin bok (Tro Terror och Tolerans - Essäer om Religion och Politik) att vanligtvis översätts begreppet Jihad med ”det heliga kriget” och detta ses som ett bevis på att islam är en fanatisk religion som med våld och vapen tvingas på andra. Denna åsikt bottnar, enligt Karlsson, på att vi i samhället utgår från att den islamiska världen behandlat, men även behandlar sina religiösa minoriteter med grymhet. Men i grunden finns även okunnighet i vad jihad egentligen betyder. Författaren påpekar att islam som härleds från ordet salam, fred, är fredens religion. Han lägger till en brasklapp - även med fred som en målsättning, är åsikterna delade när det kommer till vägen dit, så det är inte konstigt att jihad misstolkas

Grundbetydelsen har inget med krig att göra, skriver Karlsson, utan det handlar mer om fysisk, moralisk eller intellektuell ansträngning. Kort och gott: Kamp. Kampen består i att följa Guds väg och har ingen förening med krig att göra. Andra ord finns dock, fortsätter Karlsson, nämligen harb (krig), qital (strid med dödlig utgång), kifah (väpnad kamp), mukatala (väpnad konflikt), sira’a (drabbning) och ma’raka (slag). Och tar vi ordet jihad, så skulle det i en mening, Jihad fi sabil Allah, betyda att man anstränger sig för att följa Guds väg.

Esposito (Islam - Den raka vägen och World Religions Today) påpekar att det ofta tas upp frågan kring Jihad, det så kallade heliga kriget, då det diskuteras islams spridning. Västerlänningar ser ett samband med islam som en religion som sprids med svärd medan muslimerna själva säger att jihad är defensiv till sin natur. Vem har då rätt eller är det så att muslimerna har misslyckats med att föra fram sin sjätte grundpelare på ett bättre sätt? Ifall nu jihad är islams sjätte grundpelare och att det handlar om att kämpa på Guds väg genom ett dygdigt liv - hur kommer det sig att det kopplas så ofta till heliga krig och våldsamheter?

I modern tid har begreppet jihad fått en karaktär av islamiska inbördeskrig riktade mot ett ledarskap som anses ha avvikit från den rena läran. I Egypten, Syrien och Algeriet har militanta grupper utropat heliga krig mot de egna regimerna på grund av att de anses ha avfallit från den rätta läran och blivit takfir (kättare) och kafir (otrogna). 80-talets långa krig mellan Iran och Irak sade båda sidor sig utkämpa ett heligt krig och Saddam Hussein försökte även rättfärdiga sin ockupation av Kuwait - just som jihad.

Begreppet har kommit till att användas för olika, motsatta syften påpekar författaren. Jag tror att mycket ligger i det som författarna till stycket ”Islam, the many faces” i boken ”World Religions Today” tar upp, nämligen att många religiösa extremister tar namn som innehåller jihad, Guds Soldater och Kharajites för att de tror att de har eller hade en skyldighet att föra krig samtidigt som de säger sig följa Koranen och på så vis skapar en tolkning av Muhammed och ett en koppling till jihad.

I modern tid kan detta jämföras med t.ex. Jihad-Jane, Colleen LaRose, som enligt egna ord fått order via internet att döda den svenske konstnären Lars Vilks, efter att hon genom sin konvertering till islam kommit i kontakt med radikala människor. Hon kände sig vilse men lyssnade ändå till de bröder som hon älskade så högt. Hon kände en viss behörighet när det kommer till militant islam. 

Tror också att det är lätt att glömma bort mångfalden i islam, så som i många andra religioner. Det är  lätt att stoppa in allt i samma box eller dra alla över med samma kam. Det finns svarta får som använder sig av grunderna, orden och traditionerna till sitt eget bästa för att nå mål med ibland katastrofala följder.

Det finns gott och ont i det mesta och de flesta, och många av oss - oavsett bakgrund, kämpar med livet, sin tro och med att göra så gott man kan. Begreppet jihad, ett mynt som är välkänt, fruktat, tolkat på olika sätt och älskat. Allt beroende på vem man frågar. En sak kan vi vara överens, det handlar om en kamp, en strävan om att nå sina mål oavsett vilka de är.

28 augusti 2014

Krig och elände

Herr Russell och så några bilder som
visar en sida kriget.
Det är 2014. Än idag skulle Einstein, om han kunde, skriva till Freud och fråga honom ”Varför krig?”. Har vi inte under årens gång lärt oss någonting? Det är med en viss frustration och ledsamhet som jag ser att historien lär oss ingenting - vi upprepar den, för att sedan ta oss för pannan och fråga oss själva ”När ska vi lära oss?”. Sen går det runt, år efter år. 

Kanske ska jag inte använda ordet ”vi” - men det går samtidigt inte att använda ordet ”dom”, för då skulle jag friskriva mig själv. För vi vet ju hur Vallgren sjunger - 

Om världen blott bestod av karlar, då skulle allt vara bra,
ett paradis med bastu och fiske, fotboll,

poker, hembränt och trav.

Med jämlikhet och broderskap och ingen kommer hungra,

inga gräl eller tårar och skrikande ungar

och fred på jorden, för även krigen är kvinnornas fel

Ja, allting är kvinnornas fel

allt elände är kvinnornas fel,

allt är kvinnornas fel

Ja, det är nog bäst att ta det hela med liten nypa salt. Och skämt-å-sido.

Krig är förödande - inte bara för människan men även för miljön - ja, hela existensen. Det är ingen som tjänar på krig. Oftast handlar det om ekonomiska, sociala eller politiska förhållanden som skapar oro, maktbegär, osäkerhet och i sin tur krig och konflikter. Oftast landar allting på den enkla människan - hen får inte det den vill ha, frustration uppstår och i de värsta lägen kan människan uppfatta sig själv som god och omvärlden ond och hotfull, skriver Säkerhetspolitik. Ideologier kan även vara en orsak - låt oss kriga för att frigöra någon/något. Vietnamkriget är ett exempel här.

Krigens fasa, den ångest den skapar och det lidande som följer är samma idag som förr, även om metoderna har förändrats. 

Eller som Bertrand Russell sa:


War does not determine who is right - only who is left.

27 augusti 2014

I valet och kvalet

Rösta på mig! Bild av Ben Clanton.
Politik har aldrig varit något som jag dras till, men jag brinner för barn, de äldre och kulturen. Har haft en period i mitt liv, då jag engagerade mig politiskt men just nu är det inget som lockar. Tycker dock att det är fortfarande viktigt att göra sin röst hörd. Med rösträtten som en har, anser jag att det borde vara högre valdeltagande här i Sverige. Tänk bara på de olika ställen där en kan råka illa ut, bara för att hen vill rösta.

Och den som vill veta vem/vad man ska rösta på, har en del upplysning att läsa och många ställen att besöka för att testa sig, för att hitta rätt parti. Själv ser jag dessa tester som en enkel vägledning, speciellt ifall du är förstagångsröstare. Annars, så krävs det en mer djupare dykning.

På sistone har det varit debatter, valkompasser och åsikter som haglar i TV-rutan, radion och i sociala medier. Det är som om konton som varit mer eller mindre tysta under de åren som gått, plötsligt vaknar till liv. Flöden fylls med korta och informativa argument - vill du ha si, rösta på oss. Vill du ha så, rösta på oss. Det finns även lågvattenmärken längs med vägen - allt från små grodor som bara hoppar ur mungiporna till möjligheter att spika en partiledare (bild) i huvudet. Känns inte så värst moget, men det blir väl troligen så när debatten inte kan komma längre med vanliga ord.

Det finns partier som sticker ut i det demokratiska Sverige, som har varit i etern en hel del under de senaste åren. Partiet har växt, förändrats, rensats - men fortfarande inte riktigt stabiliserat sig, även om partiledaren försöker. Jag vill vara tydlig - jag sympatiserar inte med detta parti, men jag sympatiserar inte heller med de som på ett, enligt mig, odemokratiskt sätt visar sin åsikt för detta parti. Att ställa sig på ett torg och vända ryggen till, gör inte saken bättre. Det är tydligare att inte gå dit. Anser att vända ryggen till ger barnsligheten ett ansikte - det är inte moget. Ta debatten istället, ställ de tuffa frågorna - men inte bara om invandringen utan även om deras övriga politik. För gör du en djupdykning här, så kommer du säkerligen fram till att deras teori går stick i stäv med verkligheten. Vad är det som gör att Sverigedemokraterna vill till den politik som rådde innan 1975 och vad har det med den svenska kulturarven att göra? De är emot särbehandling, men det rimmar inte med hur vissa grupper får lite extra klapp på axeln - en svensk kristen människa. Det finns även de som anser att dessa vill skapa ett enhetssamhälle. Människor buntas ihop, olika riktningar kan inte samexistera och allt landar i den rädsla som partiet bygger allt på - att en muslimsk invasion hotar Västeuropa.

Hur det än må vara, vilket parti du än väljer och vad du än brinner för, så har du en stor möjlighet att göra din röst hörd på valdagen eller innan genom förhandsröstning. Politik är en statskonst och i grund och botten är det du som bestämmer vem du vill ska leda landet. Och lämna gärna det goda hatet utanför.

26 augusti 2014

Magic in the Moonlight

Tog några foton på reklambilderna på biografen.
Igår var jag och maken på bio. Vi åkte in till Örebro på eftermiddagen och såg Woody Allens senaste film, "Magic in the Moonlight". Jag har från ett tidigt skede varit smått emot Woody Allens filmer, för ärligt talat så låter det rätt torrt och inte alls i min smak. Maken höll inte med, som ni säkerligen minns från förra årets bloggningar kring Woody Allens filmer. 

"Magic in the Moonlight" är en komedi som utspelar sig på 1920-talet och i södra Frankrike. Det handlar om en engelsman, Stanley - med artistnamnet Wei Ling Soo, som får ett uppdrag att avslöja ett möjligt svindleri. Men denna engelsman, spelad av Colin Firth, stöter på problem längs med vägen fast han själv trodde att situationen skulle vara enkel att lösa. Sophie, det unga medium, ger den rätt tråkige Stanley några livliga dagar.

I GP skriver Hannes Dükler att det kanske är så att Woody Allen skriver och regisserar en film per år troligen på pin kiv. Han påpekar att Woody Allen håller en osedvanligt hög lägstanivå och att det efter "Manhattan Murder Mystery" inte har funnits någon höjdpunkt. Jag har tyvärr inte sett denna film, men håller ändå inte med honom. För ibland känns det bara som om tankarna är någon annans, istället för att se filmen själv. Det är dock sant att smaken är som baken och jag tycker inte att "Annie Hall" är någon av de bättre filmerna, men "Blue Jasmine", "Midnight in Paris" och även "Magic in the Moonlight" håller hög nivå. Det är en romantisk komedi, utan en fullt neurotisk bas som till exempel Blue Jasmine hade. Men den som gillar Woody Allen kommer inte bli besviken. Det är inget stelt religionsfilosofiskt tupperwareparty, som skrivs i GP - men jag hade hoppats på att slutet kunde varit lite annorlunda, kanske lite trolleri.

Woody Allen kan ses som en manusförfattare och en regissör/aktör, som förvånar den som väntar sig det som Hynek Pallas skriver om i SvD. Det är inte alltid analyssoffor, relationsfnurror och nervösa typer i Manhattan. Dessa filmer finns också - men samtidigt har Woody Allen även filmer med fantasi, mord, kärlek och mystik i ryggsäcken. De filmer jag sett har ofta ett tema och ett budskap. Oftast är det, precis som det skrivs i artikeln i SvD, att vidskepelser ställs mot rationalitet. I den nyaste filmen är vidskepelsen Sophie och Stanley den rationella. Och självklart kommer den kända tvisten även i denna film - när du minst anar.

"Magic in the moonlight" är en av mina favoriter - den ligger i topp med "Midnight in Paris" och "Blue Jasmine". Gillar även "The Curse of the Jade Scorpion" och vet att det är många andra av Woody Allens filmer är bra. Har många fler att se och håller de denna nivå som "Magic in the moonlight", "Blue Jasmine" och favoriten "Midnight in Paris" - då blir det trångt på toppen.

20 augusti 2014

Game of Thrones

Två säsonger sägs vara planerade efter de fyra som gått.
Har precis sett det sista avsnittet i säsong 4 av den populära serien Game of Thrones. Sitter nu och funderar över när säsong 5 kommer. Det är många rykten kring detta - allt från att det är på gång till att de som väntar på säsong 5 får vänta, med tanke på lite pinnar i hjulen. Hade tänkt mig att se alla säsonger från början, de fyra som finns, medan jag väntar. Vi får se hur det går med det. 

Game of Thrones är en amerikansk serie, baserad på George R.R Martins romanserie "Sagan om is och Eld". Händelserna utspelar sig på Westeros, en fiktiv kontinent som även går under namnet "De sju kungarikena". Kort och gott kan jag säga att den där järntronen är det många som vill ha. Oavsett om de får gå land och rike runt, gå över döda kroppar eller ljuga ihop en mäktig historia för att ta sig dit. Ja, så gör de det. Det är intriger, pilspetsar, naken hud och underliga väsen, både goda och onda, i en salig men spännande sörja.

Det är en bra och spännande fantasyserie!

19 augusti 2014

Åter till verkligheten.

Nu är jag och familjen åter till verkligheten. Vardagslivet med skola och jobb. Resan hem gick bra och packningen fick plats i bilen. Den har minskat ju äldre barnen blir. Tidigare var det allt från leksaker, extra kläder, vagn, resesäng, blöjor...var ett under att vi i familjen fick plats. Nu är det mobilerna, laddarna och eventuell smink. Och så några klädesplagg som är gosiga nog att spendera en hel sommar i. Tiderna förändras.

Sommaren var varm och solig, med en del åska. Lite annorlunda på så vis. Men den var skön. Nu börjar en annan verklighet - mysiga kvällar, regn, rusk, löv, tända ljus och varma filtar, raggsockor, halsdukar...Hösten är på gång.

Våra ungdomar börjar skolan denna vecka, så det mesta av tiden har gått åt att förbereda sig inför starten. Nu är de så stora att de sköter den biten alldeles själva. Båda ska börja på samma skola, så nu kan de ha sällskap av varandra på vägen in.

Idag blir det att laga till lite kyckling. Ska även ta en vända upp till posten och hämta ut ett bokpaket.

3 augusti 2014

Hej augusti!

Och välkommen. Ännu ett steg närmare hösten och de svalare dagarna. Sitter hos svärmor och ser maken diska. Svärmor sitter ute på balkongen och svalkar av sig. Barnen gick ut en sväng med bröd till fåglarna vid havskanten. Kan vara skönt att sitta där och känna svalkan. Själv har jag en handfläkt med nya batterier igång. Är väl bättre än ingenting. 

Vi har varit här hos svärmor i några dagar och firat min makes födelsedag. Senare idag ska vi åka tillbaka till stugan för att njuta av tiden där.

Regnet öste ner så inte ens rännan orkade med.
I veckan var rätt bra kvalmigt och hett. Trodde faktiskt jag skulle svettas bort och förgås av frustrationen. Det blev en del dopp i sjön Hörnen och det var ju svalkande och skönt. Skönast var dock när den efterlängtade åskan kom med buller och bång. Ett par dagar i rad dundrade åskan över oss i stugan och det regnade hur hårt som helst. Stod vid trappan till stugan, tittade, lyssnade och njöt. Såg även en fladdermus fladdra omkring innan det hårda regnet kom. Det var behövligt, men känner att det skulle inte skada med ett par omgångar till med åska och regn.

Batman i full fart.
Igår kväll såg maken och jag filmen Batman Begins från 2005 med bland annat Katie Holmes, Morgan Freeman, Michael Caine och slutligen Christian Bale som Bruce Wayne/Läderlappen. Filmen handlar om hur Bruce blir Läderlappen, övervinner sin rädsla och kämpar för rättvisan i Gotham City.  Det har gjorts ett flertal filmatiseringar om Läderlappen, men denna har fått god kritik och även blivit nominerad till en Oscar för bästa foto. Det var en bra film och jag är nu nyfiken på uppföljaren som kom 2008. 

29 juli 2014

Men, på riktigt...!

Sommaren kan vara skön. Till en viss punkt.
Sen räcker det.
Kvällarna är vackra med solnedgång.
Dagarna heta med blå himmel och kryp...
Att värmen håller i sig och gör att varje ny dag är en svettigare dag är ju en sak i sig att klara av att inte bli frustrerad över. Hettan har varit olidlig och orken noll. Jag jäser i skuggan och försöker med handfläktens hjälp hålla mig sval. Skönast är sjön eller en biltur med full fläkt med kyla på, så håret far och flänger till en ny frisyr när du väl kommit fram till ditt mål eller fått nog av kylan. 

Men att på detta även bli stungen av något randigt med gadd, geting eller bi - vem bryr sig, är väl lite väl i överkant. Det är ett par år sedan sist, när en randig sak med gadd bestämde sig för att tro att min kjol var en blomsteräng och jag märkte inte detta, utan greppade tag i kjolen och troligen getingen. Den stack på handen och i låret ett par gånger. Tjohej, det gjorde ont och jag hoppade. Innan det, några år till tillbaka i tiden, stack en bålgeting mig i låret. Ja, det var ju inte så skoj. Och att som barn bli stungen i ansiktet, vid näsan, var inte så skoj heller. Eller under foten. Så, jag har fått min dos, tyckte jag - men det tyckte inte getingen/biet som stack mig i axeln på bilresan hem från svärmor. Krypet hade klättrat upp under min tunna kofta, känt att nu blev det klaustrofobi av det hela och bestämt sig för att surra, sticka mig ett par gånger och på köpet lämna kvar gadden. Hoppade ut ur bilen, när maken väl hittat ett ställe att stanna på och skakade av mig. 

Det var ömt en stund, tur så är jag inte allergisk. Nu har ömheten gått över till klåda. 

Tur så är hösten på gång....

23 juli 2014

Sköna sommardagar.

Skönt bad i går kväll. Men även i eftermiddags.
Sitter här vid det runda bordet i stugan. Vi har ätit kvällsmaten efter en skön badstund i Hörnen. Det har varit varma och soliga dagar den senaste tiden. Det är verkligen en ypperlig sommar här i södra Sverige för den som gillar värme. För mig som tycker att det är för varmt med över +30 grader i en längre tid, känns detta smått jobbigt. Men jag njuter av det på mitt sätt - skuggan, bad och en handfläkt. Fast idag så rensade jag i trädgården.

Grattis!
I veckan var vi hos min svärmor. Hon fyllde 95 år, så vi firade henne med god mat och tårta. Under dessa dagar vi var hos henne, var det även dags för Östersjöfestivalen. Barnen gick på konserten en av kvällarna och såg The Fooo och Nause. En annan dag gick de på festivalen och köpte kanderade äpplen och kollade läget.
Grodor på Skånes Djurpark. Den röda är en ev de giftigaste
grodorna tillsammans med en blå, som jag tyvärr inte såg.
Vilken söt liten nyfiken tvättbjörn. Krafsade med tassen
på min hand. 
Matdags! Dessa vackra varelser rusade till maten -
potatis, fin sommarlök och andra gotttigheter.
På söndagen åkte vi till Skånes Djurpark. Det var riktigt skoj. Tog foton och njöt av lugnet bland djuren. Väl behövligt. Barnen passade på att bada och åka vattenrutschbana. 

Nu är vi som sagt i stugan och njuter av soliga dagar. Det behövs.

15 juli 2014

Kalmar - Öland

Det var en blåsig och regnig dag.
Igår, en av de regnigaste dagarna, åkte jag och familjen till Kalmar och Öland. Det var en liten tur i det vackra landskapet och en kortare shoppingvända inne i Kalmar. Vi gick till bland annat Paddigton's där jag köpte några vindsnurror till stugans tomt och två fina samlarbilar. Sedan var vi även på Dillbergs bokhandel där vi passade på att köpa nya böcker till oss alla. Lite sommarläsning kan vara skönt. Vi åt gott och åkte över till Öland, där alla hade samlats för att gratulera prinsessan. Det var en skön och lugn dag. Testade även min lins OlloClip. Har en del att lära mig fortfarande, men det var skoj. Speciellt ansikten i närbild med linsen Fisheye. 

Nu är vi hos svärmor. Det är snart dags för Östersjöfestivalen. 

Sommaren pågår...

12 juli 2014

Mina Dollmore Dolls

Det är ett tag sedan jag skrev något om mina två Dollmore dockor. Men det betyder inte att jag har glömt, gömt och låtit dammet falla på dessa på skönheter. De har varit framme och jag har tagit foton, men tyvärr har dessa inte kommit längre än till kamerarullen på iPhone och sedan har de sparats ner på datorn. Idag var jag ute på en promenad i skogen och tog med mig Esther och Zipporah. Några av bilderna ser du här.

Esther och Zipporah i skogarna i Jakobstorp.
Zipporah.
Det var en skön promenad och det var skoj att ta bilder.
Kände mig dock lite ringrostig, men det går snabbt att
jobba fram igen - bara att ta ett steg i taget och leka.
Esther.

10 juli 2014

En ny leksak!

Min lilla vita OlloClip, till min gula iPhone 5c.
För några år sedan såg jag att det fanns mer än de vanliga tillbehören till iPhones. Blev rätt bra sugen på en Olloclip, för då visste jag att jag kunde gå ett snäpp till i min fotografering med mobilen. Alla appar i sin ära, men denna lilla manick är helt underbar. 

Gick en promenad i skogen och fotograferade allt.
Här bark och kåda.
Den kom med posten igår och idag har jag lekt med den här ute i naturen. Det är väldigt roligt, även om jag just nu är på rookie-nivå och har en del att lära mig. Tog en hel del bilder och även videon idag. Mycket handlar om att försöka se utanför ramarna och inte fastna i det vanliga tänket. Det blir att utforska möjligheterna.

8 juli 2014

Fjärilar

En liten pärlemorfjäril på vår tomt i Jakobstorp.
Här i Jakobstorp finns en hel del flygfän - inte bara de där småkrypen, utan även vackra fjärilar och en och en annan fladdermus. Bara för några år sedan kom det ett gäng med fladdermusfantaster hit, berättade min mans morbror, och dessa fantaster gick med sina antenner och mackapärer för att pejla in dessa nattdjur. Jag har sett en svischa förbi på vår tomt. 

Fjärilarna syns bättre och vissa är även fotogeniska. De fjärilar som syns mest här vid vår stuga är den silverstreckade eller den prydliga pärlemorfjärilen. Dessa fladdrar omkring oss och blommorna. Ibland finns det även citronfjärilar, nässelfjärilar och blåvingefjäril. Några år sedan såg jag en stor sorgmantel för första gången och här om dagen såg jag en aktiv, snabb som vinden, aspfjäril. Trodde först att det var en sorgmantel, men färgerna och markeringarna stämde inte, så jag fick söka lite på internet. Aspfjärilen var mer nyfiken på vårt hus - väggar, taknock, fönsterkarmar - än blommorna på vår tomt. Men jag tänker inte lägga ut något starkt som surströmming för att locka den hit.

Djurvärlden är rik här i Blekinge. På gott och ont.